Latino lördag
Nu blir det Sylvias latinofödelsedag och DramaQueens & co:s inflyttningsfest, Buenos noches!
DAY by Marlene Birger
Måste tipsa om DAY utförsäljningen jag besökte. Fanns mycket fina kläder, både herr och dam. Och sen fanns inredning där jag fastnade en lång stund, för att sedan skippa allt. Där fanns fina plyschkuddar i lavendel (Sylvia...?), härliga överkast och porslin för ett spottstyvel. Maffiga julgranskulor för en billig penning ångrar jag lite att jag inte slog till på. Men jag gick därifrån med ett par gubbyxor i ull.
Skynda dit, det är bara öppet till klockan 14:00. Åsögatan 115, in på en bakgård, håll till vänster, upp 6 våningar, Voilà!
Tjohooo Fredag!
Knegaren pustar ut. Mina planer för denna helg:
* Dra på AW med Kollegan efter jobbet idag.
* Dra till Ikea och inhandla den där Malm-sängen jag gaggat om ett tag. Bävar dock för detta. Lönehelg och innan jul. Kan inte vara kul på Ikea. Jag ska vara där vid öppning för bästa möjliga tillvaro. Vet att målet är rad 23, hylla 23.
* Gå på 30årsfest med Latino-tema hos Sylvia. Gick igenom garderoben nu i morse och hittade en outfit jag tror jag kommer undan med. Rött, volanger och flamencohöft.
* Gå på inflyttnings/adventsfest hos DramaQueen & gänget i deras mysiga lägenhet på Söder.
* Komma igång på allvar med en tavla som ska få pryda en vägg i en vacker villa i Huddinge.
Men jag startar nu på momangen med att besöka utförsäljning på DAY (Åsögatan 115) som StorBarbro tipsade om.
So long amigos!
Skam den som ger sig
LillBarbro Vs. Julstjärnorna 1-0
Ikväll vann jag över dom. Det var tufft. Men jag vann.
En ganska så torr matlagerska
Om man ser mitt kök kan man eventuellt få för sig att jag är en hejare i köket. Jag har ett relativt stort kök med blommiga tapeter, pinnstolar och ett rejält matbord med plats för hyffsat många gäster. Lillrävens present från Nicaragua hänger prydligt på min turkosa handdukskrok. Det är ett lite överambitiöst förkläde i vit spets. Roligt och härligt är det förstås.
Jag tror egentligen att jag har kvaliteér vad det gäller matlagning. Det är bara det att jag alltid är så lat när jag kommer hem från jobbet att jag kör på säkra kort. Om jag ens orkar det. Annars blir det mackor.
Här är LillBarbros paradrätter Top 5
1. Carbonara (en gammal favorit som jag nu i veckan kände att jag gjort en gång för mycket)
2. Veggolasagne ( snott från Kollegan som också nöter på denna rätt)
3. Korv & Stroganoff (klassiker...)
4. Koreanska pannkakor (snott från MellanBarbro, en mkt imponerande, snygg och smaskig historia)
5. Köttfärssås och spaggetti (blir det kanske ikväll)
Bubblare: Risotto, den e bra.
Tråkmåns! Visst, dessa rätter är fina, men de räcker ju inte ens för en hel vecka. När jag var nyinflyttad köpte jag en bunt av kokböcker på bokrean, men ofta kofta jag gör nåt nytt ur dom. Det är risotton. Och det är dinkelbrödet. Ambitionen är dock en annan. Jag tror fortfarande att jag kan bli mästerkocken med vänner över på middagar var och varannan kväll. Som Bauta och Ludvig. Suck....
Jag tror egentligen att jag har kvaliteér vad det gäller matlagning. Det är bara det att jag alltid är så lat när jag kommer hem från jobbet att jag kör på säkra kort. Om jag ens orkar det. Annars blir det mackor.
Här är LillBarbros paradrätter Top 5
1. Carbonara (en gammal favorit som jag nu i veckan kände att jag gjort en gång för mycket)
2. Veggolasagne ( snott från Kollegan som också nöter på denna rätt)
3. Korv & Stroganoff (klassiker...)
4. Koreanska pannkakor (snott från MellanBarbro, en mkt imponerande, snygg och smaskig historia)
5. Köttfärssås och spaggetti (blir det kanske ikväll)
Bubblare: Risotto, den e bra.
Tråkmåns! Visst, dessa rätter är fina, men de räcker ju inte ens för en hel vecka. När jag var nyinflyttad köpte jag en bunt av kokböcker på bokrean, men ofta kofta jag gör nåt nytt ur dom. Det är risotton. Och det är dinkelbrödet. Ambitionen är dock en annan. Jag tror fortfarande att jag kan bli mästerkocken med vänner över på middagar var och varannan kväll. Som Bauta och Ludvig. Suck....
En skön och obekväm rulle
Var och såg De Ofrivilliga igår. Jag är imponerad. I filmen är man med i fem olika situationer med den gemensamma nämnaren grupptryck. Det är det bröliga grabbgänget på roadtrip till landstället, det är lärarinnan på skolan som sätter ner foten, den trevliga men torra nyårsfesten , de genuina sönderblekta tonårsbrudarna samt bussresan med chauffören som sätter sig på tvären. I alla dessa olika situationer är känslan så äkta. Precis som på riktigt. Det kryper i mig av pinsamhetskänslan som uppstår titt som tätt. Jag skrattar åt de typiska situationerna. Jag t.o.m känner igen mig i delar av filmen, det ska erkännas. Känslan av att låta någon annan ta skulden när man själv borde vara lite rakryggad, känslan att vara med om nåt som inte känns helt okej men man mesar med någonstans i periferin. De där lite otrevliga känslorna som var och en av oss känt någon gång finns perfekt återgivna här. Och skådisarna är fantastiska och okända - härligt.
