lillbarbro

I förrgår kände vi att vi hade fått lite för mycket av julmat, soffor och allmänt degande och begav oss ut på stan.
Det slutade så här:




Och idag har jag ägnat tiden åt undulater och akvarell - underbart!



I morrn är det tillbaka till jobbet igen, skulle gärna såsa och soffpotata några dagar till, men nu är det som det är och Kollegan kommer också att vara på plats så det kommer nog kännas helt ok ändå. Nu ska jag stryka skjortan för att gå på julhelgens sista middag. Mors!

Julen blev ungefär så här:



Mysig alltså.


På juldagen var vi på bio och såg en bedrövlig film "The day that the world stood still"
Sedan kom Kollegan över och åt julmat. Hon lånade ut sin sons julklapp till oss:



Och nu bär det av det mera julmiddagar och ståhej. Mors!

Slå i glasen, nu är det julafton! Klockan tre kommer föräldrarna och det är dom som ska få de största paketen där under granen. Klocken fem kommer StorBarbro med familj, och det är bra det för barn vill man ha med på julafton. Jag har lagt revbenen på marinering och ska försöka mig på en av Leilas bakverk nu. God Jul på er, nu ska jag stöka i köket igen....

Akta er, här har ni en juldonna  som heter duga. Jag e laddad till max för julen. Knäcken, julskinkan, senapen, köttbullarna, lussekatterna ligger alla i kyl och frys. Klapparna är inhandlade. Det som nu finns kvar att göra tycker jag mig ha kontroll över. I butiken är alla glada. Skrattar, skämtar och önskar fröjdefull jul. Jag blir överhurtig och Kollegan hånar mig i smyg. Fast jag vill påstå att även hon kan. Så det så.

Igår kom A hem till mig och hjälpte mig med julskinkan, och så gjorde vi Barbro B:s (finns ingen hejd på Barbrosarna i vår släkt/bekantskapskrets) fantastiska senap. A hade med en jättefin julklapp med ett imponerande rim till. Jag blev världens gladaste och lylligaste. Tack! Men jag var samtidigt lite missnöjd att jag inte hajjat att vi inte ses nåt mer innan julafton (läs jag var inte riktigt klar med hans julklapp). Men den kommer, var så säker. Jag blev pepp på rim å den lyckligt lottade som får ett rim är Kollegan. Ja ni hör ju själva, jag har julepedemi i hela kroppen och jag gillar det.

Åsså har jag fått ta del av Spotify! Vilken grej alltså. Jag e mycket nöjd. Samlar just nu nu jullåtar. Såklart... Och reklamsticket på norska är nästan bara roande: "Ut på tur aldrig sur!"

StorBarbro! Om du möjligtvis råkar läsa det här mitt i all stress jag vet att du har så har jag hittat din mobil! Men jag får ju inte tag på dig så jag kan meddela den goda nyheten.

Kram!

Ni har sett honom. Kanske framför allt hört honom. Han brukar köra muspel utanför FGIF vid Stureplan. Med en bandspelare tryckt mot örat spelar han munspel med en aldrig sinande entusiasm. Han dansar därtill en vild sjöbusedans. Roande och skrämmande i en förundrande kombo.

I morse var jag ute och hetsade på stan som vanligt nu innan jul. När jag kom ut från NK, mot plattan till så hörde jag ett oväsen utan like. Folk som kom från centralens håll höll för sina öron. Alla andra spanade åt alla håll för att se vad ljudet kom ifrån. Så gjorde även jag. Det var en extremt hög melodi, en röst som trallade i genomskärande ton. Jag överdriver inte då jag vill påstå att det dundrade ändå bort till Gallerian.

Självklart var det Munspelsgubben, vem annars? Men nu med ett sound system som överröstade honom själv och som fick alla att välja en annan väg. Men nåt har han ändå den där killen...

Köpte Leilas Piece of cake och har sedan dess levt med tron att det är möjligt att jag också kan vara en Leila i köket. Startade upp med att göra ett dunderförråd med köttbullar igår kväll. Gjorde därtill en liten pastarätt med champinjoner i gräddsås till köttbullarna. Den fick MVG av både A och mig.

Dag 1 - MVG

Och så Dag 2 då. Jag har kört på godsaker idag. Hur jag lyckades får bli en senare fråga.








Nu ska jag sova. Gonatters

Var på tapaskväll med jobbet igår. Trevligt! Det är så smarr med calimares, men jag tror jag åt för många igår. Friterat är inte bra för min stackars känsliga mage. I morse körde jag Lillrävens pappas trick kan jag säga, och då vet vissa av er vad jag menar. Caroliosos sov hos mig och vi fikade julvört och te när vi kom hem inatt.

