lillbarbro

Det blir inte mycket till inlägg i julruschen. Men vi har fina dagar. Tog ledigt i onsdags för att hinna pyssla klart med allt inför julen och för att komma i rätt stämning. Det här året har det varit ganska mycket hemgjort för min del. Bland annat har jag ritat tavlor av mina små systerbarn som dom fått i julklapp. Tror att dom klapparna uppskattades allra mest av föräldrarna, även fast Agnes ögon lyste när hon öppnade sitt paket, lilla finingen.

Julafton var fin hemma hos MellanBarbro med familj vars hus ligger så fint inbonat över grantoppar i snön. Dom hade ordnat väldigt fint. Men framåt niotiden var alla på detta julfir ganska slutkörda så då hakade jag (även fast jag också var ganska trött, vad är det med julen och tröttheten??) på till A:s familj och firade lite vuxenjulafton. Vi nöjde oss inte där heller utan drog sedan även och firade jul med några vänner till A som bor i närheten. Jag kände mig nästan som tomten själv som jag kajkade runt.



Idag har vi haft våra familjer här på middag. Det var så skoj! Vi var 14 personer som fick samsas om utrymme och jag hade nog inte vågat hoppas på att det skulle gå så bra. Och så fick jag tilfälle prova vår fina julklapp Kitchen Aid som äntligen fick packas upp. Å den e så fin och redig! Passade på att baka en Leila-chokladkaka som blev smaskens men som det räckte med tre tuggor av för att den var stabbigare än stabbigast, den där. Jag och A var sedan duktiga och tog itu med monsterdisken som uppstått. (Å vad vi hoppas få in en liten liten diskmaskin någonstans i vårt kök när vi renoverar.)

I morrn ska vi ut på julrean och byta A:s julklappar han fick av mig. Han har långa armar min karl. Och jag fick en weekend till Warsawa av A! Och en fin skrivborslampa som ser ut som en torkhuv från 50-talet. Det ska bli underbart att resa bort igen. Möta våren i Warsawa - spännande!

Missade att fota alla tavlorna men här är två av dom:

Idag var det Kollegans sista dagen på jobbet. Och jag kan inte ens skriva det utan att få blanka ögon. Hur ska det gå utan Kollegan? Jag vågar inte ens tänka tanken fullt ut. Istället tänker jag på fina glimtar från tiden som varit. Vi har en ordentlig hög med både roliga minnen och minnen ur andra kategorier av sinnesstämningar konstaterade vi härom dagen.

Men när vi står och funderar på roliga ögonblick så är det nästan alltid jag som är inblandad i det ögonblicket. Ett av det vi skrattar mest åt är när vi fick en så stor kartong i leverans att jag utan problem kunde krypa in i den. Och det gjorde jag. När jag kröp in var vi ensamma i butiken men när jag satt där i så hörde jag några komma in. Övervägde att sitta kvar eller att kliva ur. Pest eller kolera. Om dom började prova skor och hålla på kunde jag ju få bli sittande i minuter i den där lådan. Samtidigt som det skulle bli så himla jobbigt att träda ur lådan och fejsa kunderna. Jag valde dock att kliva ur lådan som stod mitt i butiken. Och fy så jag skämdes då jag gjorde det. Hamnade mitt framför fötterna på paret som kommit in och dom tittade förvånat på mig. Jag pallade inte att skoja till det utan gick bara in på lagret och vred mig i skämsplågor. Medan Kollegan skrattade gott.

Annars är det alltjämt räkbomber, Kentor, spaltmocka, värmländska, Spanare, plättar, hallux vallgusar och en massa annat fint jag förknippar med min kära Kollega. I morrn blir det julbord med hela jobbgänget och då får vi fira de 4,5 år som vi haft tillsammans. Kvar efter Kollegans nu ändade dagar på jobbet är iallafall en av de finaste vänskaper och den ska inte tappas bort. Och där kom tårarna.

Goodbajer Kollegan! Och morsning Ulla!

Ok nu börjar stressen faktiskt smyga sig på. Det är 10 dagar kvar till julafton. Det är 5 dagar kvar till "Lilla Julafton" med A:s familj. En enda julklapp inhandlad. (kusinen, det e din det!) Och fram tills dess heldagars jobb till 19 på kvällen. Så det är bra att en del av min julplan involverar en hel del hemmapyssel... (och det är bara att hålla tummarna att det pysslet går vägen...)