Det slog mig i morse att det är den tredje svenska filmen jag ser denna höst/vinter som jag tycker är riktigt bra. Låt den rätte komma in och Patrik 1,5 är de andra två. Måste vara rekord.
Fashion-span två våningar upp
Här ifrån A.s fönster kan man snegla ner på en J Lindeberg utförsäljning som pågår i huset mitt emot. Det är full rullians och människor strömmar ut och in. Vi var där en vända igårkväll men jag tyckte inte man kunde hitta något märkvärdigt, iallafall inte som tjej.
Men nu sitter jag här och okynnesfluktar ner och får syn på ett par som just lämnar tillställningen. I varsin mössa med två långa tampar på. Alltså, såna där mössor man brukar se i skidbacken på spexare. Det hänger två långa slangar ner från mössans topp på de båda besökarna.
Denna syn lämnar mig självklart med flera frågetecken. Hur kommer man fram till att man ska köpa en sådan mössa och använda den i dagligt bruk? Hur kan det komma sig att två personer tycker detta är en bra idé? Vad gör dessa två med spexiga huvudbonader på en utförsäljning för J Lindeberg?
(Bild finnes, om än kraftigt luddig, men kan i skrivandes stund inte publiceras)
Komplettering
Det är mycket svårt att se vilka mössor det rör sig om på min suddiga oinzooomade bild, men för att förtydliga finns bilden på lillkillen med, som bär en mössa av samma typ. Är det någon som ska ha mössan i fråga så är det en bebis. Om ens.
Aaaargh!!!
Jag har varit så huslig det senaste dygnet. Städat, dammsugit och diskat. Dammsugaren har fått jobba mellan dynorna i soffan, längst in bakom sängen och bakom spisen och det är med mina mått mätt en riktig prakt-städning. Kom under fiffandet på att det är 1a advent på söndag. Vilket måste betyda att det är helt ok att jag går ner i källaren och rotar efter julstjärnorna. Sagt och gjort. Någon minut senare står jag dubbelvikt i mitt källarförråd och försöker med våld dra ut den lilla skolådan med märkningen "X-mas Stuff".
Uppe i köket igen, lite svettigare, lite nysigare, samt med ryggvärk tar jag fram mina fina stjärnor. De ligger prydligt nedpackade i lådan. Hur prydligt jag än virat sladdarna i fjol så blir det bara ett stort trassel när jag ska ha upp skiten. Men skam den som ger sig. Moment två är att lirka fast lamphaken i själva stjärnan. Pyssligt, minst sagt. När man väl fått fast kroken på ena sidan så lossnar den på andra sidan. Får det till slut att funka. Kontrollerar snabbt i förbifarten att lampan fungerar. Det gör den. Får upp stjärnan på plats men den fullkomligt vägrar att hänga rakt. Den vrider sig ett kvarts varv. Jag vänder på den men det hjälper föga. Jag försöker med nål och tråd att sy en liten anordning för att hålla den kvar. Tråden går av.
Det är här jag skriker högt av frustrationer medan jag i mitt stilla sinne tänker Jag älskar båtar som går sönder *
När jag väl lyckats få lampan på plats, dock fortfarande sne, och tänder den upptäcker jag att lampan under tiden slutat fungera. På det igen. In och skruva i lampan som börjar lysa igen för att i nästa sekund ge ifrån sig ett hhrrrmpfff och slockna för gott. Jag rotar irriterat i lampförrådet och hittar till min stora glädje ett paket med fungerande lampor med likadan sockel(?). Funkar! Yes!
Går på stjärna två som ska hänga i vardagsrummet. Testkör lampan. Fungerar inte. Kollar i kartongen med nya lampor. Slut. Det är nu jag ger upp. Nu ligger trasslet på soffan och retar upp mig. Ni förstår säkert hur detta känna för en människa född i jungfruns tecken. Morr....
Den fruktansvärda lampskiten som inte fungerar samt den vidriga stjärnan som drar åt höger.
* Jag älskar båtar som går sönder - ett internskämt från barndomen som uppkom vid ett lite småknepigt Legobyggande som Sylvia också minns väl.
Lattepar på Kungsholmen
Igår var en skön söndag. Snön hade lagt sig över hela stan och vi var nog mest sugna på att stanna inne. Men så ringde MellanBarbro och frågade om vi kunde ha hand om MiniBarbro ett par timmar. Sagt och gjort. MiniBarbro levererades till Kungsholmen. Fullt påpälsad och nedbäddad i vagnen låg hon och tittade på mig och A med sina stora ögon där vi stod i snöyran, redo för en söndagspromenad runt Västermalmsgallerian.
"Ska vi köpa latte?" undrade A som har riktigt svårt för Baristor och dess finsmakare. Jag å andra sidan har ju istället svårt för Kungsholmsparen, av anledningar jag skrivit om tidigare. Vi beslöt oss för att strida mot våra värsta farhågor. Jag och MiniBarbro väntade utanför medan A kilade in på första Baristahak vi hittade. Kom sedan ut med två rykande Latte i pappersmugg. Sedan tog vi en långpromenad på Kungsholmen. Måste erkänna att jag såklart tyckte det hela var ganska trevligt ändå. Tror att A också var ok med situationen, dock var han lite skraj för att möta någon polare med lattemugg och barnvagn i högsta hugg.
Sedan gick vi hem till A och käkade mango som MiniBarbro valt ut på Hemköp. När MiniBarbro började bli lite ledsen och ängsligt ropa efter Mamma så tog a fram "Bajsboken". Ett lyckat tilltag. MiniBarbro låg tyst och storögd och tog in all bajs-info som serverades.