I morse ringde telefonen. Jag trodde det var mitt i natten. Det var MellanBarbro som fått återbud och erbjöd mig en klipptid på morgonkvisten. I mitt snurriga nyvaknade tillstånd kom jag fram till att jag aldrig skulle hinna. När jag tänkt efter några minuter till kom jag på att jag räknat fel på en timme.  Desperat som jag är efter en klippning ringde jag andfådd upp och ändrade mig.

MellanBarbro hämtade upp och utanför hennes salong gjorde hon den proffsigaste fickparkering jag skådat. Nja, proffsig är nog fel ordval då hon faktiskt puffade lätt på de andra bilarna några gånger för att komma på plats. Men när hon var klar så var det inte ens centimersavstånd mellan bilarna. Det var millimeter vi snackar om. Millimeter! Vi stod båda med öppen mun och undrade hur det gick till. Sen smet vi därifrån och hoppades att de andra bilarna inte skulle ha alltför svårt att lirka sig ut.

Och nu står jag här på jobbet med ett nyklippt svall. Så skönt! Jag har haft ett trassel hela hösten, och jag trodde nog att det var trasslet som skulle få bli kvar över jul och nyår. Nu är det svall. Och jag är så tacksam och nöjd. Tack kära Mellis!

Och jag firar med en blomma.

Sådärja. Jag har lyckats få in julkänslan till sist. Tror den kom igårkväll när jag var hemma hos DramaQueen och LK. I deras boning är det julpyntat på ett så perfekt vis. Det är pepparkakshus och apelsiner med kryddnejlikor som hänger i rutiga band i fönstret. Överallt står små grupper av levande ljus och i fönstret finns färska vita julrosor. Ja, som att slå upp en inredningstidning känns det faktiskt att komma hem till dom.

Det smittade av sig så nu håller jag på att fundera ut hur jag ska få till julen hemma hos mig. Angenäma tankar, trots att det är kort om tid och så. Ska införskaffa det där apelsinarrangemanget tror jag, och så lite ljusslingor till det så är jag nog hemma. A har lovat mig att hjälpa till med julmat i helgen, det känns lugnande. Och kul.

Sen är det bara det där med julklappar kvar i princip. Började med en av barnjulklapparna i morse som känns som en hit....

Idag har jag insett att det kommer bli svårt att hinna med. Jag ska som sagt ha Julafton hos mig och det är jättekul. Jag ser framför mig hur jag ska duka upp ett härligt julbord med en uppsjö läckerheter. Vill ha revbenspjäll med smaskig honungsyta, rökt lax, goda röror, köttbullar, julskinka. Och så den där supergoda hemmagjorda senapen som MellanBarbro alltid har på sitt julbord.

Insåg igår att jag inte haft en tanke på det där med knäck och julgodis. Det måste jag ju ha också. Har man ett blommigt kök så förväntar man sig att där kunna hitta hemgjorda onyttigheter där, tycker jag. Lägg där till julklappar till i stort sett alla som jag ska ha julklappar till, julgrans-mecket och städning. Shit! Relaxa den här helgen får man nog glömma. Men det ska bli väldigt skönt med lediga dagar. Softa med familjen och vännerna. Dega i soffan och småäta julmat. Bio. Jag vill hinna allt.

Igår var vi ju och kollade på Cookies n Beans. Dom var som vanligt underbara. Alla tre har ju röster som ingen annan och tillsammans blir det sagolikt. Och det dansades line dance framför scenen. Ni förstår ju själva att ni måste haka nästa gång, ellerhur? Ni ska med om jag så ska släpa er i nackhåret....

Mors!

Så plötsligt damp det ner en chokladask till mig. Kunde ju inte kommit lägligare....

Jag kan vara svår när det kommer till sömn. Dels kastar jag mig gärna av och an i sängen. Har hänt att jag vaknat på fel ledd med benen utanför sängen och fötterna släpande i golvet. Vill ha minst två kuddar, en att böka till en skön dunkulle att ha under huvudet. En att lägga tungt  ovanpå huvudet, över ögonen och öronen, men med lufthål för näsa och mun. Finns en tredje kramkudde är det ett stort plus.

Jag är känd för att gnissla tänder. Så pass hårt att jag i tonåren blev beskylld av översovande vänner att smygäta bumlingar när jag trodde dom somnat. Jag kan också vara fräck. Kusinen har fått erfara hur min hand mitt i natten trycktes upp rakt i fejjan på henne och motade bort henne från hennes sänghalva. Snarkningar förekommer. Så även snack i sömnen. Som liten har jag stått i min säng och letat i taklampan efter mina öron. Jag har inbillat mig att dessa grejer försvunnit med tiden, men jag har då fått höra att så inte är fallet.

