lillbarbro

Igår var vi på Grill. Det var vi för att vi hade fått nys om halva-priset-rea på alla Melkers restauranger fram till den 25e Februari. Ett frestande erbjudande. Nu var det tyvärr inte så. Eller det gällde inte Grill, men de andra. Vi bestämde oss för att ignorera detta faktum och äta like there was no tomorrow iallafall.

Ååå så jag mådde. Mumsade i mig anklever och Club Sandwich. Norpade lite av A:s ljuvliga tempurafriterade sushibitar. Den som kom på att tempurafritera sushi borde få ett riktigt vackert pris. Helt enkelt en lyckad kulinarisk afton.

Anyway. Idag ringde Tjackis och skrattade. Klockan sju i morse hade hon väckts av telefonen som ringde och när hon svarade hörde hon en dataröst som monotomt sa "Jag är på Grill. Ringer i morgon. Puss." Mitt sms blev av misstag skickat till hemnummer.

Och då blev jag naturligtvis påmind om en gång för några år sedan då jag var med om samma sak. Telefonen ringde klockan sju och jag hade varit på Berns till långt in på natten. En röst i mitt sömndruckna öra deklarerade stelt och utan känsla "Ja vaaad ska man säga. Killen ÄR som ett kinderägg" LillRäven hade fumlat natten innan. Rolig funktion faktiskt, att man kan skicka sms till hemnummer, upplästa av en dataröst.

På 80-talet hade min kompis Malins Mamma en Mac-dator hemma. Den hade hårddisk. Det tyckte alla killarna i klassen var ballt. Jag och Malin lekte ofta med denna dator. Den hade ett tal-program. Vi hade svårt att få det att fungera. Det dröjde ända tills högstadiet för oss att komma på att datorn inte talade svenska utan engelska. Men DÅ hade vi kul, ska jag säga. Hittade på roliga meningar om lärare och klasskompisar. Så klart. Meningar som kunde få oss att ligga dubbelvikta på golvet.

Tänk vad mycket skratt en simpel dataröst kan uppbringa.

När jag var 13 flyttade en av mina bästa vänner till Hälsingland - BautaBarbro. Vi höll vänskapen vid liv genom ett flitigt brevväxlande. Ofta flera brev i veckan vill jag minnas. Och detta fram till att vi var i 20års-åldern. Ruskigt bra jobbat av oss kan jag känna. I varje brev skickade vi med en så kallad Prognos. Prognosen innehöll ett antal alltid återkommande punkter. Blev lite sugen på att dra en sådan. Det var så länge sedan. Okej.

Prognos:

Jag har på mig: svarta tights, svarta stövlar, svart top med puffärm, färgglad mönstrad kjol samt liten tunn kofta. Sne fläta i håret.

Favoritlåtar: Give me a call med Pauline, Highwayman med Hoffmaestro

Jag är sugen på: En nybakad fralla från MammaBarbro med smältande smör på.

Jag åt senast: En chiquita smoothie och lite cashewnötter

Jag ska göra: Kränga pjuck i 8 timmar för att sedan gå till Grill med A

Jag vill göra: Gå på Axelssons Spa och få en helkroppsmassage samt en fotbehandling

Det var det. Nu tillbaka till jobbet. Det är ju löning idag! Men släng ihop en prognos du med i kommentarerna!

Sådärja. Goffade just i mig en semla från Gunnarssons. När jag stod där inne och trampade runt i slasket på golvet med en hel bunt annat löst folk så kom jag på att det är lite fånigt ändå. Trängas och slåss om denna bakelse just denna dag för att sen nästa dag kunna köpa samma sak i godan ro utan att behöva stå i lång kö. Men jag kom fram till att jag ändå gillar att ha det just så.

Min kamera pajjade i helgen. Efter att ha blivit tappad i golvet åtskilliga gånger så tackade den för sig och gav upp. Nedrigt, visst. Men så tänkte jag som så här att jag klagat skavsår i allas öron på att blixten är för stark på digitala kompaktkameror i största allmänhet. I synnerhet på min Canon Ixus 50. Den fräter ut alla fejjor! Detta blir mitt tillfälle att hitta en kamera med en duglig blixt. Har ägnat en hel del tid åt att jämföra modeller på Pricerunner och Prisjakt. Det är inte helt lätt med kombon som önskas: Liten kompaktamera med utfällbar blixt.