När MiniBarbro hämtats igen lagade vi ugnsbakade grönsaker och biff à la Lindström. Det blev så underbart gott. Och om det inte vore för att jag är så tankspridd så hade jag haft den måltiden i min lunchlåda. Men nu glömde jag den i A.s kylskåp. Något som känns så surt att jag inte orkar tänka på det...
80!
I lördags var jag och A bjudna på 80-talsfest hos Caroliosos. Vi hade ingen outfit klar till A så på eftermiddagen drog vi till Stadsmissionen för att pröva lyckan. Vi hittade den perfekta dressen. Liksom lite casual. Vi tänkte att det var ungefär de kläder man skulle haft på A:s företag under 80-talet. Och när man sedan ska på fest så adderas bara cowboyslipsen för att få det lite mer "dressat". En 80-tals musche på det och looken var fulländad. Jag kunde inte sluta skratta. Själv var jag 80-talstjejen som bara väntade på ett tillfälle att få klä upp sig, så bästa blåsan åkte på. Presenten till värdparet blev den klassiska gurkkaktusen.
Den söta värdinnan Caroliosos var inspirerad av Mandy Smith
Under festen skulle bästa outfit röstas fram. Efter oavgjord röstning fick vinnarna framröstas i dansduell.
Både jag och A gjorde vårt bästa och lät svetten spruta på dansgolvet. A:s motståndare gick plötsligt ner i en djärv split. Något som skulle visa sig bli hans fall. Höften blev aldrig riktigt sig själv efter tilltaget och A kunde gå ur tävlingen som vinnare. Så kunde även jag efter att ha gett mig fullständigt hän i "Dansa i Neon".
Vi vann finfina priser. Jag ett Spa-kit och A en Latte termos On the Go!
I segersötma kunde vi sedan lämna festen. Malligare vinnare får man leta efter.
Tack Alex och Carola för en superrolig afton!
Hos MellanBarbro
Damen i grönt är den minsta Barbro jag känner. Det andra är hennes lilla kusin.
Båda är mina systerdöttrar. Jag kallar dom MiniBarbrosarna.
Fick skjuts av Annemonen hem från MellanBarbro och har just kommit hem. A tycker att jag ska komma till East men jag pallar inte riktigt. Har gått i samma musgrå sparkdräkt i två dagar nu. Det har blivit knän på den. Över den har jag en gubbkofta som också sjunger på sista versen innan tvättkorgen blir dess öde. Lägg där till en uppblåst svullarmage som ikväll fått sushi, chips, toblerone, äppelpaj, glass och rött vin och ni har svaret på varför Stureplan icke benådas med min närvaro inatt.
Jag körde istället en fuling då Lillräven på sms just skrev "Vad gör du?"
"Kom och sov över på macka och te" försökte jag.
"Kanske, vi får se" blev Lillrävens diplomatiska svar men jag gissar att hon uteblir.
Visade sig vara svårt att lura hem nån till min förort inatt. Så jag får nog ta och kasta in handduken nu. Det är ju ändå en dag i morgon också...
Gonatt på er
Fredagskväll
Min syster, MellanBarbro, har kommit hem från Florida och ikväll åker jag til hennes myshus och pyser med StorBarbro och Annemonen. Ska bli härligt. Finns egentligen inget bättre att göra efter en jobbarvecka. Hos MellanBarbro blir man superompysslad. Man får bara sjunka ner i veloursoffan framför jätte-tvn och varva ner. Vill man hjälpa till får man slåss för sin sak. MellanBarbro är expert på att få en att känna att det verkligen inte finns något man kan göra för att hjälpa henne. Och det kan ju vara så väldigt väldigt skönt att inte göra något.
I morgon stundar 80-tals festen. Ska bli mycket roligt. Köpte idag riktigt ugly lösnaglar och jag har lånat den bästa 80-talsskruden jag känner till av min vän DramaQueen. På dagen i morrn ska vi hitta en outfit till A. Jag har en idé om att han skulle kunna klä sig som George Michael i sin gamla video Monkey. Har inte fått någon respons på mitt förslag så vi får väl se hur det slutar...
Ha nu en riktigt fin fredagskväll och helg på er mina fina!
- Why do i have share my baby with a monkey aaaiiaaaiiaaa lala
Den tokiga bostadmarknaden
För ca 2,5 år sedan köpte jag mig en bostadsrätt när jag hastigt och olustigt blev av med andrahandslyan i Hornstull. Det blev ett par månader av hysteriskt intensivt uppbokade söndagar som följd på detta. Jag och mitt gäng av systrar och kompisar tokkörde genom hela stan och besökte visningar med tio minuters mellanrum. Köerna av besökare på visningarna ringlade sig inte alltför sällan ut i porten utanför lägenheten.
Mäklare hade det gott. En kom nästan undan med att på frågan om hur stor lägenheten svara "Ja den är ca 25 kvm, en kvm mer eller mindre är ju inte en så stor skillnad" . Hörde endast en besökare sucka "Nej det rör sig ju bara om ett par 30 000:- hit eller dit". Annars var det glada miner och nyfikna inspektioner överallt. Fanns det kakelugn, fungerande eller icke, skenade priset upp 200 000:- extra. Typ. Jag föräskade mig i ett gäng olika trevliga hem, men fick alltsom oftast ge upp då budgivningen spårade. Allra värst var det om jag kollade på större ettor på Kungsholmen. I hallen kryllade det alltid av curlingkängor. Här tyckte nämligen alla blivande sambos att man gott kunde bo två. Naturligtvis hade man ingen chans mot dessa i en budgivning då de hade minst dubbelt så mycket stash än jag att sätta in.
