lillbarbro

It´s my Namnsdag.

Grattis alla ni Barbrosar därute. Idag är det vår dag. Och tack Carola och BautaBarbro för gratulationerna. Påpassligt av er båda...

Evenemang...


Det verkar ju vara ett helt gäng som kan tänka sig grillor i Vasaparken! Det glädjer mig. Vad sägs om att spika en kväll i veckan som kommer? Mitt förslag är Måndagkväll klockan 20:00. Då hinner man se över sin eventuella utrustning. annars kan man nog hyra på plats. Vi kan ha med oss fika i termos och varma kläder. Om det inte spöregnar förstås. Kan ni?

Varje vardagmorgon så är jag totalsänkt när A:s väckaklocka ringer. Det är fortfarande kolsvart ute och utanför täcket är det nollgradigt. Att stiga upp då känns fullständigt otänkbart. När väl A är uppe, påklädd med nyborstade tänder och säger hej för att dra till jobbet ligger jag fortfarande kvar och har på sin höjd lyckats få upp ena ögat. Med det öppnade, om än kisande, ögat ser jag A stå där fräsch och väldoftande. Jag är en rutten lök i jämförelse.

I morse slog det mig att jag känner mig som en sjukpensionär där jag ligger. A lade  tidningen bredvid min kudde, tände julstjärnan så jag fick lite ljus och slog på Guitar Hero så att jag skulle kunna spela lite senare. Sedan låste han dörren om sig och kvar låg jag under duntäcket. Öppnade DN och läste lite förstrött om Obamas kommande tänkbara förändringar i den amerikanska politiken samtidigt som jag började fundera på om jag kanske skulle ta ett bad? Eller skulle jag spela lite Guitar Hero ändå?

Jag bredde några räkostmackor och drack lite te. Sedan satte jag mig med gitarren. Det börjar bli allvarligt. Hela natten har jag drömt om gitarrsträngar och ackord-pluppar som kommer farandes. Gula, röda och gröna i en rasande fart. Berondekänslan kryper sig sakta på. Jag tragglade Iron Maidens "Number of the beast" och Pearl Jams "Even Flow" tills fingrarna blödde. Om och om igen. Bättre och bättre går det. Till slut var jag tvungen att sluta och gå till jobbet som jag nästan glömt att jag hade vid det här laget. Ikväll ska Guitar Hero tillbaka till sin rätta ägare. Och jag gråter blod.

Gick igår kväll förbi Vasaparken. Klockan var runt 22 och parken var mörk. Med undantag för den renoverade skridskobanan. Den var lite halvt upplyst och två snabbåkare virvlade fram. Vi gick dit och kände lite på isen som var jämn och fin. Jag fick med ens skridsko cravings. Blev så sugen på att dra på mig ett par grillor och köra någon kväll med polarna. Långjarlingar och chokladtermos. Rosiga kinder och kanelbullar. Nu är jag ingen stjärna, jag har inte ens ett par skridskor, men alltså, Vasaparkens skridskobana - så fin, så obefolkad, så oemotståndlig!

Vilka e med?

Skön helg har det varit. Startade upp den med att åka hem till Kollegan efter jobbet. Vi gjorde varma mackor framför Idol. Kollegan fann att det funkade med cheeze balls i varma mackan. Så även ihop med pepparkaka, mögelost. En cheeze ball på toppen gjorde susen, liksom. En idé från Kollegan som jag tyckte var makalöst otippad.

På lördagen var jag uppe med tuppen och så även MammaBarbro. Vi åkte till Ikea och inhandlade bland annat min efterlängtade säng. Hängde på låset i rädsla för köpsugna lönetagare och lyckades med nöd och näppe slippa undan den värsta hysterin. När Ikea började fyllas till bredden så tog vi bilen till bageriet vid mig, fikade sen julvört och lusebulle i mitt kök.

