lillbarbro

Egentligen har jag flera. Kanske ovanligt många. Men den här gången handlar det om gamlingar. Var på bio igår. Vi såg en film som ska visas på Filmfestivalen som heter "Is there anybody there?". Den var väl sisodär. En rätt så söt historia om en pojke vars föräldrar driver ett ålderdomshem, i deras egna hem. Pojken blir god vän med en av de äldre där.

 Historien i sig var inte jätte fängslande. Men det är något med äldre som är sorgsna. Det är så hemskt sorgligt. Gör ont i hjärtat. Och så börjar jag att tänka på mormor och morfar. Som var så fina. Sedan är det kört. Tårarna rinner ohejdbart. Nu är jag ju inte typen som håller igen när filmer är sorgliga, snarare gillar jag att vältra mig i allt det sorgliga för en stund. Det är bara det att för att den där känslan ska komma brukar det krävas att jag tycker filmen är riktigt riktigt bra.

Så var ju inte fallet igår. Det krävdes bara ett par sorgsna gammelögon.