Hemma finns även pysslet att sy gardiner. Och kanske framför allt att sätta upp den fem meter långa gardinstången i taket. Det är nämligen lättare sagt än gjort. Igår stod jag på en stege och balanserade i ena hörnet, i det andra hörnet stod A på tå soffkanten. Med långt stäckta händer höll vi gardinstången så stilla vi kunde för att med en blyetspenna sedan så noggrant vi förmådde rita en liten cirkel där det sedan skulle borras i taket. Åtta sådana cirklar var det meningen att vi skulle få dit. Det slutade med 2 som inte hamnade rätt. Man behöver vara tre konstaterade A. Och dessutom behövs en till stege. Kommer vi någonsin få gardiner? Vi gick och handlade hämtmat i stället.

Nu är jag rädd att det inte blir så mycket mer än att fixa inför julen på ett tag. Med skräckblandad förtjusning sätter jag nu igång.

Sitter och lägger in låtar i min Ipod. Jag ska jobba i en annan butik idag. En outletbutik där jag förmodligen inte kommer hitta så bra och där internet inte kommer finnas och eventuellt ingen radio heller. Vill lätta upp det för mig med lite uppdaterad musik i Ipoden.

Men det är ett gissel. Jag är jättetrött på allt som redan finns i den, men när jag sätter mig för att radera låtar så går det ändå inte. Alltså rent mentalt. Jag är kass på att rensa! Slutade med att jag istället la in mer musik. Nu hoppas jag att den går att koppla in på plats.

Bävar lite inför dagen. Hur funkar den gamla kassan nu igen och kommer jag överhuvudtaget hitta någonting? Vet att trycket är ganska hårt i den där butiken också... Ska ladda med kaffe och goda grejer.

Hos oss är nu en elektriker och kopplar in dimmers i istort sett varje rum. Trevligt!

Idag har vi varit på kalas hos Agnes som fyller 3 år i morgon. Hon ville ha rosor på sin tårta.



Och hon kämpade duktigt med att blåsa ut alla ljusen.



Mormor hade pysslat ihop en marsipantårta med tårtfat och ett annat fat fullt av kakor av skumgummi och wellpapp. Mormor är bäst på pyssel!



Och här har vi bästa Bus-kompisarna. Dom har faktiskt blivit kallade gangsters vid ett tillfälle. Kan man inte tro om dessa tyllbeklädda sockerbitar...

I morse var jag och Kollegan och hälsade på Julie, Ola och deras lilla bebis som gått under namnet Gurkan men som nu fått det finfina riktiga namnet Judit Liv Moni Alonso Löfgren. Hon var så fin. Så där ny och gottdoftande som bara bebisar kan vara. Och med de där bebisljuden som är så gurgligt angenäma att man vill köra upp näsan i nacken och lukta. Det gjorde jag också. Ljuvliga Lillplutt!

Vi åt frukost och Igna hade varit där och bakat såna där blogg-kakor som jag inte kommer ihåg namnet på men som är pastellfärgade och puffiga. Dom var så goda att jag tog tre och nu mår jag lite illa. Det blev helt enkelt lite för mycket sötsaker för mig att hantera denna morgon.

En fin morgon var det iallfall. Och Julie hade enorma baloobas. Ojojoj säger jag bara.

Nu har jag också skaffat mig en löslugg. (Joa skrev om den på sin blogg för ett tag sen) Min syster MellanBarbro har en blond som var så verklighetstrogen och rolig att jag också ville ha en. Jag hade lite svårt att bli kompis med min, men efter lite hjälp av sax, vatten och fön funkar den slutligen.





Men sen blev det lite tid över...

Fredag igen! Härligt. Har haft strömavbrott en timme och suttit och läst DN med tända ljus. I bostadsdelen visade dom en fin tapet som påminner mig om tiden då jag och min vän Bauta satt och pysslade vid våra sekretärer. Smått, lite plottrigt men väldigt hemtrevligt. Förresten är färgen på soffan väldigt fin. Jag vill i helgen ge mig ut på stan och leta fina sammetstyger till nya kuddfodral. Den här färgen fast något mörkare skulle bli fint tycker jag. Och kanske lite mörkrött...

Bilden och tapeten kommer från Intrade

Hej!