På eftermiddagen åkte jag sedan iväg till DramaQueen och LK på inflyttningsfest och edventsfir. Dom bor i världens mysigaste lägenhet. I grunden helt fantastisk med mörka trägolv och lite otippade vinklar och vrår, sedan inredd hur mysigt och smakfullt som helst. Utöver det så bjöds det på det finaste julfika man kan tänka sig. DramaQueen är en mästarinna i köket. Satt i köket och hade roliga samtal om julfirande och bostadsmarknanden, många skratt när DramaQueens pappa är på plats. En sköning.

Och så hade ju Sylvia sin 30årsfest med Latinotema. Så det var bara till att dra på sig boleron från förra helgen igen. Ännu mera kulinariska fröjder i form av tapas - såklart. Och Sangria. Mysigt att träffa kusiner och gamla vänner. Bautor och Tjallare. Ludvig och jag satt och mindes gamla FRE-texter till de andras förtret. Jag fixar cash och taggar ut, tar på mig nya Fubujackan som jag aldrig haft förut * Hon e en riktig katt, fett med tung, hon e giftig, man blir som besatt, men ändå lugn, ja ni hajjar. Ludvig är minst lika besatt av låttexter som jag.

Tillbaka sedan till DramaQueen & LK, där man fortfarande höll igång. A var på väg att ta med sig en hel svensexa dit, men nöjde sig sedan med att komma allena. Något som vi nog alla var rätt glada för då vi började bli lite avdankade.

Nästa dag blev en degardag. Det enda ansträngande som gjordes var egentligen att montera min nya säng - den blev en hit. På kvällan blev det kinamat som inte var så god och Guitar Hero. Jag är en entusiastisk sopa på det kan jag säga. Såg i morse att gitarren låg kvar framför tv:n (skulle returneras till ägare idag) så jag har förhoppning om en omgång även ikväll. Jag ska banne mig bli en riktig Guitarhero.

Nu blir det Sylvias latinofödelsedag och DramaQueens & co:s inflyttningsfest, Buenos noches!

Måste tipsa om DAY utförsäljningen jag besökte. Fanns mycket fina kläder, både herr och dam. Och sen fanns inredning där jag fastnade en lång stund, för att sedan skippa allt. Där fanns fina plyschkuddar i lavendel (Sylvia...?), härliga överkast och porslin för ett spottstyvel. Maffiga julgranskulor för en billig penning ångrar jag lite att jag inte slog till på. Men jag gick därifrån med ett par gubbyxor i ull.

Skynda dit, det är bara öppet till klockan 14:00. Åsögatan 115, in på en bakgård, håll till vänster, upp 6 våningar, Voilà!

Knegaren pustar ut. Mina planer för denna helg:

* Dra på AW med Kollegan efter jobbet idag.

* Dra till Ikea och inhandla den där Malm-sängen jag gaggat om ett tag. Bävar dock för detta. Lönehelg och innan jul. Kan inte vara kul på Ikea. Jag ska vara där vid öppning för bästa möjliga tillvaro. Vet att målet är rad 23, hylla 23.

* Gå på 30årsfest med Latino-tema hos Sylvia. Gick igenom garderoben nu i morse och hittade en outfit jag tror jag kommer undan med. Rött, volanger och flamencohöft.

* Gå på inflyttnings/adventsfest hos DramaQueen & gänget i deras mysiga lägenhet på Söder.

* Komma igång på allvar med en tavla som ska få pryda en vägg i en vacker villa i Huddinge.

Men jag startar nu på momangen med att besöka utförsäljning på DAY (Åsögatan 115) som StorBarbro tipsade om.



So long amigos!

LillBarbro Vs. Julstjärnorna 1-0

Ikväll vann jag över dom. Det var tufft. Men jag vann.

