lillbarbro

Idag har jag insett att det kommer bli svårt att hinna med. Jag ska som sagt ha Julafton hos mig och det är jättekul. Jag ser framför mig hur jag ska duka upp ett härligt julbord med en uppsjö läckerheter. Vill ha revbenspjäll med smaskig honungsyta, rökt lax, goda röror, köttbullar, julskinka. Och så den där supergoda hemmagjorda senapen som MellanBarbro alltid har på sitt julbord.

Insåg igår att jag inte haft en tanke på det där med knäck och julgodis. Det måste jag ju ha också. Har man ett blommigt kök så förväntar man sig att där kunna hitta hemgjorda onyttigheter där, tycker jag. Lägg där till julklappar till i stort sett alla som jag ska ha julklappar till, julgrans-mecket och städning. Shit! Relaxa den här helgen får man nog glömma. Men det ska bli väldigt skönt med lediga dagar. Softa med familjen och vännerna. Dega i soffan och småäta julmat. Bio. Jag vill hinna allt.

Igår var vi ju och kollade på Cookies n Beans. Dom var som vanligt underbara. Alla tre har ju röster som ingen annan och tillsammans blir det sagolikt. Och det dansades line dance framför scenen. Ni förstår ju själva att ni måste haka nästa gång, ellerhur? Ni ska med om jag så ska släpa er i nackhåret....

Mors!

Så plötsligt damp det ner en chokladask till mig. Kunde ju inte kommit lägligare....

Jag kan vara svår när det kommer till sömn. Dels kastar jag mig gärna av och an i sängen. Har hänt att jag vaknat på fel ledd med benen utanför sängen och fötterna släpande i golvet. Vill ha minst två kuddar, en att böka till en skön dunkulle att ha under huvudet. En att lägga tungt  ovanpå huvudet, över ögonen och öronen, men med lufthål för näsa och mun. Finns en tredje kramkudde är det ett stort plus.

Jag är känd för att gnissla tänder. Så pass hårt att jag i tonåren blev beskylld av översovande vänner att smygäta bumlingar när jag trodde dom somnat. Jag kan också vara fräck. Kusinen har fått erfara hur min hand mitt i natten trycktes upp rakt i fejjan på henne och motade bort henne från hennes sänghalva. Snarkningar förekommer. Så även snack i sömnen. Som liten har jag stått i min säng och letat i taklampan efter mina öron. Jag har inbillat mig att dessa grejer försvunnit med tiden, men jag har då fått höra att så inte är fallet.

Vissa nätter kan jag inte sova över huvudtaget. För mycket tankar snurrar i huvudet och småsaker blir stora, livsavgörande problem. Jag kastar av och på täcket och möblerar om bland kuddarna. Lägger fötterna där huvudet brukar vara. Räknar får. Ja faktiskt. Men det funkar ju aldrig. Då brukar jag istället räkna andra grejer, typ vilka hade ihop det med vilka på Bombay när det begav sig? Det kan funka. Snurrigt och tröttsamt.

Men i natt har jag sovit så skönt. Tricket heter öronproppar. De liksom bidrar med en slags vakuumkänsla som är mycket sövande. Kokong-känsla. Bra känsla. Dessutom blir snarkljud mer som ljudet av en spinnande kattmed öronproppar i. Också bra. Och sedan sover jag praktiskt taget alltid gott när A ligger bredvid. A sover lugnt och tryggt från början till slut. Det ger ro som smittar av sig. Han verkar inte märka grejer som snark, gnissel och snack från mig. Förvisso har jag tydligen varit SkallePer härom natten, men något annat har jag inte fått höra.

Bökig lär jag vara - hur är du?

Det vilar en förbannelse över Söder idag. Förra veckan också för den delen. Det är tomt! Ingen här. Det ekar hos mig. Och Kollegan är i skolan. Kommer inte förrän på onsdag. Chefen blir stressad, jag blir stressad - vad göra? Jag blir sugen på att ta ledigt och vara hemma och måla istället. Kanske baka lite julgodis och pepparkakor..