Jag var överlycklig när jag haffade min. Men nervigt så man höll på att bli tokig var det också. Det hela skedde så snabbt. Jag hade liksom inte kollat in lägenheten någon längre stund än jag provar ett par jeans innan köp. Plötsligt satt man i sitt nya kök med mäklare och bostadsägare och signade papper efter papper på något som kostade över en miljon. Jag är så glad över mitt hem och trivs som fisken. Men. Det är obehagligt med lågkonjunktur. Kymigt och ängsligt. Min granne i huset köpte sin lägenhet under den värsta hysterin för ca 1 1/2 år sedan. Nu försöker hon sälja och inte en käft kommer på visningen. Huga!
Ibland tänker jag på att det vore skönt att bo i en hyresrätt där det inte blir så mycket obehagliga överraskningar. Och händer nåt, ja då kan man bara ringa hyresvärden. (Om man inte bor på Lindis 11, alltså...) Men jag antar att man ändå får vara glad att man har ett fint hem att bo i som man har råd att betala för och som man inte behöver eller vill sälja just nu. För mysigare lya har jag ju inte bott i . Faktiskt.
Wow
LittleFox har hjälpt mig att få min banner på plats, se så ståtligt det blev - tackar å det ödmjukaste!
Hair är vi!
Ska på 80-tals fest hos Caroliosos på Lördag. Har nog bestämt mig för vilken outfit det får bli. Frisyr, skor och hatt ska jag fixa bara. A har ingen outfit än. Kanske kan det här inspirera?
Pengar över?
Antagligen inte, men utifall att så har jag såna här sköningar att erbjuda. Och de bruna är så där fint kolabruna och inte nokia-grå som man kan tro. Kom så bjuder jag på kaffe. Deal?
A night from hell
Har vridit och vänt på mig hela natten. Stökat med kuddar och möblerat om i sängen. Kastat av mig täcken och frusit om fötterna. Andats lugnt och sansat - ut och in lååångsamt. Men ingenting har hjälpt. Och i morse vaknade jag av skit-Fortum som gräver med maskiner utanför mitt fönster. Det är för mig en gåta varför det mest högljudda arbetet aldrig kan vänta en timme för byggjobbare. Men antagligen ska dom ha sin kaffe och mazarin vid åttarycket och då vill man ha skiten klar.
Det värsta är att jag tror jag har drabbats av någon slags sova två-sjuka. När snarkmaskinen A ligger bredvid så är det aldrig några problem. Vad är det för fånerier? Anyway, idag får Ullas present lov att göra underverk. Jag sätter allt mitt hopp till denna ansiktsmask den här morgonen. Do your thang Dermalogica. Lugna ner svullna ögonpuffar och tona bort små kråkfötter och kvisslor, tack.
Multivitamin Power Recovery ® Masque - kan man lita på dig?
Hemma hos Bauta
Idag har jag varit och kollat in Bauta & Ludvigs nya lägenhet. Här är till exempel deras hall med psykadelisk tapet. En riktig pärla har dom hittat. Och den inreds på så vis att man ser vilka som bor där. Det blir jättefint. Bauta bjöd på pizza och julmust. Det allra bästa med nya lägenheten är att den ligger ett stenkast från min. Rekord i närhet för mig och Bauta - hela livet räknat. Tjohooo!
En av de absolut äckligaste sakerna jag kan tänka mig
Jag har ett minne i huvudet som med tvång gör sig påmint då och då. Kom att tänka på det när Sylvia avslöjade per sms hur äcklad hon blev av tjejen mitt emot på t-banan som satt och rensade naglarna. Direkt när jag får höra någon liknande äckelhistoria så drar jag mig detta till minnes:
Det var på Tv 3. Eller möjligen Kanal 5. Ett sådant där program med freaks. Som gör saker som andra kan spy av. Med i programmet var en man som i åratal sparat allt sitt öronvax. Han la små kluttar i filmburkar. Och sparade. Han menade på att öronvaxet var användbart på så många sätt. Han putsade t.ex sina mässingprylar med det där hemma. Och han hade mängder med kluttar i burkar. Rensade ut nytt varje dag.
Så äckligt att man blir arg.
Grannfejden
Snubblar in i köket för att dra på lite morgonkaffe och blir så lättad att det kom en dag med sol äntligen! Och måndag är det också, man kan behöva en extra skjuts som en solstråle när man ska pallra sig iväg till en jobbarvecka igen.
Men så drar jag upp rullgardinen i andra rummet och möts av något annat en daggdroppar på trädgrenarna. Byggkaos. Och våran (före detta) mur som stått här utanför mitt fönster som vi äger tillsammans med grannarna. Som vill ta bort den. Nu har dom tagit bort halva. Nu undrar jag bara - är detta lagligt?
Lördagmorgon
Eller morgon och morgon.
Förmiddag är det allt. Jag har gjort mastodontjobbet att diska undan allt från igår. Känner mig präktig och nöjd. Laddar nu för att cykla iväg till bageriet och handla ett nybakt bröd. Sedan ska det bli en perfekt , om än sen, frukost. Med gott bröd, ägg, kaffe och juice. Lade dessutom märke till att det inte är helt mörkt ute idag. Lovande...
Lyxfasoner
Den här veckan har varit tuff. Solen har ju inte tittar fram över huvudtaget. Det är ständigt mörker. Tycker att det där med vintertid är något som borde avskaffas. Som chefen sa: Den där timmen då det är ljusare på morgonen är det bara vissa som har glädje av, de andra sover. Klockan 16 däremot är alla vakna. Så sant så sant.
Mörker, regn och pissväder i största allmänhet har gjort att dagen på jobbet stått still. Men det finns inget ont som inte har något gott i sig. Jag kunde gå hem klockan 16. Jag känner mig dödslyxig. Har flera timmar att göra ingenting i hemmamiljö. Klockan Åtta kommer det gäster på middag. Men tills dess är det långt. Nu ska jag lägga mig på sängen och slökolla tv en timme.
