En drömsäng
På dagtid drömmer jag om denna sängdröm. Tänk att få sova under sagolika trädgrenar! Detta lär dock förbli en dröm då sängen kostar 5825 (pund!!) Men drömma kostar dock ingenting som bekant... Från Anthropologie såklart.
Bilder från Anthropologie
Drömmar alltså
Jag har kommit in i en period då jag minns mina drömmar. Och dom är så skumma! Väldigt ofta utspelar dom sig i fjällen. I själva slalombacken. Härom natten hade jag lite dumt nog parkerat bilen just i en slalombacke, väldigt nära en brant förstås, så typiskt drömmar. När jag klev ur höll jag på att ramla ner. Men istället råkade jag slita av bildörren som praktiskt nog gick att vika ihop likt en kartong.
Inatt då. Jo nu tog jag mig fram med häst. Barbacka på en väldigt stor bjässe som var en sisådär 3 meter i mankhöjd. Lite läskigt då man gled runt lite på ryggen. Han var lugn och fin men vi kunde inte kommunicera så bra. När jag drog lite i manen för att få honom att svänga åt något håll så var han inte med på noterna utan gick med kraft rakt in i väggarna. För vi var inomhus. I en vacker sal med dukade långbord närmare bestämt. Jag fick huka och ducka för kristallkronorna som hängde på rad i taket.
När jag väl skulle av så gick hästen ner på huk! Jag hade nylonstrumpbyxor och höga sandaletter och det var därför svårt att gå av. Men när jag var av reste sig hästen på bakbenen och vi "skakade hand".
Jag säger då det...
Borrning - en lynnig lek med ödet
Jag och A har ett litet projekt på gång i den nya uggle-hallen. Vi ska sätta upp bokhyllor/skohylla uppe i taket i den. Det innebär att 4 hyllor ska upp och dom ska sitta på varsin av väggarna och möta varandra i vardera hörn. Vi har dragit oss lite för att börja med det här för vi vet av erfarenhet att våra väggar är av den lynniga typen.
Men nu är vi igång iallafall och det går precis som förväntat. Varje vägg bär på ny överraskning. Eller rättare sagt varje borrhål bär på ny överraskning. Första konsollen kom upp utan problem. Vi började känna att vi blivit bli snitsiga på det här. Men så kom konsoll två. Ungefär 15 mm in i väggen blev det stenhård metall. Och innan metallen något jättesmuligt där hålet bara blir större ju mer man försöker komma igenom metallen. Det hela löstes med avhuggna pluggar.
Så vägg två. Den som vätter in mot badrummet. Den är i gips vet vi, men knackade lite på den iallafall för att försäkra oss. Jajamen, första borrhålet gick som en dans och fick gipsplugg. Andra hålet så. Detta hål endast en cm ifrån hål 1. Men se där! Metall efter 15 mm! Alltså skämtar dom med oss eller? Och som grädde på moset är ju alla väggar snea i gamla hus.
Nu är alla hyllor, med lite nödlösningar, fantasi, avhuggna pluggar, extra borrhål samt en borrning rakt in i sovrummet - uppe. I helgen kommer nog vår nya tvmöbel. Då kommer en riktig utmaning - att fästa tv-n på väggen. Får se om vi törs...
En rolig App
En av de finaste grejerna med Iphone tycker jag är de olika foto-apparna. Får en att tro man är en mästerfotograf! Min senaste favorit är Instagram där man fotar och delar sina foton med vänner eller hela världen om man vill. Där finns fina foto-filter också som är riktigt beroendeframkallande för en foto-nörd som jag. Dessutom är det kul att kolla in andra människors bilder, massa riktigt fina.
Nu vill jag såklart att alla mina vänner med Iphone ska gå med som jag så vi kan dela vardagsbilder med varann. (Julie, du borde iallafall nappa)
Jag vet. Det är menlöst. Men det är också roligt! Kom igen nu!
Go get Instagram!
Nu ska jag möta vintern i ett par riktigt präktiga doningar
Idag fick vi Uggs till butiken. Förutom de vanliga modellerna fick vi även en mer redig variant.
Lyssna på det här:
Vattentäta
Fårskinnfodrade
Halkreducerande sula
Och fina är dom också! Dessa blir det.
Men, tjena svettyoga! Det var inte igår...
Jag har patetiskt nog gått runt och surrat om att köra bikramyoga igen sedan SEMESTERN TOG SLUT. En snabb koll i almanackan och man slås av faktumet att det rullat iväg 3 månader utan att jag tagit tag i den biten. Men sen kommer det ju til slut en dag då man säger till sig själv att man är vek och så tar man sig själv i kragen och gör slag i saken.
Detta hände alltså mig i måndags. Gick och köpte kort och bokade tisdagens klockan-sju-på-morgonen-pass. Att gå upp tidigt gick faktiskt bra. Stan är så tyst och skön klockan halvsju på morgonen. De enda människor man ser är sportisar i trikåtajts.
Till passet var jag i god tid. Passade på att klimatisera mig en lång stund. Så körde det igång. Men paff blev jag då jag redan vid första övningen kände hur det svartnade för ögonen. Kan inte ens minnas att det gjorde det på mitt allra första pass jag någonsin var på! Första delen av passet blev en riktigt tuff utmaning och jag var tvungen att sätta mig flera gånger.
Men skam den som ger sig! Idag blir det kvällspass. Och som motivation har jag sytt mig en yogamatta-väska.
Ps. Träningsvärken är sjuk idag! Den är liksom överallt. På framsidan av halsen till och med! Shit alltså...