I morse kunde jag bara inte tro det när A:s mobil började larma. Kändes verkligen som att vi sovit högst tre timmar! Jag som brukade kalla mig morgonpigg får nu tänka om. Jag är otroligt seg på morgonkvisten. Det är så tyst och mörkt och ljuvligt under täcket.

Helgen har varit bra. I fredags var det Idol i Länna igen. Reza åkte! Damn it. Och i lördags var vi hemma hos Julie som närsomhelst ska föda, på middag. Julies mage var nästan overklig. Så liksom ...utåtpekande. Och satte man pekfingret mot magen så blev det en vit fläck i huden när kan tog bort det. Så spänd var magen. Vi åt smarrig gratäng och päron med smält After Eight. Härligt!

Efter det mötte jag upp A och hans vänner på Le Rouge-baren. Kändes som att det har varit ett sekelskifte sedan senast jag gick ut, speciellt såhär till ett ställa där folk är lite tjusiga och miljön likaså. Det var härligt. När de andra gick hem stannade jag och A kvar lite till och sedan testade vi Street som ligger här där vi bor, innan vi slutligen drog hem. Street var en rolig överraskning. Massa folk och rolig musik, dans och galej.

Söndagen bjöd på storhandling med A och MammaBarbro. Jag har alltid varit dålig på storhandling. Gillar liksom att glida runt i det stora varuhuset men när jag kommer till kassan är min vagn mest fylld med onödiga och inte alls så prisvärda saker. Fast med A går det lättare. En vuxenhandling utan like blev det med olika kötter, massa grönsaker, dubbeluppsättning musli. En full tank på JET på det och vi var redigaste paret i stan.

På eftermiddagen mötte jag upp Tjallarn och hennes mamma och gick och såg teater. Vems lilla mössa flyger som är en saga av Barbro Lindgren, och där min kära vän Malin är med. Stackars Malin som spelar stenkula var febrig och sjuk och kunde inte rulla lika mycker som vanligt men Vems lilla mössa flyger var så varm och fin och rolig iallafall. Den spelas en vecka till - skynda!

I morse hämtade jag min fina bild som jag fått av A på födelsedagen. Den har varit på inramning. Den blev så fin! Frågan är nu var den ska få sitta? Jag tycker den skulle passa fint över sängen, men samtidigt är det ju kul att ha den i vardagsrummet. Vi får se, som jag brukar säga...



Fina tavlan från A...



...Malin som stenkula...



... och Julie med den pampiga supergravidmagen


Bild från Vems Lilla Mössa Flyger lånad från Orionteatern

Pallrade mig iväg till gymmet i morse igen. Mina lår har en nästan overklig träningsvärk sedan sist men inget får hindra mig nu. Nu ska här börja tränas igen!

Det är trevligt på gymmet på morgontimmarna. Det är så lite folk. Nästan ensam i omklädninsrummet. Och uppe bland maskinerna är det jag och seniorerna. Det är trevligt tycker jag. Stämningen är så lugn och skön. Och så behöver jag inte skämmas när jag sitter och kämpar med axelmaskinerna. Jag är så otroligt svag i vänster axel/arm! Jag chockade mig själv i morse när jag knappt lyckades ta mig igenom ens fem st upp å ner med axelmaskinen. Vänster arm vek sig som spagetti! Vekling! Då är det skönt att vara omgärdad av trygga fina senorer istället för aerobics-bruttor.

En av seniorbesökarna har sin lilla handväska käckt på axel när hon går från maskin till maskin. En annan sportar världens största hörlurar där han sitter och pumpar. Det är rart.

Men varför är personalen så måna om att säga hejdå när man går ifrån SATS? Trevligt visst, men alltsom oftast  lite smått desperat. Dom kan vara hur upptagna som helst. Ändå sticker dom upp huvudet och ropar hejdå. Ibland kommer hejdå:et precis innan dörren slår igen bakom mig. Men aldrig, aldrig, ALDRIG missar dom det. Dom får bergis böta för varje utelämnat hejdå. Eller så får dom provision på ordet. Ibland tror jag att det är personalens allra viktigaste uppgift på SATS. Så nitiska är deras farväl.

Saker som får solen att tränga igenom just nu:

1. Träningsvärk. Var ju som sagt och tränade igår. Trots att jag mjukstartade så värker kroppen något enormt idag. Framför allt i rygg och innanlår. Detta gör ont på ett behagligt sätt. Känner att träningen behövs och ger resultat vilket motiverar mig att fortsätta och det känns himla bra.