Mamma ringde igår och undrade om hon skulle köpa något på Coop idag inför julafton. Ute i god tid, precis så som Mamma alltid är. Jag ska ha julen hos mig och därmed ska jag ju få till ett julbord. Mina tankar hittills om det har bara sträckt sig till Det vore gott med rökt lax.. och en massa goda röror. Ungefär. En inköpslista har jag inte redo förrän tidigast i början på nästa vecka. Men fina Mamma, hon vet hur man gör för att undvika sista-minuten-kaos. Tyvärr var det enda jag kom på Mammas goda räkomelett som hon gärna får ta med sig. Det betyder att jag ska fixa julskinkan. Vuxenpoäng. Men det är ju patetiskt att jag fortfarande ska räkna vuxenpoäng när jag är 32 år. Borde bli minuspoäng om man räknar vuxenpoäng efter 30. Jagska fixa julskinka, inte mer med det. Det ska gå skitbra. Basta.

Är hemma och ritar idag. Känns kul igen som tur är. Nu väntar jag på att en liten process ska bli klar så jag kan fortsätta. Jag har dragit på en julskiva för att få lite julemys i stugan. Här i Enskede där jag bor fanns förut Gamla Enskede Bageri. Ett sånt där gediget, mysigt litet krypin där det alltid var immiga fönster av allt bak och som spred ljuvliga dofter av nybakat när man skyndade till T-banan. Nu är det försvunnet och jag vet inte vad som hänt. Är rädd att dom inte gick runt men hoppas att de bara bytt lokal.

Anyway, förra året hade Gamla Enskede Bageri gjort skivor som de sålde. En Julskiva och en Blandat. Jag köpte båda med hopp om att de skulle sprida samma trevnad hemma hos mig som man slogs av när man klev in i bageristugan. Det gjorde dom. Julskivan är fulländad med gamla raspiga låtar med Ray Charles, Otis Redding och Stevie Wonder. Favoriten är Joyful and Triumphant med Nat King Cole. Mariah Carey-julskivan har mött sin motståndare...




Annars börjar jag få lite stress inför julklapparna. Vet inte vad jag ska hitta på till de små barnen som inte försvinner i mängden och som inte känns som slit och släng. Och så är det det här vanliga med familjen. Hoppa över klappar i år, eller inte? Kan inte bestämma mig för vad jag tycker. Gillar ju hela julklappsgrejen samtidigt som den inger stress.

Oh well, Noel...

Efter ihärdigt tragglande till långt in på natten med en till slut sovande kille i knäet så kan jag nu meddela att jag avancerat i Guitar Hero. Har numera koll på mina fingrar när de trycker grön gul röd. Känner ett flyt på ett psykiskt plan som jag inte kände förut. Jag är taggad som aldrig förr. Så nu vet ni vad jag gör ikväll...

Wieeewiiwheee plonk plonk

Hade sjukt ont i ryggen idag. Kollegan grep in. Radade upp lådor på lagret åt mig att ligga på. Så visade hon mig en utstrechning jag skulle köra. Vidare beordrade hon mig att inta olika ställningar, knixa och trixa med nacken. Kändes så väldigt redig och säker på sin sak. Men vem blir förvånad? Finns det nåt Kollegan inte har koll på? Knappast.

Så körde hon igång med massage. Hittade alla knölar och skit som gömmer sig i min nacke. Kollegan fick tag på knutar som hon aldrig gjort annat och gav sig på dom med ett säkert grepp. Ahaaa där har vi nåt .. sa Kollegan och tryckte till under armhålan så det gjorde löjligt ont. Över huvudtaget var smärtan stundtals olidlig. Jag skrek och skrattade om vartannat i ren panik.

Men efteråt. Efteråt! Som en ny människa. Helt mjuk är jag. Så även i huvudet känns det som. Känner mig dizzy med en aning huvudvärk. Lite salongs, liksom. Nu vill jag dra av mig stövlarna och landa i en orange soffa på K-holmen. Pronto.

Idag e det ovanligt skönt att det är fredag tycker jag. Ska se till att ha en lugn helg. Kom äntligen in i något slags flow med min målning därhemma igår. Ett gäng undulater gjorde susen. Kollegan sitter och äter paj paj på lagret och det doftar ljuvligt. Själv ska jag trycka i mig det sista av ett lass rotfrukter i ugn som varit min matlåda hela veckan typ. Goda, visst, men såhär i slutet av veckan har de intagit en lite sladdrig form som skulle kunna räknas som kulinarisk ointressant av vissa. Nåväl, duger för mig iallafall.