Har handlat hem den där underbart goda blåbärsglöggen som fördrink ikväll. Känns som att inget annat hade kunnat passa bättre. Sedan blir det min specialare (eller Ullas som jag snott) Veggolasagne.
Denna ska avnjutas lite senare...
Fadde ironiserar (?)
För flera år sedan visade SVT en dokumentär som hette Se Mig. Den handlade, om jag minns rätt, om kroglivet i Stockholm. Om hur vissa kommer in, andra inte - ja det där. Bland annat var det ett tjejgäng som hade förfest i en lägenhet i Hagsätra, dansandes och skrålandes till Soundtracket till Grease. Senare i programmet fick man se hur dessa tjejer sedan nekades att bli insläppta på Spy Bar.
På Spy Bar jobbade på den tiden Fadde. Han är också med i denna dokumentär. Man får se vad han gör när han inte är stans då viktigaste och mäktigaste dörrvakt. Han åker till landet. Det här klippet är bland de bästa jag sett. Så när jag idag som av en händelse kollade in på Faddes blogg blev jag så löjligt lycklig då jag upptäckte att Fadde själv haft den goda smaken att lägga in detta klipp där.
Hurra - ironi! tänkte jag. Men sedan tänkte jag igen. Är inte Fadde mannen med minst självdistans över huvudtaget? Kan det vara så att han inte är ironisk? Kolla och avgör:
Faddes blogg-inlägg
Kommentarer
Min blogg.
Idag är den 8 dagar gammal. Och på bloggen finns ett diagram som visar antal sidvisningar per dag samt antal unika läsare per dag. Diagrammet dansar upp och ner. Dalar och kullar. Men de senaste tre dagarna har jag haft tio stycken unika läsare/dag. Jag är nyfiken på vilka! Jag kan gissa 4 av dom. Varav en nedrigt nog är jag själv... Och de andra tre de som skriver kommentarer då och då.
Men ni andra... jag har mina aningar. Nu har jag ett vädjande till er - kommentera meeeeera! Jag törstar efter era ord. Och så ett tack att ni återkommer till LillBarbro - hon är mycket glad för det.
Puss!
Gissa snubbe
Fantombilder e bland det läskigaste jag vet. Dom blir så otäckt omänskliga och ser alldeles för lena ut. Och de har alltid en jätteläskig blick. Iallafall, jag började googla lite på ämnet och hittade en sida där man kan göra en egen fantombild. Sjukt kul, rekommenderas starkt.
Den här har jag gjort. Vem föreställer det? Kom igen gissa nu. Jag är fett nöjd.
Sängproblem
Nu brinner det runt knuten, eller hur är det man brukar säga? Min säng har helt enkelt brakat ihop. Och att sova med sängbädden direkt på golvet känns för mycket tonårsfason för att jag ska stå ut. Så jag kollade in på ikea.se. (Nåt annat alternativ är ekonomiskt ohållbart)
Tänkte att jag ska vara ekonomisk och bara köpa själva botten och ny bäddmadrass. Fastnade för "Malm". Enkel, stilren och stadig. Visserligen har Banana varnat för vassa kanter och blåmärken, men jag väljer att blunda för detta. Malm är outstanding i Ikeas sortiment.
Ville ha en vit Malm i storlek 120 cm. Men det var lättare sagt än gjort. Ringde desperat upp Ikeas kundservice och fick veta att måttet 120 cm är på väg att utgå! Nu blev jag allvarligt stressad. Vit Malm i den storleken kunde jag bara glömma. Det enda som finns inne är en rödbrun. Den är ful i sån där kontorsfärg. Rödbrun liksom.
Nu får det lov att bli en Malm med ekfanér. Jag tycker den är fin. Jag får dock vänta på den i ett par veckor. Har en idé om hur jag ska betsa den så den blir sådär skönt gråblek som en gammal veranda. Vi får se hur det går. Men hurra i vilket fall, för att jag äntligen skaffar mig en stadig sänbotten!
PS. Jag vet att nivån på det här inlägget är under all kritik. Men det hjärtat är fullt av talar munnen.
Pyntkärringen i mig
"Kommer du att ha en massa pynt hemma under julen?" frågade A mig härom dagen.
Han börjar lära sig mig nu. Han misstänkte nog att jag gömmer en stor samling ljus, glitter och stjärnor någonstans i lägenheten. Jag ville inte riktigt erkänna hur mycket jag går igång på julmyset. Berättade att jag brukade ha lite julstjärnor, just för att man får en skön mysbelysning hemma. Och eventuellt en gran med, nu när ändå självaste julafton ska firas hemma hos mig i år.
Det är i och för sig så det brukar vara med. Men i morse när jag var på väg till jobbet gick jag in en sväng på ROOM där julen redan var på plats. Stod förundrat och höll i ett vackert stort glaspäron som man skulle hänga i granen. Äpplen fanns det också. Så tunt, skirt och vackert. Ljuvligt i alla sin enkelhet. Jag lyfte blicken och såg mig omkring. Såg ljusslingor och julgranskulor. Började försiktigt pilla på en liten isbjörn i glas. Julmyset sköljde obarmhärtigt över mig. Ville ha, ha ha!
Och så här är det ju varje år. Trots att jag aldrig direkt längtar efter julen och stundtals tycker den känns rätt jobbig när den nalkas så går det inte att förneka. I December blir jag en sucker för julstjärnor, grandoft, julglögg och Mariah Careys gamla julskiva. Ingen idé att hymla med. Pyntkärringen vaknar till liv. Bara några få dagar kvar. Watch out.
Mmmm...