2. True Blood. Jag har tidigare avfärdat serien som en fånig en med lättklädda damer men eftersom alla talar så gott om denna så gav jag och A den en till chans och nu tittar vi i stort sett varje kväll på ett nytt avsnitt, Jag är hooked jag med till slut. Jag har saknat  att hoppa ner i soffan och plöja avsnitt av en bra serie. Gillart! Fast jag ser inte det härliga i Bill. För det ska man göra va?

3. Ikväll kommer Sylla hem till oss. Vi ska tjabba och laga köttfärssås. Jag längtar efter finkusinen. Ses snart!

Saker som känns nedriga just nu:

1. En parkeringsbot som jag trodde att vi inte förtjänade men som visade sig vara korrekt. Etteripettrar de där LappLisorna!

2. Att nätet går så sakta på jobbet att jag är tvungen att lyssna på radion. Visst, inget fel att lyssna på radio. Nedrigheten ligger i att den bara vill ratta in en kanal och det är Star FM. STAR FM är citat: den lokala Stockholmstationen som spelar de bästa låtarnamed de största artisterna från 70, 80 och 90-talen.

Man kan få för sig att dom menar på att dom spelar en fantasisk blanding av musik, finns ju hur mycket som helst att plocka med så många artister inom ett så stort tidsspann. Men icke. Varje dag får jag höra t.ex I cant dance Med Phil Collins (en av de absolut värsta låtarna från 70, 80 och 90-talen. Grease-låten är en annan daglig favorit på kanalen. Verkar mer som dom valt en enda låt dom kör om och om igen med samma stora artist flera ggr om dagen. Ge mig tillbaka mitt Spotify!

3. Mörkret och regnet. Hörde på tv igår att november endast bjudit på 4 soltimmar totalt. Hörde jag rätt? 4 timmar! Inte konstigt att jag skriver en nedrighetslista när man aldrig får se dagens ljus!

Har spenderat kvällen i Länna. Hos MellanBarbro och hennes familj. Förr hängde jag var och varannan fredag hemma hos dom. På sistone har flyttar, renovering och kärlek minskat lite på mina fredagsturer till söderort. Men ikväll var jag där och det var precis lika mysigt som alltid.

Vad många kvällar jag suttit i den där soffan! Vi har framför allt följt Idol. Hejjat på Agnes, Sibel och Darin. Vi har också fått skrattkramp av att se Peppe Eng hastigt tvärsa över golvet i en jazzig och stressig quickstep i Let´s Dance. Vi har ätit koreanska pannkakor och krispiga avocadomackor.

Idag var det tacos och hela familjen Börjesson var på plats. Barnen, som livar upp sig lite innan läggdags,  bjöd på spontan nakendans och då hamnar man som gäst i ett svårt dilemma. Det är ju så roligt när båda barnen står och viftar på rumpan men samtidigt ska man inte skratta och uppmuntra. Knivigt.

Och så Idol då. Jag tröttnar aldrig. Idag var Reza´s Halo bäst. För mig får hon gärna sjunga på halvrisig engelska. Hon knäcker iallafall. Och Halo dessutom, inte lättaste låten.

Nu ska jag krypa till kojs. För i morrn är det nästan julafton för mig. Mattan från Lauritz finns nämligen äntligen att hämta ut på snabbköpet här runt hörnet. Jag är spänd...

Gonatters

Jag måste erkänna.

Det finns en kille på Cykelringen som står utanför de andra. Han är hjälpsam, glad och trevlig. Han förtjänar inte gallan som jag kastat över Cykelringen och dess personal. Han är av helt annat virke och förtjänar till och med lite ära och berömmelse på LillBarbro. Det var han som var där när jag hämtade cykeln idag. Och när jag susade därifrån så kände jag att jag gillade min cykel. Igen.

Nu börjar vi om, cykeln och jag.

Bara så ni vet.

(skönt, det dåliga samvetet kvävt...)

Mmmm... det är ju inte illa.

Vaknade i morse och kom på att det inte fanns nåt bröd hemma. Jag som kände som att jag fått en riktigt tung smäll i huvudet tyckte det kändes jättejobbigt att behöva gå och handla. Men så masade jag  mig ut. Och det var ju så härligt ute! Det är så skönt den här tiden då hösten just har börjat. När det är soligt och lite kyligt på samma gång. Och när det börjar bli färgglatt runtomkring.