Sen ska man väl börja med julklappar kanske. Jag har ingen aning om vad som ska hittas på. Skjuter det lite på framtiden... Ikväll blir det iallafall lugna puckar hos A. Undrar om han kanske kanske kan ha en smula lust att kolla Idol-final ikväll?

Mors

Såg att det kommit en ny "Absolute Christmas". Man gör reklam för den i bästa sändningstid i tv. Men jag kan inte förstå att det går att sälja en till Absolute Christmas-utgåva. Jag menar, hur många jullåtar finns att ta av? Låten de valt att spela i reklamen är den där  So this is Christmas and what have you done, ni vet. Inget nytt direkt. Har inte Absolute Christmas kommit ut sedan typ 1990? Vill man ha ytterigare en? Och dessutom i en tid då cd-skicor inte har det lätt. Jag undrar Vilka köper?

Själv kör jag som vanligt stenhårt på Mariah Careys julskiva från 1994.

Idag slog det mig att jag råkat få på mig Robbans outfit i filmen G. Precis. T.o.m nyansen på tröjan hade jag. Och sjalen sådär lite haffsigt slängd runt halsen. Frillan. Det enda som egentligen inte stämde var att jag hade bytt västen mot en kavaj. Men iallfall.

På Facebook för ett tag sen började fler och fler vänner dyka upp i svartvitt och med någon lustig frisyr. Hela grejen visade sig komma från en sajt där man kan göra om sin bild så den passar i en Yearbook från olika årtionden. Har du missat?

Tetsa här: YearbookYourself

Anyway... Jag älskar sånt här. Här är mina bilder från 1952 - 1992.




På en bild (1988) tycker jag att jag ser ut som min mamma gjorde på 80-talet. Eller?



Jag får ju alltid höra att jag är lik min pappa, men ni som känner min familj, ger inte det här lite MammaBarbro-vibbar?

Längre. Jag vill hem och rita. Jag har tokmycket inspiration och är skiträdd att den ska vara borta när jag kommer hem vid åttarycket. Har samlat på mig ideér och det känns som att det äntligen ska lossna. Höll ju på att traggla i lördags men det gick långsamt, långsamt och blev inte helt bra. Nu däremot, om jag får ner det jag har i skallen tror jag att det ska landa och bli nåt alldeles perfekt. Hoppas!

Jag behövde inte undra så länge. Nu kom Rejvkillen in igen. Precis när jag postat det förra inlägget faktiskt. Så på X2000 satt han då inte. Han undrade om han varit inne tidigare, och undrade hur han såg ut nu i jämförelse med sist. Likadan, svarade jag. Nej, sa han och visade upp pås-foten. Den hade fått en socka nu berättade han.

Vi ses på efterfesten, sa han sedan.
Vadå efterfest? sa jag.
Den på lagret, sa han och erbjöd sig att komma in och börja förbereda.

Men så roligt ska vi inte ha det.

Idag dansade det in en kille i butiken. Dansade gjorde han alltså. Han tog två steg in, sjönk ner lite på knä och hoppade sen baklänges mot utgången igen. För att sedan gå in igen med vanlig normal gång. I håret hade han meterlånga dreads och byxorna hans var av en rejvig modell, stora fickor och en gren som började i knävecket. Han slog sig ner.

"Jamen, en skobutik, då har jag iallafall kommit rätt!" sa han glatt och en aning utmattat på bred göteborska och viftade lite med vänsterskon. På den satt en plastpåse. "Jag har ju tappat min" skrattade han lite trött. Killen hade antagligen rejvat i dygn innan han hittade in till oss.

Vidare drog han sig mot mig och Kollegan i kassan och började nynna med lite i låten på radion. Tyckte Rihanna börjat bli ganska bra hävdade han. Han blev rörande glad då han fick en tom skokartong. Ner i den pulade han sin väska, det tyckte han kändes som en bra idé. Vi tyckte mest det verkade göra allting lite svårare. "Verkligen superbussigt" sa Rejvkillen och drog sig mot utgången igen.

