lillbarbro

Min blogg.

Idag är den 8 dagar gammal. Och på bloggen finns ett diagram som visar antal sidvisningar per dag samt antal unika läsare per dag. Diagrammet dansar upp och ner. Dalar och kullar. Men de senaste tre dagarna har jag haft tio stycken unika läsare/dag. Jag är nyfiken på vilka! Jag kan gissa 4 av dom. Varav en nedrigt nog är jag själv... Och de andra tre de som skriver kommentarer då och då.

Men ni andra... jag har mina aningar. Nu har jag ett vädjande till er - kommentera meeeeera! Jag törstar efter era ord. Och så ett tack att ni återkommer till LillBarbro - hon är mycket glad för det.

Puss!

Fantombilder e bland det läskigaste jag vet. Dom blir så otäckt omänskliga och ser alldeles för lena ut. Och de har alltid en jätteläskig blick. Iallafall, jag började googla lite på ämnet och hittade en sida där man kan göra en egen fantombild. Sjukt kul, rekommenderas starkt.

Den här har jag gjort. Vem föreställer det? Kom igen gissa nu. Jag är fett nöjd.

Nu brinner det runt knuten, eller hur är det man brukar säga? Min säng har helt enkelt brakat ihop. Och att sova med sängbädden direkt på golvet känns för mycket tonårsfason för att jag ska stå ut. Så jag kollade in på ikea.se. (Nåt annat alternativ är ekonomiskt ohållbart)

Tänkte att jag ska vara ekonomisk och bara köpa själva botten och ny bäddmadrass. Fastnade för "Malm". Enkel, stilren och stadig. Visserligen har Banana varnat för vassa kanter och blåmärken, men jag väljer att blunda för detta. Malm är outstanding i Ikeas sortiment.

Ville ha en vit Malm i storlek 120 cm. Men det var lättare sagt än gjort. Ringde desperat upp Ikeas kundservice och fick veta att måttet 120 cm är på väg att utgå! Nu blev jag allvarligt stressad. Vit Malm i den storleken kunde jag bara glömma. Det enda som finns inne är en rödbrun. Den är ful i sån där kontorsfärg. Rödbrun liksom.

Nu får det lov att bli en Malm med ekfanér. Jag tycker den är fin. Jag får dock vänta på den i ett par veckor.  Har en idé om hur jag ska betsa den så den blir sådär skönt gråblek som en gammal veranda. Vi får se hur det går. Men hurra i vilket fall, för att jag äntligen skaffar mig en stadig sänbotten!


PS. Jag vet att nivån på det här inlägget är under all kritik. Men det hjärtat är fullt av talar munnen.

"Kommer du att ha en massa pynt hemma under julen?" frågade A mig härom dagen.

Han börjar lära sig mig nu. Han misstänkte nog att jag gömmer en stor samling ljus, glitter och stjärnor någonstans i lägenheten. Jag ville inte riktigt erkänna hur mycket jag går igång på julmyset. Berättade att jag brukade ha lite julstjärnor, just för att man får en skön mysbelysning hemma. Och eventuellt en gran med, nu när ändå självaste julafton ska firas hemma hos mig i år.

Det är i och för sig så det brukar vara med. Men i morse när jag var på väg till jobbet gick jag in en sväng på ROOM där julen redan var på plats. Stod förundrat och höll i ett vackert stort glaspäron som man skulle hänga i granen. Äpplen fanns det också. Så tunt, skirt och vackert. Ljuvligt i alla sin enkelhet. Jag lyfte blicken och såg mig omkring. Såg ljusslingor och julgranskulor. Började försiktigt pilla på en liten isbjörn i glas. Julmyset sköljde obarmhärtigt över mig. Ville ha, ha ha!

Och så här är det ju varje år. Trots att jag aldrig direkt längtar efter julen och stundtals tycker den känns rätt jobbig när den nalkas så går det inte att förneka.  I December blir jag en sucker för julstjärnor, grandoft, julglögg och Mariah Careys gamla julskiva. Ingen idé att hymla med. Pyntkärringen vaknar till liv. Bara några få dagar kvar.  Watch out.

Idag kom Chefen med en kopp blåbärsglögg. Smakar fin-fint. Dagen fortsätter uppåt!

Jo så är det ju faktiskt. För att saker och ting skulle kännas bättre idag hände detta:

A ringde  och sa att jag var välkommen på middag - mmm

MellanBarbro sms:a och berättade att resan gått bra och att alla mådde toppen - (jag blir mer & mer lik mor min)

Jag ringde och pratade med plåtslagaren under å Styrelsens vägnar

Jag pratade med resten av Styrelsen och fick saker att hända

Fick ett fint boost-sms av Sylvia i morse - tack!


Ikväll blir det bio igen, någon ny film som heter The Wackness som ska innehålla mycket soul och hip hop från 90-talet. Kan det bli bättre? Efterfest sedan på Spyan med samma musik - ja lite bättre kan det alltså bli.

Så idag klagar jag inte!

Egentligen har jag flera. Kanske ovanligt många. Men den här gången handlar det om gamlingar. Var på bio igår. Vi såg en film som ska visas på Filmfestivalen som heter "Is there anybody there?". Den var väl sisodär. En rätt så söt historia om en pojke vars föräldrar driver ett ålderdomshem, i deras egna hem. Pojken blir god vän med en av de äldre där.