Annars tänker jag mest på att få flytta nu, så klart. På måndag får vi nycklarna! Samma dag kommer killen vi kallar "Inga Problem". Han ska hjälpa oss att ta fram trägolven och slipa. Han säger "inga problem" åt det mesta tydligen. Ska bli kul att träffa honom. Hoppas verkligen att han har rätt också. Vore väldigt skönt om det var Inga Problem.

Vi Får se.

Ikväll är det koreansk filmfestival hos oss. Först blev det bibimbab och nu blir det koreansk skräckis. Och däremellan var jag med om en "jagälskarbåtarsomgårsönder"-incident. Kusinen vet vad jag menar. Utvecklar gör jag senare. Mors.

Jag gillar dom, lördagsmornarna. Speciellt när det är som nu: Sent i september, solen lyser från en klarblå himmel, luften är frisk och lite kall men i solen värms man av strålarna. Klockan är bara tio och helgen har just tagit sin början och jag har läst DN i sängen och diskat bort disk från igår. Glatt!

Igårkväll lämnade jag hemmet efter 3 dygn av hosta för att gå på bio med min fina Kusinen och några väner till henne. Vi såg Coco före Chanel och det var en fin historia. Nu ska jag snart åka och sjunga lite om rösten är färdigkurerad, vi får se.

Sedan hoppas jag vi hinner kolla lite mer på kakel, hehe... och så skulle jag vilja hälsa på hos Mamma och Pappa. Ser ut att bli en sån här solig och fin hösthelg och den ska tas vara på!

Mors galosch.

Idag är det ett år sedan jag sa "Du, vi e ihop nu va?" till A. Därför ska jag laga en liten "fin" middag ikväll. Jag känner mig lite som en hemmafru när jag har varit hemma och sjuk i tre dagar medan A går iväg till jobbet. Ganska trevligt när det bara handlar om ett par dagar, ska erkännas.

Men promenaden till affären gjorde mig alldeles svettig! Är inte riktigt frisk än. Jag passade också på att hämta provet på nästa kakelbit som tyvärr hade pajjat. Den är jättefin, men jag känner mig så velig! Vad bli det till slut tro??



Jag gillar de starka, glada färgerna i platta 1 men som Emma sa så e det ju också väldigt fint med de urblekta färgerna med... Vilket gissel va! Och ni har väl tröttnat på mitt golvtjat för länge sen...

Länge länge länge har jag haft en favoritparfym som jag inte svikit. D&G Light Blue. En jag-vill-ha-mer-doft utan like. Men när tredje flaska sjöng på sista versen så kände jag att det var dags för mig att testa något nytt.

Nu har jag hittat inte mindre än två fina dofter. Den första är D´Squared´s Wood. Doften är svår att beskriva tycker jag. Lite vanilj och violig men ändå inte så feminim. En aning träig doft just som namnet antyder. Tydligen är tanken att den ska fungera för killar med. Och själva flaskan är så snygg med sin trätopp. Längtar till att få ställa den på handfatet i vårt nya badrum, hehe...

Sen så ramlade jag också på en ny parfymserie från D&G. Fem nya dofter inspirerade av tarotkort, se där! Alla dofter är unisex. Jag föll för nummer 1 som luktar så där oemotsåndligt gott så man bara vill ha mer. Ja, lite så som jag tycker att gamla favoriten Light Blue också var. Det visade sig att jag valt "Le Bateleur" - The magician. Joker som man är.

The Card: Indicates someone with an open heart; an incurable romantic who is intensely desired by others, aka the "seducer," say Dolce and Gabbana.

 

Jomenvisst va. Har tydligen köpt en riktig förförarhäxbrygd här. Så det är ju bra att jag har två ofter att välja på. Om jag tycker att det börjar bli jobbigt att vara så oemotståndig hela tiden får jag coola ner mig med sofistikerade Wood...

Nu är jag fast igen. Idol!

Idag var det en tjej som sjöng sist av alla som fick en tår att börja rulla. Jag är hopplös när det kommer till Idol. Det är nåt när de här nervösa små människorna är skitbra som jag inte riktigt kan hantera. Jag tar till lipen i så gott som varje avsnitt.

Här har vi en som gjorde just det där så att huden knottrade sig och det brände till i tårkanalerna en gång i tiden.