Vissa nätter kan jag inte sova över huvudtaget. För mycket tankar snurrar i huvudet och småsaker blir stora, livsavgörande problem. Jag kastar av och på täcket och möblerar om bland kuddarna. Lägger fötterna där huvudet brukar vara. Räknar får. Ja faktiskt. Men det funkar ju aldrig. Då brukar jag istället räkna andra grejer, typ vilka hade ihop det med vilka på Bombay när det begav sig? Det kan funka. Snurrigt och tröttsamt.

Men i natt har jag sovit så skönt. Tricket heter öronproppar. De liksom bidrar med en slags vakuumkänsla som är mycket sövande. Kokong-känsla. Bra känsla. Dessutom blir snarkljud mer som ljudet av en spinnande kattmed öronproppar i. Också bra. Och sedan sover jag praktiskt taget alltid gott när A ligger bredvid. A sover lugnt och tryggt från början till slut. Det ger ro som smittar av sig. Han verkar inte märka grejer som snark, gnissel och snack från mig. Förvisso har jag tydligen varit SkallePer härom natten, men något annat har jag inte fått höra.

Bökig lär jag vara - hur är du?

I morrn spelar Cookies n Beans på Big Ben på Söder. Och för er som inte vet så är dom 3 stycken oförskämt musikaliska bruttor i lantlolleklänningar som sjunger country-covers och drar upp sina munspel ur bh:n. Alla tre sjunger som jag vet inte vad och det är alltid lika upplyftande att se dom. Ögonen tåras och hjärtat klappar snabbare, dom är grymma. Jag, Kusinen och Banana ska gå - haka!

Cookies n Beans på Big Ben

Det vilar en förbannelse över Söder idag. Förra veckan också för den delen. Det är tomt! Ingen här. Det ekar hos mig. Och Kollegan är i skolan. Kommer inte förrän på onsdag. Chefen blir stressad, jag blir stressad - vad göra? Jag blir sugen på att ta ledigt och vara hemma och måla istället. Kanske baka lite julgodis och pepparkakor..

Mamma ringde igår och undrade om hon skulle köpa något på Coop idag inför julafton. Ute i god tid, precis så som Mamma alltid är. Jag ska ha julen hos mig och därmed ska jag ju få till ett julbord. Mina tankar hittills om det har bara sträckt sig till Det vore gott med rökt lax.. och en massa goda röror. Ungefär. En inköpslista har jag inte redo förrän tidigast i början på nästa vecka. Men fina Mamma, hon vet hur man gör för att undvika sista-minuten-kaos. Tyvärr var det enda jag kom på Mammas goda räkomelett som hon gärna får ta med sig. Det betyder att jag ska fixa julskinkan. Vuxenpoäng. Men det är ju patetiskt att jag fortfarande ska räkna vuxenpoäng när jag är 32 år. Borde bli minuspoäng om man räknar vuxenpoäng efter 30. Jagska fixa julskinka, inte mer med det. Det ska gå skitbra. Basta.

Jag har en trogen läsare på LillBarbro - Min kusin. Hon är en fin en. Vi var och fikade på stan igår och jag slängde ur mig mitt problem att komma på något bra i julklapp till alla små barn som numera finns i familjen. Kusinens hjärna börjar genast jobba. Sedan poppar ideér ut i ström. Förutom alla förslag i stunden där på Wayne´s möts jag nu av en lång lista i kommentarsfältet här över grejer jag skulle kunna tänkas hitta på. Och sådan är hon. Det gäller inte bara trivilala problem som julklappsdilemmor, utan även när det är fråga om större grejer. Kusinen är alltid deltagande och engagerad med råd och tankar  - tack du fina!

Jag och Kusinen har varit tajta sedan hon föddes när jag var 2 år. Bodde praktiskt taget på samma gata och spenderade flera dagar i veckan hos varandra ända tills vi flyttade hemifrån. Ungefär som syskon. I början på hösten så gifte sig Kusinen. (Det blev aldrig P Diddy men en annan fin kille som är lite mer nere på jorden). Hon gav mig den ärofyllda och jätteläskiga uppgiften att sjunga på bröllopet. Jag var hur skraj som helst, har aldrig gjort något liknande. Tänkte att det här kommer aldrig att gå. Men Kusinen trodde på mig. Och det gick bra. Och det kändes skönt efteråt att ha trotsat rädslan och klarat det. Tack igen Kusin.

Det var många år sedan vi senast firade jul ihop nu men som dom traditionsnördar som vi är så har vi aldrig upphört att köpa julklappar till varandra. Kusinens önskan i år är något som luktar gott. Och för mig är det för sent att önska har hon uppgett. Härligt!

Vi ses på tisdag Kusinen - Puss!