Idag kom Chefen med en kopp blåbärsglögg. Smakar fin-fint. Dagen fortsätter uppåt!
Mina Vänner
Om man vill få sig ett gott skratt är ett sätt att leta upp de gamla Mina Vänner-böckerna som man hade som barn. I mina finns många fina skatter:
Jennys älsklingsslåt: "Den dagen när Karin skulle dö", Min egen är "Bealy Jaen"
Det värsta Niclas vet är "Kejer", medans Peter hatar "Att tvätta händerna". Gerts värsta är att "virka" och Patriks är "Löjliga personer"
Jenny L gillar bäst "Djur, saker och att hola på med hår", Lina nöjer sig med "Mandariner"
Susanne avskyr mest "Potatis", Helen J säger "När Henrik lugas"
Erika vill bli "Sucolåg" och är intresserad av idrottsgrenen "Iny Bandy"
Helen W har på övrigt att tillägga skrivit "Jag är alargisk"
Men det bästa av allt är Angela som på Det värsta jag vet har fyllt i "Att äta bajs"
Things can only get better
Jo så är det ju faktiskt. För att saker och ting skulle kännas bättre idag hände detta:
A ringde och sa att jag var välkommen på middag - mmm
MellanBarbro sms:a och berättade att resan gått bra och att alla mådde toppen - (jag blir mer & mer lik mor min)
Jag ringde och pratade med plåtslagaren under å Styrelsens vägnar
Jag pratade med resten av Styrelsen och fick saker att hända
Fick ett fint boost-sms av Sylvia i morse - tack!
Ikväll blir det bio igen, någon ny film som heter The Wackness som ska innehålla mycket soul och hip hop från 90-talet. Kan det bli bättre? Efterfest sedan på Spyan med samma musik - ja lite bättre kan det alltså bli.
Så idag klagar jag inte!
Sugig dag
Vissa dagar är inte bra. Det regnar. Man är inte helt tillfreds och har kymig känsla i magen. Saker går fel. Man får skäll. Och fasen att man är med i bostadsrättsföreningen. Klart att våra hyresgäster i källaren under mig (dom som gärna hamrar på plåt innan kl 8 på morgonen) ringer mig just idag och klagar också. Nu när alla andra håller på. Morr.
Hörde en retoriker prata på radion i morse. Hon sa att vi i största allmänhet är bra på att förminska det vi säger. Typ: Det är rätt viktigt, jag blev lite besviken, det skulle kännas ganska bra om... o.s.v. Det där gör ju jag hela tiden. Och många runt omkring mig. Nu ska det bli andra bullar.
Nu vill jag bara hem och bädda ner mig i min trasiga säng (det också) och inte gå upp förrän solen skiner och människorna runtomkring utstrålar värme. Igen.
Brevet från LillBarbro
Ulla kom hem!
För jag längtar efter dej
Kom innan hösten är slut lilla Ulla
Kenta har gått
Och om kvällen blir det mörkt
Stjärnorna syns nu på himlen igen
Allt jag vill ha är ett Id-rouge i tannad färg
Ingenting annat det kostar för mycket
På vårat jobb är det nu så mycket skit
Och fullt med reklamationer
Har dårarna där
Detta har jag skrivit nästan bara själv
Och jag ska börja på SATS innan julen
Ulla kom hem
Jag vet något som du får
Nu slutar brevet
Från din
LillBarbro
Jag har en soft spot
Egentligen har jag flera. Kanske ovanligt många. Men den här gången handlar det om gamlingar. Var på bio igår. Vi såg en film som ska visas på Filmfestivalen som heter "Is there anybody there?". Den var väl sisodär. En rätt så söt historia om en pojke vars föräldrar driver ett ålderdomshem, i deras egna hem. Pojken blir god vän med en av de äldre där.
Historien i sig var inte jätte fängslande. Men det är något med äldre som är sorgsna. Det är så hemskt sorgligt. Gör ont i hjärtat. Och så börjar jag att tänka på mormor och morfar. Som var så fina. Sedan är det kört. Tårarna rinner ohejdbart. Nu är jag ju inte typen som håller igen när filmer är sorgliga, snarare gillar jag att vältra mig i allt det sorgliga för en stund. Det är bara det att för att den där känslan ska komma brukar det krävas att jag tycker filmen är riktigt riktigt bra.
Så var ju inte fallet igår. Det krävdes bara ett par sorgsna gammelögon.
När jag ändå håller på att malla mig
Läste just på Shit Pommesfrites att Balmain är nåt nytt och häftigt märke som alla vill ha. Antar då att det kanske inte behöver vara maskerad längre för att jag ska bära min gröna paljettklänning? Fast jag kan ju hoppa turbanen. Eller?
Drömklänningen
När jag Och LittleFox var på stan härom dagen blev vi båda inte måttligt utan gräsligt förtjusta i en liten historia från Acne som såg ut som en bakelse i cremefärgad siden. Men 4500 kronor! Bah. Det e på tok för mycket. Speciellt som materialet visade sig vara till hälfteni svettig polyester. Sedan slog det mig. Acne har hämtat inspiration. Från mig! Jag har sytt en liknande historia en gång i tiden... visst, några år på nacken nu och inte med en proffssömmerskas perfekta stygn. Och visserligen i mjukistyg. Men ändå! Tror minsann den kostade mig 4350 kronor mindre... Det man inte har i plånboken får man ha i symaskinen.
Acnes variant..... ...och så min som man bara får en
förnimmelse av - men ändå!
Skön Lördag
Vaknade inatt av att A kom hem till mig och satte igång en snarksymfoni. Ändå värt det, bara att ta fram öronproppar. Klockan nio på morgonen kom StorBarbro hit för att låna lite kläder. A tvingade också upp sig själv och vi tre drack kaffe och åt frukost. Efter det kom MellanBarbro med sin lille son. Han och jag skulle hänga hela dagen.