Om man ser mitt kök kan man eventuellt få för sig att jag är en hejare i köket. Jag har ett relativt stort kök med blommiga tapeter, pinnstolar och ett rejält matbord med plats för  hyffsat många gäster. Lillrävens present från Nicaragua hänger prydligt på min turkosa handdukskrok. Det är ett lite överambitiöst förkläde i vit spets. Roligt och härligt är det förstås.

Jag tror egentligen att jag har kvaliteér vad det gäller matlagning. Det är bara det att jag alltid är så lat när jag kommer hem från jobbet att jag kör på säkra kort. Om jag ens orkar det. Annars blir det mackor.


Här är LillBarbros paradrätter Top 5

1. Carbonara (en gammal favorit som jag nu i veckan kände att jag gjort en gång för mycket)

2. Veggolasagne ( snott från Kollegan som också nöter på denna rätt)

3. Korv & Stroganoff (klassiker...)

4. Koreanska pannkakor (snott från MellanBarbro, en mkt imponerande, snygg och smaskig historia)

5. Köttfärssås och spaggetti (blir det kanske ikväll)

Bubblare: Risotto, den e bra.

Tråkmåns! Visst, dessa rätter är fina, men de räcker ju inte ens för en hel vecka. När jag var nyinflyttad köpte jag en bunt av kokböcker på bokrean, men ofta kofta jag gör nåt nytt ur dom. Det är risotton. Och det är dinkelbrödet. Ambitionen är dock en annan. Jag tror fortfarande att jag kan bli mästerkocken med vänner över på middagar var och varannan kväll. Som Bauta och Ludvig. Suck....

Var och såg De Ofrivilliga igår. Jag är imponerad. I filmen är man med i fem olika situationer med den gemensamma nämnaren grupptryck. Det är det bröliga grabbgänget på roadtrip till landstället, det är lärarinnan på skolan som sätter ner foten, den trevliga men torra nyårsfesten , de genuina sönderblekta tonårsbrudarna samt bussresan med chauffören som sätter sig på tvären. I alla dessa olika situationer är känslan så äkta. Precis som på riktigt. Det kryper i mig av pinsamhetskänslan som uppstår titt som tätt. Jag skrattar åt de typiska situationerna. Jag t.o.m känner igen mig i delar av filmen, det ska erkännas. Känslan av att låta någon annan ta skulden när man själv borde vara lite rakryggad, känslan att vara med om nåt som inte känns helt okej men man mesar med någonstans i periferin. De där lite otrevliga känslorna som var och en av oss känt någon gång finns perfekt återgivna här. Och skådisarna är fantastiska och okända - härligt.

Det slog mig i morse att det är den tredje svenska filmen jag ser denna höst/vinter som jag tycker är riktigt bra. Låt den rätte komma in och Patrik 1,5 är de andra två. Måste vara rekord.

Igår var en skön söndag. Snön hade lagt sig över hela stan och vi var nog mest sugna på att stanna inne. Men så ringde MellanBarbro och frågade om vi kunde ha hand om MiniBarbro ett par timmar. Sagt och gjort. MiniBarbro levererades till Kungsholmen. Fullt påpälsad och nedbäddad i vagnen låg hon och tittade på mig och A med sina stora ögon där vi stod i snöyran, redo för en söndagspromenad runt Västermalmsgallerian.

"Ska vi köpa latte?" undrade A som har riktigt svårt för Baristor och dess finsmakare. Jag å andra sidan har ju istället svårt för Kungsholmsparen, av anledningar jag skrivit om tidigare. Vi beslöt oss för att strida mot våra värsta farhågor. Jag och MiniBarbro väntade utanför medan A kilade in på första Baristahak vi hittade. Kom sedan ut med två rykande Latte i pappersmugg. Sedan tog vi en långpromenad på Kungsholmen. Måste erkänna att jag såklart tyckte det hela var ganska trevligt ändå. Tror att A också var ok med situationen, dock var han lite skraj för att möta någon polare med lattemugg och barnvagn i högsta hugg.