Är hemma och ritar idag. Känns kul igen som tur är. Nu väntar jag på att en liten process ska bli klar så jag kan fortsätta. Jag har dragit på en julskiva för att få lite julemys i stugan. Här i Enskede där jag bor fanns förut Gamla Enskede Bageri. Ett sånt där gediget, mysigt litet krypin där det alltid var immiga fönster av allt bak och som spred ljuvliga dofter av nybakat när man skyndade till T-banan. Nu är det försvunnet och jag vet inte vad som hänt. Är rädd att dom inte gick runt men hoppas att de bara bytt lokal.

Anyway, förra året hade Gamla Enskede Bageri gjort skivor som de sålde. En Julskiva och en Blandat. Jag köpte båda med hopp om att de skulle sprida samma trevnad hemma hos mig som man slogs av när man klev in i bageristugan. Det gjorde dom. Julskivan är fulländad med gamla raspiga låtar med Ray Charles, Otis Redding och Stevie Wonder. Favoriten är Joyful and Triumphant med Nat King Cole. Mariah Carey-julskivan har mött sin motståndare...




Annars börjar jag få lite stress inför julklapparna. Vet inte vad jag ska hitta på till de små barnen som inte försvinner i mängden och som inte känns som slit och släng. Och så är det det här vanliga med familjen. Hoppa över klappar i år, eller inte? Kan inte bestämma mig för vad jag tycker. Gillar ju hela julklappsgrejen samtidigt som den inger stress.

Oh well, Noel...

Efter ihärdigt tragglande till långt in på natten med en till slut sovande kille i knäet så kan jag nu meddela att jag avancerat i Guitar Hero. Har numera koll på mina fingrar när de trycker grön gul röd. Känner ett flyt på ett psykiskt plan som jag inte kände förut. Jag är taggad som aldrig förr. Så nu vet ni vad jag gör ikväll...

Wieeewiiwheee plonk plonk

Hade sjukt ont i ryggen idag. Kollegan grep in. Radade upp lådor på lagret åt mig att ligga på. Så visade hon mig en utstrechning jag skulle köra. Vidare beordrade hon mig att inta olika ställningar, knixa och trixa med nacken. Kändes så väldigt redig och säker på sin sak. Men vem blir förvånad? Finns det nåt Kollegan inte har koll på? Knappast.

Så körde hon igång med massage. Hittade alla knölar och skit som gömmer sig i min nacke. Kollegan fick tag på knutar som hon aldrig gjort annat och gav sig på dom med ett säkert grepp. Ahaaa där har vi nåt .. sa Kollegan och tryckte till under armhålan så det gjorde löjligt ont. Över huvudtaget var smärtan stundtals olidlig. Jag skrek och skrattade om vartannat i ren panik.

Men efteråt. Efteråt! Som en ny människa. Helt mjuk är jag. Så även i huvudet känns det som. Känner mig dizzy med en aning huvudvärk. Lite salongs, liksom. Nu vill jag dra av mig stövlarna och landa i en orange soffa på K-holmen. Pronto.

Idag e det ovanligt skönt att det är fredag tycker jag. Ska se till att ha en lugn helg. Kom äntligen in i något slags flow med min målning därhemma igår. Ett gäng undulater gjorde susen. Kollegan sitter och äter paj paj på lagret och det doftar ljuvligt. Själv ska jag trycka i mig det sista av ett lass rotfrukter i ugn som varit min matlåda hela veckan typ. Goda, visst, men såhär i slutet av veckan har de intagit en lite sladdrig form som skulle kunna räknas som kulinarisk ointressant av vissa. Nåväl, duger för mig iallafall.

Sen ska man väl börja med julklappar kanske. Jag har ingen aning om vad som ska hittas på. Skjuter det lite på framtiden... Ikväll blir det iallafall lugna puckar hos A. Undrar om han kanske kanske kan ha en smula lust att kolla Idol-final ikväll?

Mors

Såg att det kommit en ny "Absolute Christmas". Man gör reklam för den i bästa sändningstid i tv. Men jag kan inte förstå att det går att sälja en till Absolute Christmas-utgåva. Jag menar, hur många jullåtar finns att ta av? Låten de valt att spela i reklamen är den där  So this is Christmas and what have you done, ni vet. Inget nytt direkt. Har inte Absolute Christmas kommit ut sedan typ 1990? Vill man ha ytterigare en? Och dessutom i en tid då cd-skicor inte har det lätt. Jag undrar Vilka köper?

Själv kör jag som vanligt stenhårt på Mariah Careys julskiva från 1994.

Idag slog det mig att jag råkat få på mig Robbans outfit i filmen G. Precis. T.o.m nyansen på tröjan hade jag. Och sjalen sådär lite haffsigt slängd runt halsen. Frillan. Det enda som egentligen inte stämde var att jag hade bytt västen mot en kavaj. Men iallfall.