De tenderar att bli lite för stora och tjocka för att lätt kunna glida med i handväskan. Men så hittade jag den här:



Canon Powershot SX200. Blixten liten och något längre bort från linsen än på de flesta andra digitalkameror. Måtten är 103x61x38 mm.

Vad tror ni, kan det vara den rätta?

Ställde klockan för att gå och träna. Men jag kom av mig. Det är ju fettisdag! Då ska man ju snarare koncentrera sig på grädde och mandelmassa än på benmaskiner och medicinbollar. Träningen får vänta tills i morrn bitti. En promenad till jobbet i det vackra vintervädret kan jag dock kosta på mig.

Svängde förbi Ikea i helgen och inhandlade en sån där takspot med 4 lampor i som jag vill montera upp i min dunkla hall. Men det var ju lättare sagt än gjort. Kände det på mig någonstans men hade väl liksom valt att blunda för eventuellt krux.

Okej, för det första: Det ska monteras upp en rund basplatta i taket. Hade inte varit något problem om det inte vore för att jag har en sån där tjusig liten platå på lampplatsen i taket. Så som det ofta är i gamla hus. Denna lilla platå är aningens större än plattan jag ska montera och gör det därmed svårt att få snyggt.

Inte nog med det. I lathunden visar man hur man ska sätta i de två elsladdarna i taket ihop med en kontakt i min nya lampa. Men i mitt tak hänger tre sladdar. Likadana. Ur samma gummihölster.

Problem nr 3 är en stor och tjock krok som verkar vara incementerad i mitten av platån. Som såklart också tar för stor plats.

Varför kan det inte bara flyta på?

Ja det här blev ju ett inlägg torrt som fnöske. Men vad är egentligen fnöske? Man hör ju visserligen på ordet hur frasigt torrt det är, men exakt vad består fnöske av?

God morgon

A berättade en kul grej för mig igår. Han jobbar på ett Telecom-företag. För ett tag sedan så utförde dom ett jobb åt en kund. Dom skulle installera bredband. Tyvärr hade installatören missat att dammsuga efter sig då jobbet var klart. När detta uppdagades försökte företaget rätta till sitt misstag men det visade sig vara svårt. Kunden hade redan surnat till rejält och var mycket besviken. Och irriterad. Så pass att han valde att göra en liten film av det hela som han lagt ut på YouTube. Jag älskar när folk drar saker lite för långt...

Har fredagskänsla maximus idag. Mer än på mycket länge. Anledningarna är dessa:

• Började dagen på Wayne´s med StorBarbro . En fin fredagstradition. Vi pratade tapeter och annat som gav inspiration till allt möjligt. Som det alltid blir när vi ses. Den rutiga fick den uppskattning som den faktiskt förtjänar.

• Solen skiner över staden. Hopp om vår!

• Jag slutar klockan 14 idag! Ska då gå och träna, basta och kanske sola en liten, liten stund.

• Ikväll middag på Ciao Ciao med gamla vänner som jag inte sett på länge.

• I morrn blir det bröllop! I Södertälje med 600 pers. Och vi tar in på Scandic Södertälje och badar bubbelbad innan spektaklet. Det gäller att sätta guldkant på vardagen.

Ha en riktigt fin helg allihop!

Kärlek från Lil´B

Oj vad nära det var att jag köpte en kexchoklad idag. Men jag lät bli. Banan och smoothie istället. Annars startade jag upp morgonen med att scanna av butikerna runt Hötorget. Jag känner mig köpsugen. Men även där har jag sagt stopp till mig själv för tillfället. Nix väst på Gina Tricot. Nix blommig vårkjol på TopShop. Håll hårt i pengarna.

I helgen ska vi på bröllop. Syrianskt sådant med 600 gäster. Enligt flera källor är det kodex att man ger brudparet ett kuvert med pengar. Jag är därför lite nervös då vårt gäng kommer med En Upplevelse istället. Det ska tydligen vara ok:at med modern till brudgummen, att de närmsta vännerna ger något annat än pengar, men jag kan ändå inte få bilden ur huvudet där jag står och skäms utan slant. I och för sig kommer nog Upplevelsen också ligga i ett kuvert så man kanske kan mörka det där med pengarna...