Vi var lite trötta och försökte få Systerbarnet att gå med på dvd-mys i sängen. Det gick bra. Det tog en sekund sen ville han gärna ligga sked med A. Sedan blev det bio och Mc Donald´s. Typiska påhitt när man är barnvaktande moster. Mc Donald´s var hell. Har aldrig sett på maken. Sopsorteringen var bara ett stort berg av fulla brickor. Och människor över allt. Usch. Försökte med att Burger King låg precis bredvid bion men det gick inte för sig.
En halvtimme in i filmen började Systersonen skruva på sig och ville gå. Han tyckte filmen var för lång.
"Men om vi går nu kanske du ångrar dig efteråt" försökte jag.
Det köpte Systersonen. Men stackaren somnade på min axel istället. Jag blev en sån där typ som inte tycker man kan gå nu när man har betalat. Jag nickade också till någon gång ska erkännas.
Men ikväll ska jag möta Banana och Linda och ta en öl på Grill. Det ska spelas svängig musik. Tjolahopp!
Discokväll på Särskolan
Slutar aldrig skratta åt den här bilden. Är tagen på en helt vanlig födelsedagsfest. På ett helt vanligt dansgolv. Visserligen ett dansgolv som frambringat brännsår, trasiga knän och sönderslitna kläder, men ändå. Varför blev det så att alla mina vänner på denna bild ser ut att höra hemma på Snickeriet?
(Ps. Alla i snickeriet är väldigt rara, särskilt i det här klippet. Fick en släng av dåligt samvete nu.)
Page på Collage
"Han har page. Men kommer inte in på Collage"
Dogge sjöng om stackars Salsakungen på 90-talet.
Dogge har än idag rätt. På Collage har man page. Var där med A en sväng igår efter bio och vi häpnade över att bakåtkammat med ordnade lockar i nacken fortfarande är vad som gäller där. Renovering till trots. I håret renoveras det inte ett uns. Kom fram till att pagen nog hänger kvar så länge håret sitter kvar på stekaren. Han börjar se stråna glesna på fler och fler i hans bekantskapskrets, men själv är han välsignad med en redig kalufs. Att låta saxen löpa amok över längderna känns som att slita bort en del av sin själ. Så är det nog.
Sista biten, någon? Nej ta den du.
I vår familj fungerar det inte som hos många andra, liksom Nån som vill ha den sista biten?, och den som känner för det säger jatack. Nej, vi visar varandra extrem hänsyn.
Eftersom alla vi systrar heter Barbro i mellannamn så kallar jag oss här Stor, Mellan och LillBarbro (den sistnämnde känner ni). Och så har vi Mamma som visserligen också heter Barbro men som nu får heta Mamma. Så här gick det till på landet i somras:
Frukost och StorBarbro har bakat bröd som skurits upp så alla kan ta för sig. Jag och några till har tagit och ett ojämt antal bitar återstår då MellanBarbro och Mamma är kvar:
MellanBarbro: Men oj, mina bitar e jättestora? Har alla fått?
Mamma: Jaaaadå oroa dig inte, det där blir bra till mig. (Två något mindre bitar kvar i korgen till mamma)
MellanBarbro: Men NEEEEEJ mina bitar e ju JÄTTESTORA!! Nu gör vi så här! (Börjar skära av en 3 cm lång bit från sin ena macka å försöker trycka in den på mammas tallrik)
Mamma: Neeeeeeej kommer inte på fråga! Jag har ju här! Det räcker gott och väl! (Motar tillbaka lillpluttsbiten i MellanBarbros hand)
MellanBarbro: (desperat) Men det här känns JÄTTEDUMT! Neeeej?!! E det INGEN som vill ha den här biten?!! LillBarbro DU kanske?
Jag: Ja men varför inte, tack så mycket (roffar åt mig biten trots att jag har två rejält tilltagna skivor av StorBarbros bröd på min tallrik.
Moaaahahahaha, alla slår sig för knäna av skratt. För jag skämtar såklart. Så långt ifrån hur vi beter oss så att ingen ens tar mig på allvar...
Dirty Dancing
Har gått och tjatat den senaste tiden om en låt som jag tycker så mycket om.
En helt ny med Frida Hyvönen som heter Dirty Dancing. Den är så fin. Melankoli, nostalgi, fin sång och fin melodi. Och så gillar jag att det är en historia. En fin och enkel historia.
Mitt egna minne till filmen Dirty Dancing är också en fin och enkel historia.
Jag var 11 år och hade varit ihop med Kim i 1 helt år. En endaste gång hade vi pussats. Men kära, det var vi. När vi varit ihop i 1 år förstod vi att det var något att fira. En lördagseftermiddag i februari tog vi med våra bästisar Malin och Peter på en resa in till stan för att se eftermiddagsvisningen av Dirty Dancing och gå på Mc Donald´s. Malin och Peter hade bara varit ihop någon månad.
Känslan var magisk. Vi hade alla fått lov att åka till stan utan vuxet sällskap. Ända till Saga på Drottninggatan. På Mc Donald´s fick vi ballonger. När vi ätit klart gick vi ut på Kungsgatan och släppte våra ballonger ut i luften och såg dom flyga upp mot himlen samtidigt som vi kände ett lyckorus och en gemenskap som var av en annan värld.
På bion satt killarna och skruvade på sig när Johnny tryckte sin längtande höft mot Baby´s i en intim och häftig dans. Jag och Malin njöt. Bättre film hade vi aldrig sett.