På Facebook för ett tag sen började fler och fler vänner dyka upp i svartvitt och med någon lustig frisyr. Hela grejen visade sig komma från en sajt där man kan göra om sin bild så den passar i en Yearbook från olika årtionden. Har du missat?

Tetsa här: YearbookYourself

Anyway... Jag älskar sånt här. Här är mina bilder från 1952 - 1992.




På en bild (1988) tycker jag att jag ser ut som min mamma gjorde på 80-talet. Eller?



Jag får ju alltid höra att jag är lik min pappa, men ni som känner min familj, ger inte det här lite MammaBarbro-vibbar?

 

 

...ett annat undulatminne jag har. Ett mer skamligt sådant.

 

Det fanns en annan liten undulat i bekantskapskretsen när jag var barn.  Det var bästisen Malins lilla krake Putte. Världens räddaste lilla undulat. Och han fick ibland vara med på ofrivilliga äventyr. Man såg hur undulatsvetten pärlade sig i hans gulgröna panna när jag och Malin närmade oss hans trygga bur. Ut ville han inte. Å undra på det:

 

Lille Putte skulle en dag ut och åka båt tyckte vi. Duschkabinen pluggades igen och vi drog på vatten, eller gjorde ett hav. Sen tog vi en plastlåda som båt och satte lillPutte i den. Putte var vettskrämd och ville ta sig ur. Vilket han gjorde. Han ramlade ner i vattnet som han bottnade i om han sträckte ordentligt på sitt lilla undulathuvud. Det gjorde han också. Han sträckte på sig i panik och vandrade stelt och förskräckt omkring på botten. Sen lyfte Malin upp honom och tvålade in honom över ryggen med babytvål.

 

En annan gång kom vi på en ny lek. "Gömma Putte". Putte var nämligen en tyst och stilla liten undulat så det gick bra att sätta honom var man ville och han satt kvar. En ganska lugn lek tills jag kom på ett gömställe. Jag ville gömma Putte i Malins rislampa. Minns hur jag tänkte "det får bära eller brista" när jag lirkade in honom på pinnen som satt i det runda hålet i botten på lampan. Men där vågade inte Putte sitta utan flög upp och hamnade förstås i rislampan där han panik-flög runt. Jag pulade in min arm i lampan för att få ut Putte och då bet hans sig hårt fast i mitt finger. Vilket var bra för då kunde jag genom fingret dra ut honom. Plus att jag fick stryk av lillputte vilket jag förtjänade.

 

Ibland är det mindre lyckat att barn har djur....

 

 

Nästan alla jag känner hatar eller är rädda för fåglar. Mitt prat om undulater väcker oftare förakt än entusiasm så att säga. Och jag kan förstå, det kan jag. Är det någon som har fågel hemma är det oftast rädda stackare som bits och flyger okontrollerat i rummet. Eller så är de enda fåglar man egentligen träffat på stadsduvorna. Dom som också kallas råttor med vingar.

Men jag har en annan bild av denna bevingade vän. Simon. Min turkosa undulat som jag sparade ihop till när jag var 6 år. Glömmer inte lyckan när jag äntligen fick skjuts till djuraffären i Hökarängen där Simon och hans syskon fanns. Simon blev nedstoppad i en kartong med lufthål som jag andaktigt höll i knät hela resan hem. Hörde Simon kraffsa på insidan och var redan kär.

Det lektes med Simon hela dagarna. Och när jag var i skolan så lät jag Simon lyssna på ett band där jag och mina kusiner turades om att säga ett monotomt "hallå" i 45 minuter för att Simon skulle lära sig prata. När jag städade buren så ritade jag en liten trasmatta som jag la i botten. Den åt Simon upp. Min lilla fågel blev väldigt tam av all lek. Han gillade att sitta på mitt finger och att vara med i största allmänhet. Skulle äta allt jag åt. T.o.m glass. Och pratade gjorde han. Hej Simon, Hallå Simon, Okej Simon, Hejdå Simon var väl ungefär vad han sa.

Ibland så vill jag ha en undulat igen. Vill ha dom där knappnålsögonen hemma. Men så kommer jag på allt det jobbiga. Som att dom skräpar något enormt. Och att dom  vaknar tidigt och kvittrar, även om man lägger en filt på buren. Då kvittrar dom bara tystare. Så det blir nog inget flygfä iallafall...



Men här är iallafall bilderna som fick mig på fall denna gång...

Det finaste man kan hitta i vintertid är vinterrosen. Jag unnade mig en härom dagen. Den ger lite hopp om livet när det suger. När det är svart ute när klockan är åtta på morgonen. Och när det inte går så där bra som jag tänkt mig att rita. Är just nu sjukt frustrerad och på ungefär samma humör som när jag skrev inlägget om att sätta upp julstjärnor.  Nu löser tyvärr inte vinterrosen riktigt dessa prolem. Men den är skir och vacker att titta på när man vill lugna ner sitt upprörda sinne.