Ikväll ska jag träffa Tjallarn, Bauta och Kusinen. Vi ska i stil med gamla rutiner äta Indiskt på en härlig sylta bakom Skrapan. Dom är härliga där. Det finns alltid plats för ett till sällskap, även då stället ser fullt ut. Personalen stuvar bara om lite bland gästerna. Ber att man ska tränga ihop sig vid ett annat bord. Och ja, alla lyder snällt. Det kan väl uppfattas som oförskämt men här blir det lite charmigt sådär. Maten är smarrig och väger upp det hela. Och personalen är glad.

Hörrni det är sol ute! Fint vinterväder. Kallt som sjutton, men fint!

En gång i månaden ungefär så kommer inspirationen till att göra om nåt hemma. Och nu e frågan: Ska hallen tapetseras? Är lite sugen på det. Vill få min lilla halldel med garderober att likna en insida av en lyxig skokartong. You dig?

Kanske en sån här? Eller en sån eller sån...

Eller nja, det är att ta i. Speciellt såhär allra första dagen. Men idag började The Sporty Life för mig. Startade upp med att gå helt emot min naturliga instinkt att tacka nej när A frågade om jag ville ha quinoa-gröt till frukost. Ja tack sa min mun medan min mage skrek nej nej nej!

Sedan packade jag väskan för att gå och träna. När jag grävde i den hittade jag min mobil-laddare. Den har varit borta sedan oktober. Det säger endel om min träningsrutin den senaste tiden.

Nåväl, nu är det alltså nya tag så jag körde ett litet pass på SATS. Ja lite light. Eftersom jag måste komma igång. Och inte chocka kroppen. Eller bli avskräckt för träning dag 1. Eller någon annan liten anledning man kan komma på. Jag valde iallafall att efter lite motion och styrka en knapp timme unna mig en bastu-kvart. Oj så skönt det var! Helt ensam i bastun. Det är ju ingen som har tid att basta efter morgonträningen. Utom jag. Underbart! Ska bli min nya rutin. En bra morot när man hänger i någon svettig maskin med darriga biceps.

Målet för mig är inte en Laila Bagge-Booty. Eller jag skulle inte tackat nej till en sån stenhård liten historia men det är inte mitt mål. Mitt mål är att tänka på vad jag stoppar i mig och få lite ordning på konditionen. Träna min stackars värkande rygg och mina svaga axlar. Må lite bättre. Ta vara på den kropp man ska dras med ett tag framöver. Mitt grova sockerbegär är nu förpassat till endast helg. Än så länge känns det såklart bra. Men jag tror nog att det ska funka då jag inte ställer några enorma krav på mig själv. Och som motivation, varför inte slå ett öga på det här gamla klippet? Travolta får mina kinder att blossa...

Nu får de tråkiga svarta och deppiga vinterstövlarna och curlingkängorna maka på sig. Vårskorna är på intåg och det är alltid lika upplyftande. Hyllorna blir luftiga och butiken fylls med färg. Idag packade jag upp ett helt gäng av nya favoriter. Kolla!



Mittendojjorna får följa med hem. De är så charmigt knasiga och jag vill ha dom med blommig klänning, bruna sommarben och målade tånaglar. Inga svarta sockor som på bilden, det inser jag... De ljusbruna mocca ligger också risigt till. Vill gärna bli ägare till ett par såna också. Men de får stå här på hyllan och sukta mig lite till. Hurra för varmare tider som är på gång!

I lördagskväll var vi ett par vänner som sågs på middag hemma hos A. Mina älskade Cookisar skulle dagen till ära vara med i melodifestivalen och jag ursäktade mig efter middagen och sa att jag bara ville kolla in just deras uppträdande. Kände på mig att ingen i sällskapet var så särskilt intresserad av att se spektaklet i övrigt.

Det slutade med att vi alla satt och kollade hela festivalen igenom. Kakorna var som vanligt bedårande och grymt bra. Även om dom alltid (tillskillnad från många andra) upplevs allra bäst live. Och då menar jag live som i att stå i samma lokal och höra dem spela.

