lillbarbro

Jag kan vara svår när det kommer till sömn. Dels kastar jag mig gärna av och an i sängen. Har hänt att jag vaknat på fel ledd med benen utanför sängen och fötterna släpande i golvet. Vill ha minst två kuddar, en att böka till en skön dunkulle att ha under huvudet. En att lägga tungt  ovanpå huvudet, över ögonen och öronen, men med lufthål för näsa och mun. Finns en tredje kramkudde är det ett stort plus.

Jag är känd för att gnissla tänder. Så pass hårt att jag i tonåren blev beskylld av översovande vänner att smygäta bumlingar när jag trodde dom somnat. Jag kan också vara fräck. Kusinen har fått erfara hur min hand mitt i natten trycktes upp rakt i fejjan på henne och motade bort henne från hennes sänghalva. Snarkningar förekommer. Så även snack i sömnen. Som liten har jag stått i min säng och letat i taklampan efter mina öron. Jag har inbillat mig att dessa grejer försvunnit med tiden, men jag har då fått höra att så inte är fallet.

Vissa nätter kan jag inte sova över huvudtaget. För mycket tankar snurrar i huvudet och småsaker blir stora, livsavgörande problem. Jag kastar av och på täcket och möblerar om bland kuddarna. Lägger fötterna där huvudet brukar vara. Räknar får. Ja faktiskt. Men det funkar ju aldrig. Då brukar jag istället räkna andra grejer, typ vilka hade ihop det med vilka på Bombay när det begav sig? Det kan funka. Snurrigt och tröttsamt.

Men i natt har jag sovit så skönt. Tricket heter öronproppar. De liksom bidrar med en slags vakuumkänsla som är mycket sövande. Kokong-känsla. Bra känsla. Dessutom blir snarkljud mer som ljudet av en spinnande kattmed öronproppar i. Också bra. Och sedan sover jag praktiskt taget alltid gott när A ligger bredvid. A sover lugnt och tryggt från början till slut. Det ger ro som smittar av sig. Han verkar inte märka grejer som snark, gnissel och snack från mig. Förvisso har jag tydligen varit SkallePer härom natten, men något annat har jag inte fått höra.

Bökig lär jag vara - hur är du?