Längre. Jag vill hem och rita. Jag har tokmycket inspiration och är skiträdd att den ska vara borta när jag kommer hem vid åttarycket. Har samlat på mig ideér och det känns som att det äntligen ska lossna. Höll ju på att traggla i lördags men det gick långsamt, långsamt och blev inte helt bra. Nu däremot, om jag får ner det jag har i skallen tror jag att det ska landa och bli nåt alldeles perfekt. Hoppas!

Här har ni en fin kompis.

Jag och Lillräven lärde känna varandra på slutet av 90-talet då vi båda studsade runt i Buffalo´s och tyckte att skejtare var någonting mycket fascinerande. Det var som ett krogragg. På Bombay Bar var det närmare bestämt och vi hade så trevligt att vi bytte nummer. Sedan dess har vi varit ler och långhalm. Sambos, arbetskamrater, Patsy & Edina. Vått och torrt. Tårar och skratt. Och inatt har hon ännu en gång hjälpt mig att fixa till LillBarbrobloggen. Tack min lilla fina Lillräv, kärlek till dig.

Jag behövde inte undra så länge. Nu kom Rejvkillen in igen. Precis när jag postat det förra inlägget faktiskt. Så på X2000 satt han då inte. Han undrade om han varit inne tidigare, och undrade hur han såg ut nu i jämförelse med sist. Likadan, svarade jag. Nej, sa han och visade upp pås-foten. Den hade fått en socka nu berättade han.

Vi ses på efterfesten, sa han sedan.
Vadå efterfest? sa jag.
Den på lagret, sa han och erbjöd sig att komma in och börja förbereda.

Men så roligt ska vi inte ha det.

Idag dansade det in en kille i butiken. Dansade gjorde han alltså. Han tog två steg in, sjönk ner lite på knä och hoppade sen baklänges mot utgången igen. För att sedan gå in igen med vanlig normal gång. I håret hade han meterlånga dreads och byxorna hans var av en rejvig modell, stora fickor och en gren som började i knävecket. Han slog sig ner.

"Jamen, en skobutik, då har jag iallafall kommit rätt!" sa han glatt och en aning utmattat på bred göteborska och viftade lite med vänsterskon. På den satt en plastpåse. "Jag har ju tappat min" skrattade han lite trött. Killen hade antagligen rejvat i dygn innan han hittade in till oss.

Vidare drog han sig mot mig och Kollegan i kassan och började nynna med lite i låten på radion. Tyckte Rihanna börjat bli ganska bra hävdade han. Han blev rörande glad då han fick en tom skokartong. Ner i den pulade han sin väska, det tyckte han kändes som en bra idé. Vi tyckte mest det verkade göra allting lite svårare. "Verkligen superbussigt" sa Rejvkillen och drog sig mot utgången igen.

Stannade dock i dörren "Var kommer ljuslyktan ifrån, det var ju därför jag kom in från början?"

"Indiska" sa jag.

"Indiska.... " upprepade han med drömmande ton.

Sedan lämnade han oss. Och vi undrar vad han sedan tog sig för. Jag tror han sitter med munnen öppen och ögonen slutna, med huvudet lutat mot ett X2000-fönster som tar honom hem till Götet, Han sover äntligen gott. Och när han är framme kommer han undra vad fasen den där systemetpåsen gör på hans fot. Härliga, knasiga krake.

Jag är dålig att hålla bloggen flytande på helgen. I vardagen är det lättare att ta sig tid.

Lördagen satt jag ju hemma och ritade hela dagen. Gick som sagt lite trögt och det slutade med att jag gjort en liten teckning av MiniBarbro som fyllde 2 år igår. Den blev lik och det var kul.

Men på lördagskvällen var jag ju på surprise-restaurang som A hade styrt upp. Han var mycket noga med att hålla stället hemligt men ville dock att jag skulle gissa. Jag som inte är jättebevandrad i restaurangdjungeln gissade naturligtvis inte rätt. Visste knappt att stället fanns faktiskt. Men vi var på Asia Trading och åt en femrätters-historia utan like. Var ju en massa olika kulinariska fröjder. Bland annat tempurafriterad marulk , tigerräks-dumplings, världens lyxigaste sushi och ljuvligt, ljuvligt tariyaki-fläsk. Och någon galet mör kyckling med mango och nötter. Ni kan förstå att jag mådde som en prinsessa. En något bortkommen och fumlig prinsessa förvisso, men i allafall. A föreslog att jag skulle börja med en motsatt bloggtrend och fota alla mina tomma tallrikar istället för alla orörda ceasarsalladtallrikar som modebloggarna envisas med att fota. Tyvärr hade jag glömt min kamera.  Asia Trading rekommenderas varmt, tack A!