Stannade dock i dörren "Var kommer ljuslyktan ifrån, det var ju därför jag kom in från början?"

"Indiska" sa jag.

"Indiska.... " upprepade han med drömmande ton.

Sedan lämnade han oss. Och vi undrar vad han sedan tog sig för. Jag tror han sitter med munnen öppen och ögonen slutna, med huvudet lutat mot ett X2000-fönster som tar honom hem till Götet, Han sover äntligen gott. Och när han är framme kommer han undra vad fasen den där systemetpåsen gör på hans fot. Härliga, knasiga krake.

Jag är dålig att hålla bloggen flytande på helgen. I vardagen är det lättare att ta sig tid.

Lördagen satt jag ju hemma och ritade hela dagen. Gick som sagt lite trögt och det slutade med att jag gjort en liten teckning av MiniBarbro som fyllde 2 år igår. Den blev lik och det var kul.

Men på lördagskvällen var jag ju på surprise-restaurang som A hade styrt upp. Han var mycket noga med att hålla stället hemligt men ville dock att jag skulle gissa. Jag som inte är jättebevandrad i restaurangdjungeln gissade naturligtvis inte rätt. Visste knappt att stället fanns faktiskt. Men vi var på Asia Trading och åt en femrätters-historia utan like. Var ju en massa olika kulinariska fröjder. Bland annat tempurafriterad marulk , tigerräks-dumplings, världens lyxigaste sushi och ljuvligt, ljuvligt tariyaki-fläsk. Och någon galet mör kyckling med mango och nötter. Ni kan förstå att jag mådde som en prinsessa. En något bortkommen och fumlig prinsessa förvisso, men i allafall. A föreslog att jag skulle börja med en motsatt bloggtrend och fota alla mina tomma tallrikar istället för alla orörda ceasarsalladtallrikar som modebloggarna envisas med att fota. Tyvärr hade jag glömt min kamera.  Asia Trading rekommenderas varmt, tack A!

Hinner ej mer nu, mors så länge

Det är vad jag försökt att vara idag. Håller på med en skiss som senare ska bli en tavla. Det är det här förarbetet som tar tid för mig. Så sällan som jag ritar nuför tiden så det flyter liksom inte på som förr. Måste ibland sitta i många många timmar innan jag får till skissen som jag har ganska så klar för mig inne i huvudet. Tänker mig hårsvall, färger, undulater, blommor och lite glitter. Låter det förfärligt? I mitt huvud blir det bra. Ska visa resultatet här när jag är framme där. Men dit är det än så länge långt.

Ska hålla på i en timme till sedan ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag klä mig riktigt ärtigt. A ska ta mig till en restaurang och jag får inte veta vilken. Suck vilken lyx!

So long!

Jo jag gav mig på det här:



(Hoppas inte MellanBarbro läser..... hur kunde en jungfru ens få detta att ske??)

Till förmån för detta:


Vaddå, har ni nåt bättre för er?

Sitter å kollar lite på Idol. Kevin är bäst. Och som vanligt satt jag och funderade... vem är han lik? Och så kom jag på det.




Televinken!

Ojoj inatt har jag nog inte sovit någonting. Huvudet känns som en sprängdeg. Tur säger jag bara, att det är fredag. Nu ska här sovas ut. Funderar på att åka hem direkt efter jobbet idag och inte lyfta ett finger. Somna framför tv:n. Sova 10 timmar. Vore sjukt underbart och hopplöst välbehövt.

Har denna morgon tragglat med rörmokare och bergvärmeläggare och en massa annat löst folk för att få ordning på värmen i vårat hus. Styrelseledarmot som jag är. Verkar vara svårare än jag anat att få det att fungera. Tröttsamt! Känner mig som en fastighetsskötare. Det e nå tjall med värmen, liksom.

Övrigt att tillägga: Under natten har min BarbroBlogg börjat blomma. Från att ha haft en ganska lugn och harmonisk framtoning har den nu dragit på sig en betydligt mer skrikig kostym. Håll till godo. Får se hur länge det varar.

...blir alltid lite roligare om Kollegan är med.