Sedan gick vi hem till A och käkade mango som MiniBarbro valt ut på Hemköp. När MiniBarbro började bli lite ledsen och ängsligt ropa efter Mamma så tog a fram "Bajsboken". Ett lyckat tilltag. MiniBarbro låg tyst och storögd och tog in all bajs-info som serverades.

När MiniBarbro hämtats igen lagade vi ugnsbakade grönsaker och biff à la Lindström. Det blev så underbart gott. Och om det inte vore för att jag är så tankspridd så hade jag haft den måltiden i min lunchlåda. Men nu glömde jag den i A.s kylskåp. Något som känns så surt att jag inte orkar tänka på det...

Damen i grönt är den minsta Barbro jag känner. Det andra är hennes lilla kusin.
Båda är mina systerdöttrar. Jag kallar dom MiniBarbrosarna.


Fick skjuts av Annemonen hem från MellanBarbro och har just kommit hem. A tycker att jag ska komma till East men jag pallar inte riktigt. Har gått i samma musgrå sparkdräkt i två dagar nu. Det har blivit knän på den. Över den har jag en gubbkofta som också sjunger på sista versen innan tvättkorgen blir dess öde. Lägg där till en uppblåst svullarmage som ikväll fått sushi, chips, toblerone, äppelpaj, glass och rött vin och ni har svaret på varför Stureplan icke benådas med min närvaro inatt.

Jag körde istället en fuling då Lillräven på sms just skrev "Vad gör du?"

"Kom och sov över på macka och te" försökte jag.

"Kanske, vi får se" blev Lillrävens diplomatiska svar men jag gissar att hon uteblir.

Visade sig vara svårt att lura hem nån till min förort inatt. Så jag får nog ta och kasta in handduken nu. Det är ju ändå en dag i morgon också...

Gonatt på er

---

Min syster, MellanBarbro, har kommit hem från Florida och ikväll åker jag til hennes myshus och pyser med StorBarbro och Annemonen. Ska bli härligt. Finns egentligen inget bättre att göra efter en jobbarvecka. Hos MellanBarbro blir man superompysslad. Man får bara sjunka ner i veloursoffan framför jätte-tvn och varva ner. Vill man hjälpa till får man slåss för sin sak. MellanBarbro är expert på att få en att känna att det verkligen inte finns något man kan göra för att hjälpa henne. Och det kan ju vara så väldigt väldigt skönt att inte göra något.

I morgon stundar 80-tals festen. Ska bli mycket roligt. Köpte idag riktigt ugly lösnaglar och jag har lånat den bästa 80-talsskruden jag känner till av min vän DramaQueen. På dagen i morrn ska vi hitta en outfit till A. Jag har en idé om att han skulle kunna klä sig som George Michael i sin gamla video Monkey. Har inte fått någon respons på mitt förslag så vi får väl se hur det slutar...

Ha nu en riktigt fin fredagskväll och helg på er mina fina!



- Why do i have share my baby with a monkey aaaiiaaaiiaaa lala

För ca 2,5 år sedan köpte jag mig en bostadsrätt när jag hastigt och olustigt blev av med andrahandslyan i Hornstull. Det blev ett par månader av hysteriskt intensivt uppbokade söndagar som följd på detta. Jag och mitt gäng av systrar och kompisar tokkörde genom hela stan och besökte visningar med tio minuters mellanrum. Köerna av besökare på visningarna ringlade sig inte alltför sällan ut i porten utanför lägenheten.