Hinner ej mer nu, mors så länge

Det är vad jag försökt att vara idag. Håller på med en skiss som senare ska bli en tavla. Det är det här förarbetet som tar tid för mig. Så sällan som jag ritar nuför tiden så det flyter liksom inte på som förr. Måste ibland sitta i många många timmar innan jag får till skissen som jag har ganska så klar för mig inne i huvudet. Tänker mig hårsvall, färger, undulater, blommor och lite glitter. Låter det förfärligt? I mitt huvud blir det bra. Ska visa resultatet här när jag är framme där. Men dit är det än så länge långt.

Ska hålla på i en timme till sedan ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag klä mig riktigt ärtigt. A ska ta mig till en restaurang och jag får inte veta vilken. Suck vilken lyx!

So long!

Jo jag gav mig på det här:



(Hoppas inte MellanBarbro läser..... hur kunde en jungfru ens få detta att ske??)

Till förmån för detta:


Vaddå, har ni nåt bättre för er?

Sitter å kollar lite på Idol. Kevin är bäst. Och som vanligt satt jag och funderade... vem är han lik? Och så kom jag på det.




Televinken!

Ojoj inatt har jag nog inte sovit någonting. Huvudet känns som en sprängdeg. Tur säger jag bara, att det är fredag. Nu ska här sovas ut. Funderar på att åka hem direkt efter jobbet idag och inte lyfta ett finger. Somna framför tv:n. Sova 10 timmar. Vore sjukt underbart och hopplöst välbehövt.

Har denna morgon tragglat med rörmokare och bergvärmeläggare och en massa annat löst folk för att få ordning på värmen i vårat hus. Styrelseledarmot som jag är. Verkar vara svårare än jag anat att få det att fungera. Tröttsamt! Känner mig som en fastighetsskötare. Det e nå tjall med värmen, liksom.

Övrigt att tillägga: Under natten har min BarbroBlogg börjat blomma. Från att ha haft en ganska lugn och harmonisk framtoning har den nu dragit på sig en betydligt mer skrikig kostym. Håll till godo. Får se hur länge det varar.

...blir alltid lite roligare om Kollegan är med.

It´s my Namnsdag.

Grattis alla ni Barbrosar därute. Idag är det vår dag. Och tack Carola och BautaBarbro för gratulationerna. Påpassligt av er båda...

Är lite obsessed vid äckliga saker. Hittade just en ny grej:



På ett Spa i Malmö har man börjat med fiskar som pedikyr-assistenter. Dom förvaras hungriga i ett akvarium där sedan kundens nybadade och lagom uppmjukade fötter stoppas ner. Sedan äter de hungriga krakarna upp alla döda hudceller. Killen på bilden hade inte filat fötterna på flera år. Vafalls?!!

Läs mer här.

Evenemang...


Det verkar ju vara ett helt gäng som kan tänka sig grillor i Vasaparken! Det glädjer mig. Vad sägs om att spika en kväll i veckan som kommer? Mitt förslag är Måndagkväll klockan 20:00. Då hinner man se över sin eventuella utrustning. annars kan man nog hyra på plats. Vi kan ha med oss fika i termos och varma kläder. Om det inte spöregnar förstås. Kan ni?

Här på mitt jobb händer det titt som tätt att folk glömmer handskar och mössor och grejer. Oftast blir dom kvar här, ingen verkar riktigt orka leta upp sina borttappade pinaler. Då faller det sig naturligt att jag ibland efter en längre tid kan se grejerna som övergivna stackare som letar ny ägare. Är det något som faller mig i smaken kan föremålet ha förmånen att haka med mig hem.

Härom veckan hände detta ett par fina svarta handskar i skinn. De låg här ett långt tag och jag frågade tjejerna som jobbar extra om det var deras. Icke. Så jag tog hem dom. Har fungerat jättebra och jag har känt mig varm och snygg om händerna på samma gång. Tills i fredags då jag satt på t-banan med Kollegan.

Har du också såna handskar? säger hon.

Ja, har och har, ett fynd på jobbet....  svarar jag malligt innan jag inser att mina nya fina handskar tillhör själva Kollegan som varit borta från jobbet i några veckor.

Sedan garvar vi så vi får kramp. Jag av både komiken och genansen. Kollegan endast åt mig. Hon fick genast tillbaka sina handskar och jag gick med hennes andrahandsval från t-banan.

Sicken klåpare jag är.

Varje vardagmorgon så är jag totalsänkt när A:s väckaklocka ringer. Det är fortfarande kolsvart ute och utanför täcket är det nollgradigt. Att stiga upp då känns fullständigt otänkbart. När väl A är uppe, påklädd med nyborstade tänder och säger hej för att dra till jobbet ligger jag fortfarande kvar och har på sin höjd lyckats få upp ena ögat. Med det öppnade, om än kisande, ögat ser jag A stå där fräsch och väldoftande. Jag är en rutten lök i jämförelse.