Efteråt skrev vi lylligt i våra dagböcker om vår stora dag. Känner än idag hur vuxet och romantiskt det kändes för oss små 11-åringar att få uppleva ett sådant äventyr. Och aldrig tröttnar jag på filmen i fråga.
Lyssna på Fridas sång här
Vampar, vampyrer & rostade kastanjer
Vi rostade kastanjer en kväll. Visste inte riktigt hur varm ugnen skulle vara. Jag googlade. I receptet jag hittade lärde jag mig att en rostad kastanj blir kulinariskt ointressant om man inte får bort det lilla luddiga skiktet under skalet. Kulinariskt ointressant, minsann. Förnämligt och en smula överambitöst uttryckt tycker jag, om en simpel kastanj. Personen som ligger bakom denna formulering uttalar med all säkerhet ordet "intressant" intressangt.
De rostade kastanjerna blev i vilket fall mycket intressangta och kan närmast beskrivas som en kulinarisk fröjd. Tricket var havssalt och smör. Avnjöts framför Vampyrserien True Blood som jag faktiskt tyckte var lite halvfånig. Mycket struttande i hotpants och mini t-shirts lite syndigt blandat med blodiga vampyrtänder. Sicket publikfrieri. Kan dock tänka mig att se nästa avsnitt ändå. Undrar ju trots allt hur det går för "Sookie(?)" där på farstubron med Vampyr-Bills oförskämda vampyrkompisar.
Flirt på tunnelbanan
Det började med en "skämtsam ringsignal".
Mannen och Tjejen bredvid mig brast ut i skratt båda två och fann med ens varandra. Samtalet började lite trevande men rätt var det var stod Tjejen upp i båset och visade hur hon brukade låtsas åka snowboard när tunnelbanan svängde, och därmed öva balansen. (Jag var tydligen inte själv om det) medan Mannen presenterade sin idé om att alltid ha musik i tunnelbanans högtalare så att resan skulle vara trevligare. (Hmm...)
Ämnet kreativitet kom upp och Tjejen berättade att hon både målar, skriver och lär sig sjunga. Det diggade Mannen som var konsertpianist. Han ville gärna träffas igen (och visa hur man kunde gå utanför ramarna med pianotangenterna). Tjejen lovade att komma förbi cafeét där han brukade hålla till. Och det lät faktiskt som att hon menade vad hon sa. Så kan det alltså gå till. Jag som för en stund trodde att jag kollade på ett risigt avsnitt av Vita Lögner. Fast i verkligheten blev det rätt sweet.
Mannen och Tjejen bredvid mig brast ut i skratt båda två och fann med ens varandra. Samtalet började lite trevande men rätt var det var stod Tjejen upp i båset och visade hur hon brukade låtsas åka snowboard när tunnelbanan svängde, och därmed öva balansen. (Jag var tydligen inte själv om det) medan Mannen presenterade sin idé om att alltid ha musik i tunnelbanans högtalare så att resan skulle vara trevligare. (Hmm...)
Ämnet kreativitet kom upp och Tjejen berättade att hon både målar, skriver och lär sig sjunga. Det diggade Mannen som var konsertpianist. Han ville gärna träffas igen (och visa hur man kunde gå utanför ramarna med pianotangenterna). Tjejen lovade att komma förbi cafeét där han brukade hålla till. Och det lät faktiskt som att hon menade vad hon sa. Så kan det alltså gå till. Jag som för en stund trodde att jag kollade på ett risigt avsnitt av Vita Lögner. Fast i verkligheten blev det rätt sweet.
Sanningen bakom det skruvade leendet
(Förlåt söta Mamma)
Här är LillBarbro 7 år.
Första skolporträttet.
På morgonen hemma hos oss innan fotot skulle tas borstades det hår och valdes kläder. Favorittofsarna med kaniner som var så goda att tugga på satt med Mammas hjälp på plats ovanför öronen. Ögongrus var borttvättat och tänderna borstade. Jag hade vid tillfället tappat båda mina framgaddar.
I hopp om att få ett fint porträtt att rama in och ge bort i present till släkten försökte Mamma ge mig ett konkret tips:
"Du behöver ju kanske inte le jättestort så att hela gluggen syns?"
"That makes sense" tänkte jag och övade i spegeln ett par gånger.
Väl på plats hos fotografen var jag lite nervös. Fotografen bad mig att le. Jag log. Och kom i sista stund på Mammas ord och försökte lite hjälpligt att rätta till mitt stora leende genom att pressa ner överläppen i hopp om att dölja den stora gluggen.
Resultatet har ni här ovanför. Det största fotot behöll vi aldrig. Den här historien dras upp då och då och varje gång frambringar den skrattsalvor i vår familj. Men min stackars Mamma får dåligt samvete mitt i bubbelskrattet och kan inte riktigt med att allt var hennes "fel".
Jag med flera tackar henne dock för en rolig historia.
Het matlagning på Kungsholmen
Vi lagade kycklingsoppa härom kvällen då jag plötsligt upplevde en intensiv hetta.
"Du brinner!!!!" skrek A
Förskräckt började jag flaxa runt i köket. A rände efter och slog på mig.
"Vänta du brinner här med!!!" hojtade han och började slå på min axel.
Efter bara ett par sekunder var faran över. Men shit vad mycket det brann!
Så här mycket brann det på mig. Observera att det även brann i min armhåla.
Efteråt infann sig en känsla som närmast kan beskrivas som en blandning av lättnad och morskhet. Jag vågade mig på ett tufft hårdrockstecken. Och var hemskans glad att jag hade ett linne under.
Utifall att någon hade svårt att uppfatta exakt hur mycket flammor som härjade på min lekamen på bild 1 finns här en tydligare bild av hur otroligt mycket det brann.
Förmodligen finns jag som Woodoo-docka någonstans i stan. Jag vet vart mina misstankar går...