 Historien i sig var inte jätte fängslande. Men det är något med äldre som är sorgsna. Det är så hemskt sorgligt. Gör ont i hjärtat. Och så börjar jag att tänka på mormor och morfar. Som var så fina. Sedan är det kört. Tårarna rinner ohejdbart. Nu är jag ju inte typen som håller igen när filmer är sorgliga, snarare gillar jag att vältra mig i allt det sorgliga för en stund. Det är bara det att för att den där känslan ska komma brukar det krävas att jag tycker filmen är riktigt riktigt bra.

Så var ju inte fallet igår. Det krävdes bara ett par sorgsna gammelögon.

   


Läste just på Shit Pommesfrites att Balmain är nåt nytt och häftigt märke som alla vill ha. Antar då att det kanske inte behöver vara maskerad längre för att jag ska bära min gröna paljettklänning? Fast jag kan ju hoppa turbanen. Eller?

Vaknade inatt av att A kom hem till mig och satte igång en snarksymfoni. Ändå värt det, bara att ta fram öronproppar. Klockan nio på morgonen kom StorBarbro hit för att låna lite kläder. A tvingade också upp sig själv och vi tre drack kaffe och åt frukost. Efter det kom MellanBarbro med sin lille son. Han och jag skulle hänga hela dagen.

Vi var lite trötta och försökte få Systerbarnet att gå med på dvd-mys i sängen. Det gick bra. Det tog en sekund sen ville han gärna ligga sked med A. Sedan blev det bio och Mc Donald´s. Typiska påhitt när man är barnvaktande moster. Mc Donald´s var hell. Har aldrig sett på maken. Sopsorteringen var bara ett stort berg av fulla brickor. Och människor över allt. Usch. Försökte med att Burger King låg precis bredvid bion men det gick inte för sig.

En halvtimme in i filmen började Systersonen skruva på sig och ville gå. Han tyckte filmen var för lång.

"Men om vi går nu kanske du ångrar dig efteråt" försökte jag.

Det köpte Systersonen. Men stackaren somnade på min axel istället. Jag blev en sån där typ som inte tycker man kan gå nu när man har betalat. Jag nickade också till någon gång ska erkännas.

Men ikväll ska jag möta Banana och Linda och ta en öl på Grill. Det ska spelas svängig musik. Tjolahopp!

Vi rostade kastanjer en kväll. Visste inte riktigt hur varm ugnen skulle vara. Jag googlade. I receptet jag hittade lärde jag mig att en rostad kastanj blir kulinariskt ointressant om man inte får bort det lilla luddiga skiktet under skalet. Kulinariskt ointressant, minsann. Förnämligt och en smula överambitöst uttryckt tycker jag, om en simpel kastanj. Personen som ligger bakom denna formulering  uttalar med all säkerhet ordet "intressant"  intressangt.

De rostade kastanjerna blev i vilket fall mycket intressangta och kan närmast beskrivas som en kulinarisk fröjd. Tricket var havssalt och smör. Avnjöts framför Vampyrserien True Blood som jag faktiskt tyckte var lite halvfånig. Mycket struttande i hotpants och mini t-shirts lite syndigt blandat med blodiga vampyrtänder. Sicket publikfrieri. Kan dock tänka mig att se nästa avsnitt ändå. Undrar ju trots allt hur det går för "Sookie(?)" där på farstubron med Vampyr-Bills oförskämda vampyrkompisar.

Det började med en "skämtsam ringsignal".

Mannen och Tjejen bredvid mig brast ut i skratt båda två och fann med ens varandra. Samtalet började lite trevande men rätt var det var stod Tjejen upp i båset och visade hur hon brukade låtsas åka snowboard när tunnelbanan svängde, och därmed öva balansen. (Jag var tydligen inte själv om det) medan Mannen presenterade sin idé om att alltid ha musik i tunnelbanans högtalare så att resan skulle vara trevligare. (Hmm...)

Ämnet kreativitet kom upp och Tjejen berättade att hon både målar, skriver och lär sig sjunga. Det diggade Mannen som var konsertpianist. Han ville gärna träffas igen (och visa hur man kunde gå utanför ramarna med pianotangenterna). Tjejen lovade att komma förbi cafeét där han brukade hålla till. Och det lät faktiskt som att hon menade vad hon sa. Så kan det alltså gå till. Jag som för en stund trodde att jag kollade på ett risigt avsnitt av Vita Lögner. Fast i verkligheten blev det rätt sweet.

Vi lagade kycklingsoppa härom kvällen då jag plötsligt upplevde en intensiv hetta.

"Du brinner!!!!" skrek A

Förskräckt började jag flaxa runt i köket. A rände efter och slog på mig.

"Vänta du brinner här med!!!"  hojtade han och började slå på min axel.
Efter bara ett par sekunder var faran över. Men shit vad mycket det brann!


Så här mycket brann det på mig. Observera att det även brann i min armhåla.

Efteråt infann sig en känsla som närmast kan beskrivas som en blandning av lättnad och morskhet. Jag vågade mig på ett tufft hårdrockstecken. Och var hemskans glad att jag hade ett linne under.

Utifall att någon hade svårt att uppfatta exakt hur mycket flammor som härjade på min lekamen  på bild 1 finns här en tydligare bild av hur otroligt mycket det brann.

Förmodligen finns jag som Woodoo-docka någonstans i stan. Jag vet vart mina misstankar går...