I morse slog det mig att jag känner mig som en sjukpensionär där jag ligger. A lade  tidningen bredvid min kudde, tände julstjärnan så jag fick lite ljus och slog på Guitar Hero så att jag skulle kunna spela lite senare. Sedan låste han dörren om sig och kvar låg jag under duntäcket. Öppnade DN och läste lite förstrött om Obamas kommande tänkbara förändringar i den amerikanska politiken samtidigt som jag började fundera på om jag kanske skulle ta ett bad? Eller skulle jag spela lite Guitar Hero ändå?

Jag bredde några räkostmackor och drack lite te. Sedan satte jag mig med gitarren. Det börjar bli allvarligt. Hela natten har jag drömt om gitarrsträngar och ackord-pluppar som kommer farandes. Gula, röda och gröna i en rasande fart. Berondekänslan kryper sig sakta på. Jag tragglade Iron Maidens "Number of the beast" och Pearl Jams "Even Flow" tills fingrarna blödde. Om och om igen. Bättre och bättre går det. Till slut var jag tvungen att sluta och gå till jobbet som jag nästan glömt att jag hade vid det här laget. Ikväll ska Guitar Hero tillbaka till sin rätta ägare. Och jag gråter blod.

Gick igår kväll förbi Vasaparken. Klockan var runt 22 och parken var mörk. Med undantag för den renoverade skridskobanan. Den var lite halvt upplyst och två snabbåkare virvlade fram. Vi gick dit och kände lite på isen som var jämn och fin. Jag fick med ens skridsko cravings. Blev så sugen på att dra på mig ett par grillor och köra någon kväll med polarna. Långjarlingar och chokladtermos. Rosiga kinder och kanelbullar. Nu är jag ingen stjärna, jag har inte ens ett par skridskor, men alltså, Vasaparkens skridskobana - så fin, så obefolkad, så oemotståndlig!

Vilka e med?

Skön helg har det varit. Startade upp den med att åka hem till Kollegan efter jobbet. Vi gjorde varma mackor framför Idol. Kollegan fann att det funkade med cheeze balls i varma mackan. Så även ihop med pepparkaka, mögelost. En cheeze ball på toppen gjorde susen, liksom. En idé från Kollegan som jag tyckte var makalöst otippad.

På lördagen var jag uppe med tuppen och så även MammaBarbro. Vi åkte till Ikea och inhandlade bland annat min efterlängtade säng. Hängde på låset i rädsla för köpsugna lönetagare och lyckades med nöd och näppe slippa undan den värsta hysterin. När Ikea började fyllas till bredden så tog vi bilen till bageriet vid mig, fikade sen julvört och lusebulle i mitt kök.

På eftermiddagen åkte jag sedan iväg till DramaQueen och LK på inflyttningsfest och edventsfir. Dom bor i världens mysigaste lägenhet. I grunden helt fantastisk med mörka trägolv och lite otippade vinklar och vrår, sedan inredd hur mysigt och smakfullt som helst. Utöver det så bjöds det på det finaste julfika man kan tänka sig. DramaQueen är en mästarinna i köket. Satt i köket och hade roliga samtal om julfirande och bostadsmarknanden, många skratt när DramaQueens pappa är på plats. En sköning.

Och så hade ju Sylvia sin 30årsfest med Latinotema. Så det var bara till att dra på sig boleron från förra helgen igen. Ännu mera kulinariska fröjder i form av tapas - såklart. Och Sangria. Mysigt att träffa kusiner och gamla vänner. Bautor och Tjallare. Ludvig och jag satt och mindes gamla FRE-texter till de andras förtret. Jag fixar cash och taggar ut, tar på mig nya Fubujackan som jag aldrig haft förut * Hon e en riktig katt, fett med tung, hon e giftig, man blir som besatt, men ändå lugn, ja ni hajjar. Ludvig är minst lika besatt av låttexter som jag.

Tillbaka sedan till DramaQueen & LK, där man fortfarande höll igång. A var på väg att ta med sig en hel svensexa dit, men nöjde sig sedan med att komma allena. Något som vi nog alla var rätt glada för då vi började bli lite avdankade.

Nästa dag blev en degardag. Det enda ansträngande som gjordes var egentligen att montera min nya säng - den blev en hit. På kvällan blev det kinamat som inte var så god och Guitar Hero. Jag är en entusiastisk sopa på det kan jag säga. Såg i morse att gitarren låg kvar framför tv:n (skulle returneras till ägare idag) så jag har förhoppning om en omgång även ikväll. Jag ska banne mig bli en riktig Guitarhero.