Nåväl. C blev lite oväntat helt  upprymd av Måns Zelmelöv. Kommentarer som "han verkar så trevlig" och "hur kan man känna så mycket sympati med en människa man aldrig träffat?" fälldes. Och det är ju bara att hålla med. Måns är en sång och en dansman. Sen fick en av Väsby-rockarna väldigt mycket uppmärksamhet av oss då han helt ogenerat stod och flashade nötterna genom vita trikåtights. Fick namnet Nöten med ens. Och Sussies lökar fick endel uppmärksamhet också, ska nämnas.

Men så var det det här med röstningen. Vi fattade ärligt talat inte vilka som gick vidare. Det verkade inte Amy och Nöten heller göra för båda stod lite stela kvar då jublet började. Jag var ju tvungen att slänga iväg lite röster på Kakorna, men shit vilken kassamjölkning som försigår!

Efter festivalen blev det lite hederlig Guitar Hero där C förvånade oss igen genom att ha koll på gitarren fast det var hans premiär. När han började freestyla med ackorden gick det dock åt pipan. Lillräven fick sin vanliga koncentrerade tv-spelsblick som jag känner så väl. Ibland är hon en riktigt nörd. In a good way förstås.

Kvällen avslutades på galet hårdrockshak där MellanBarbros mans band "Who Fighters" körde Foo Fighterslåtar. Oj vad det bökadespå det stället. Det var hårdrockssvall som skulle skakas och det var ettriga armbågar och hångelpar i varje hörn. Jag stod förundrad och iakktog det hela men kunde inte låta bli att dras med lite i röjet då gamla favvolåtar som "Give it away" och "Living on a prayer" spelades. Men när jag fick agera vägg för ett hånglande (och mycket lutande) par kunde jag inte låta bli att låta väggen ge vika så hångelparet tappade balansen och ramlade ner på golvet. Tji fick dom.

God förmiddag.

Ska ta upp något jag länge tänkt på. Försäljare! De som drar på sig sina trevliga kostymer och dukar upp sina pinaler och brer på ett läskigt leende i ett köpcentum nära dig. I mitt fall är det Ringen och Västermalmsgallerian som stör. För dom stör verkligen. I Ringen står de i varje hörn. Om man ska till ICA händer det att man från ingången fram till butiken blir stoppad 3 ggr av olika typer.

Det börjar med Röda Korset eller Greenpeace utanför. Den här är jobbigast då den skaver lite på samvetet. Jag har i många år varit medlem Greenpeace just för att jag inte kunde dra mig ur då dom lyckats få stopp på min marsch framåt och jag faktiskt stannar till. Men det är ok, det är ju för en bra sak. Även fast jag i och med att jag bytte bank passade på att gå ur...

De som jag verkligen ogillar är dom se som har ett helt stånd i papp och försöker kränga på dig teleabonnemang på stående fot. De som trots att man inte tittar ditåt med stark röst ropar "Hej, vad har du för mobilabonnemang idag?" Vaddårå? Skit i det du! Det är så man vill svara. Och när man hör någon göra just så ropar försäljaren trots spottning i ansiktet "Då får jag önska dig en riktigt trevlig daaaaaaag!" Käften.

Jag vet aldrig hur jag ska hantera dom här. Och jag måste passera dom flera ggr dagligen. Jag brukar försöka se ut som att jag har så där riktigt, riktigt bråttom. Ibland kombinerar jag det med att välja ytterfil och låta en dam eller herre på väg åt samma håll hamna närmast försäljaren. Detta är ett ganska bra trick då försäljaren blir rådvill och inte hinner med både mig och den andre personen. Dock är det inte alltid man har den turen, utan oftast är man ensam måltavla. Det har hänt att jag försöker ignorera "hejjet". Men så känner jag mig dum och mumlar efter ett par steg någon dålig ursäkt, typ "Jag har inte tid".

Nu undrar jag: Vad kan man säga för att verkligen slippa följdfrågor? Oftast ger dom sig ju inte så lätt. Kan man rent utav vädjande säga "Snälla, låt mig vara"? Eller är det lite väl dramatiskt? Varför får dessa typer slå upp sina kapell i alla centrum?