Mäklare hade det gott. En kom nästan undan med att på frågan om hur stor lägenheten svara "Ja den är ca 25 kvm, en kvm mer eller mindre är ju inte en så stor skillnad" . Hörde endast en besökare sucka "Nej det rör sig ju bara om ett par 30 000:- hit eller dit". Annars var det glada miner och nyfikna inspektioner överallt. Fanns det kakelugn, fungerande eller icke, skenade priset upp 200 000:- extra. Typ. Jag föräskade mig i ett gäng olika trevliga hem, men fick alltsom oftast ge upp då budgivningen spårade. Allra värst var det om jag kollade på större ettor på Kungsholmen. I hallen kryllade det alltid av curlingkängor. Här tyckte nämligen alla blivande sambos att man gott kunde bo två. Naturligtvis hade man ingen chans mot dessa i en budgivning då de hade minst dubbelt så mycket stash än jag att sätta in.

Jag var överlycklig när jag haffade min. Men nervigt så man höll på att bli tokig var det också. Det hela skedde så snabbt. Jag hade liksom inte kollat in lägenheten någon längre stund än jag provar ett par jeans innan köp. Plötsligt satt man i sitt nya kök med mäklare och bostadsägare och signade papper efter papper på något som kostade över en miljon. Jag är så glad över mitt hem och trivs som fisken. Men. Det är obehagligt med lågkonjunktur. Kymigt och ängsligt. Min granne i huset köpte sin lägenhet under den värsta hysterin för ca 1 1/2 år sedan. Nu försöker hon sälja och inte en käft kommer på visningen. Huga!

Ibland tänker jag på att det vore skönt att bo i en hyresrätt där det inte blir så mycket obehagliga överraskningar. Och händer nåt, ja då kan man bara ringa hyresvärden. (Om man inte bor på Lindis 11, alltså...) Men jag antar att man ändå får vara glad att man har ett fint hem att bo i som man har råd att betala för och som man inte behöver eller vill sälja just nu. För mysigare lya har jag ju inte bott i . Faktiskt.

LittleFox har hjälpt mig att få min banner på plats, se så ståtligt det blev - tackar å det ödmjukaste!

Antagligen inte, men utifall att så har jag såna här sköningar att erbjuda. Och de bruna är så där fint kolabruna och inte nokia-grå som man kan tro. Kom så bjuder jag på kaffe. Deal?

Idag har jag varit och kollat in Bauta & Ludvigs nya lägenhet. Här är till exempel deras hall med psykadelisk tapet. En riktig pärla har dom hittat. Och den inreds på så vis att man ser vilka som bor där. Det blir jättefint. Bauta bjöd på pizza och julmust. Det allra bästa med nya lägenheten är att den ligger ett stenkast från min. Rekord i närhet för mig och Bauta - hela livet räknat. Tjohooo!

Eller morgon och morgon.
Förmiddag är det allt. Jag har gjort mastodontjobbet att diska undan allt från igår. Känner mig präktig och nöjd. Laddar nu för att cykla iväg till bageriet och handla ett nybakt bröd. Sedan ska det bli en perfekt , om än sen, frukost. Med gott bröd, ägg, kaffe och juice. Lade dessutom märke till att det inte är helt mörkt ute idag. Lovande...

Den här veckan har varit tuff. Solen har ju inte tittar fram över huvudtaget. Det är ständigt mörker. Tycker att det där med vintertid är något som borde avskaffas. Som chefen sa: Den där timmen då det är ljusare på morgonen är det bara vissa som har glädje av, de andra sover. Klockan 16 däremot är alla vakna. Så sant så sant.

Mörker, regn och pissväder i största allmänhet har gjort att dagen på jobbet stått still. Men det finns inget ont som inte har något gott i sig. Jag kunde gå hem klockan 16. Jag känner mig dödslyxig. Har flera timmar att göra ingenting i hemmamiljö. Klockan Åtta kommer det gäster på middag. Men tills dess är det långt. Nu ska jag lägga mig på sängen och slökolla tv en timme.

Har handlat hem den där underbart goda blåbärsglöggen som fördrink ikväll. Känns som att inget annat hade kunnat passa bättre. Sedan blir det min specialare (eller Ullas som jag snott) Veggolasagne.




Denna ska avnjutas lite senare...