När jag kom hem från Berlin hittade jag tre saker som var riktigt dåliga i mitt hem:



Det här ser ju inte bra ut, det ser ni alla. Och jag som skurade toan så fint innan jag åkte blev förskräckt. Det hela är inte så äckligt som det ser ut. En liten hårnål hade trillat ner i toan och rostat. Men ack så jobbigt. Jag får inte bort det! Tips, någon?



Min "arga lapp" från förra veckan hade returnerats med svar. Flata grannen skrev typ "Ööööh jag visste inte att det var min städvecka. Antingen har lappen åkt med reklamen i soporna eller så fick jag ingen." Vad hände med "Förlåt så himla mycket, nu städar jag" och "Tack snälla LillBarbro att du storstädade åt mig"? Vet hut, va??



Min älskade lilla julros som nyss återuppstått med nya blad hade gett upp. Och den verkar inte ta sig nu. Snyft!


Som tur var kompencerades allt



Min sköna goa säng. Ett eget täcke. Egen kudde. Faktiskt oslagbart.



I brevlådan låg ett nytt färskt nummer av Elle interiör. Min favorit-lektyr.



På morgonen fann jag denna utanför min dörr. Kollegan hade bjuckat på en DN-prenumeration! Tack fina!

På jobbet väller vårt lilla lagergolv över av sopor. Strejken har drabbat oss. Så i morse när jag på radion tyckte mig höra att sopstrejken nu är avblåst kändes det som en hyffsat lättnad. Tills jag kom till T-banan och ser Metro. Inte nog med att jag på löpet läser att sopgubbarna är nitiska och står på sig. Det är för bövelen våran Sopkille som står längst ut på barikaden med armarna i kors på framsidan av Metro! Magnus kommer aldrig att ge sig. Aldrig. Det här är inte bra...

Berlin har varit mycket bra.
Man kan sammanfatta det så här:

Många promenader och tunnelbanefärder (glömde dokumentera utomhus..)



Goda middagar - bl.a tokig ananasrätt och ljuvlig sushi



Houseklubb i skyskrapa

Idag är jag inte på jobbet. Jag har semester! Jag och A åker om några timmar till Berlin igen. Igår firade vi med gåslever och champagne. Här är det vardagslyx på hög nivå. Ska bli skönt att åka bort några dagar. Återkommer nästa vecka!

Morsning!

Spotify igen.
Så länge det varar! Kollegan påminde mig häromdagen om att Spotify är för bra för att vara sant.

Nåväl. Idag lyssnar jag på Hoffmaestro. Oj så det svänger. Om jag förut snackade om vårkänslor så är det sommarkänslor som gäller här. Att Hoffmaestro inte fått mer uppmärksamhet i Sverige än vad de fått hittills är för mig en gåta. 

Vilken vacker dag! När jag gick till tbanan i morse så var det ett helt gäng fåglar som var igång och kvittrade med hopp om våren. Ger mig barndomsminnen innehållandes smältande snö, bländande sol på vitt vinterlandskap och en längtan efter att få ta fram cykeln.

Jag, Kusinen och våra vänner på gatan brukade hjälpa snön och isen att smälta för att påskynda cykelsässongen. När man frågade om man fick ta fram cykeln blev ju ofta svaret att man måste vänta tills det var mindre is. Vi hämtade alla hinkar vi kunde hitta och fyllde med hett vatten som vi hällde på snön. Vi hackade med spadar på isen.

Känslan jag hade när jag tog min första cykeltur på våren kan jag fortfarande ta fram som om det vore igår. Knastret av gruset på asfalten när man cyklade. Vårljuden. Droppet och de kvittrande fåglarna. Att istället för de gamla snowjoggersarna få ta på sig gympaskor. Kanske t.o.m skippa jacka och köra stickad tröja och fingervantar istället.  Vilken lycka!

Medan snön fortfarande låg kvar lajjade jag endel i den stora snöhögen plogbilen lämnade vid vår brevlåda. Den blev en jättehäst. Eller en snökoja. Minns hur jag en dag om och om igen bad en liten bön till Gud att han skulle upphäva tynglagen för bara ett par sekunder. Sedan kastade jag mig ut från snöhögen och hoppades på att sväva. Så kan det gå när man lär sig nya grejer i skolan och blandar det med lite fantasi....