lillbarbro

Idag har vi fått besöka nya lyan igen. Kul! Men det är endel fix...




Här är vardagsrummet. Träpanelen rivs i morgon. Och väggen ska målas.



Det är här det ska bli det omtalade marrakechgolvet så småning om...

Nu ser det inte ut att va så mycket för världen men när vi är klara är det förhoppningsvis en helt annan historia. Nu börjar vi!

Ja nu står vi här igen med flyttlådor runtomkring oss och allmänt kaos i varje vrå. I morgon får vi tillträde till nya lägenheten... Pirr pirr! Ska bli sååå skönt när vi äntligen kan flytta in. Men det känns som att det är en bit kvar dit. Nu bir det rester bakom kartongerna i köket! Morsning!

Jag måste erkänna.

Det finns en kille på Cykelringen som står utanför de andra. Han är hjälpsam, glad och trevlig. Han förtjänar inte gallan som jag kastat över Cykelringen och dess personal. Han är av helt annat virke och förtjänar till och med lite ära och berömmelse på LillBarbro. Det var han som var där när jag hämtade cykeln idag. Och när jag susade därifrån så kände jag att jag gillade min cykel. Igen.

Nu börjar vi om, cykeln och jag.

Bara så ni vet.

(skönt, det dåliga samvetet kvävt...)

Mmmm... det är ju inte illa.

Vaknade i morse och kom på att det inte fanns nåt bröd hemma. Jag som kände som att jag fått en riktigt tung smäll i huvudet tyckte det kändes jättejobbigt att behöva gå och handla. Men så masade jag  mig ut. Och det var ju så härligt ute! Det är så skönt den här tiden då hösten just har börjat. När det är soligt och lite kyligt på samma gång. Och när det börjar bli färgglatt runtomkring.

Annars tänker jag mest på att få flytta nu, så klart. På måndag får vi nycklarna! Samma dag kommer killen vi kallar "Inga Problem". Han ska hjälpa oss att ta fram trägolven och slipa. Han säger "inga problem" åt det mesta tydligen. Ska bli kul att träffa honom. Hoppas verkligen att han har rätt också. Vore väldigt skönt om det var Inga Problem.

Vi Får se.

Nätet fullkomligt kryllar av missnöjda människor som spyr galla över Cykelringen. Här är vi minsann många i samma båt... Här är ett axplock:

12:59, 16 juni 2008

VARNING för Cykelringen!

Cykelringens reor är rena bluffen!. De tar in cyklar i januari och efter ett par veckor rear de ut dem till 50" mot det påstådda försäljningspriset. Det är rena bluffen och cyklarna är RENA SKRÄPET. Har själv råkat ut för dem och köpten en " Svalan"-cykel som gick sönder efter ett år när garantin gått ut. Vevlagren var trasiga konstateradde min cykelreparatör och såg att det var rena skräpet som hade satts in i cykeln. Dessutom var det ingen riktig Svalancykel för den fabriken upphörde för många år sedan utan cykeln hade förmodligen tillverkats i Taiwan el. dyl. jag vände mig till Reklamationsnämnden som dömde enhälligt till min fördel men Cykelringen vägrar ersätta mig. De är helt oseriösa och oförskämda att ha att göra med. Se upp med deras s k Reor och dåliga skräpcyklar som är rena bluffen!

"När jag påpekar att en cykel var billigare före rean, då tar Cykelringen bort just den cykeln från nätet. När jag sen påpekar att priserna gått ned efter rean, då byter Cykelringen strategi och höjer priserna på webben, men låter priserna ute i butikerna vara de samma. Det ska bli intressant att se hur de reagerar nu när de får reda på att jag inte bara kan surfa, utan att jag också kan prata i telefon."

VARNING FÖR CYKELRINGEN.

Igen. Min karl har blivit "lurad" (OBS! Citattecken, mig kan ni inte stämma) på sin cykel där, jag menar: de skickar med skötelråd om cykeln som man skall utöva, men de informerar inte om, vilken kass kvalitét fanskapet är i. Eller hur svårt det är, att kunna få ta del av garantin, i praktiken. Det är praktiskt taget OMÖJLIGT att nyttja garantin, för hur man än vrider och vänder på det, kommer de med mothugg. Hur man SKULLE ha gjort. Sedan betalar man närmare tusenlappen för att få en del av cykeln utbytt, och när man får cykeljäveln tillbaka, så är den i VÄRRE skick än innan. Det var just det P råkade ut för.

Köpa cykel? Välj för Guds skull inte cykelringen på Hornsgatan!


Idag hämtar jag min cykel. Sedan hoppas jag att jag slipper gå dit igen....

I ett tidigare inlägg hintade jag lite om att jag varit med om nåt irritationsmoment. Och det kan väl vem som helst räkna ut att det har med den nyinköpta cykeln att göra.

Igår handlade det mest om att jag hade problem att skruva fast mina nya reflexer och lampor på cykeln. (hållaren till framlyset gick av, hållarna var för stora så de hängde löst plus att lampan inne i cykelgaraget slocknade var femte minut så att jag fick famla mig fram till lysknappen ca 5 meter) Där tycker man kanske att det räcker. Men icke.

Redan några dagar innan då A lånade cykeln till jobbet hände det grejer. Först pajjade växeln. Strax därpå hoppade kedjan av. Det samtidigt som sadeln gav vika och sjönk till botten. Japp så var det. Allt på samma gång. A drog till cykelbutiken och nötterna som jobbar där. Denna gång var de faktiskt hjälpsamma.

Men i morse när jag skulle ta cykeln till jobbet så märkte jag att pedalerna var helt skeva. En av killarna i butiken sa i förbifarten innan jag stack med cykeln vid själva köpet att jag första månaden skulle dra åt pedalerna nån gång i veckan (suck). Vilket jag GJORT!!

Stackars A fick med sig cykeleländet till jobbet för att skruva åt pedalerna. Men det gick inte. Så han fick istället bege sig till nötterna igen.

"Det är ett handhavandefel" avgjorde cykelgossarna direkt. A berättade att jag hade skruvat men de menade att detta inte skulle ha hänt ifall jag gjort rätt. Jämförde med proffscyklar av bästa märken och kunde inte medge att det var ens lite dåligt efter inte ens en månad. A fick dom trots allt till att stå för reparationskostnader men jag får nu betala nya delar som behövs. Det blir en mindre summa, visst, men det är så otroligt hopplöst irriterande hur saker sköts på den där cykelbutiken! Bara det att de efter köpet gått igenom berättar att man ska bygga cykeln själv! Borde ju stå i annonsen att man köper en modellsats som ej är till för vanligt bruk.

Nåväl. Det är iallafall som att kilalrna i butiken är ständigt beredda på bråk. Taggarna utåt. Även om det inte är något problem så tar dom varje möte med en kund med en detärintevårtfel-inställning. Och undra på det. De måste ju ha minst 80% missnöjda kunder. Minst. Jämt.

Aldrig. Mer. Cykelringen.

Punkt slut.

Det här var ju det finaste lilla badkar jag har sett! Tyvärr är det lite för långt för att få plats hos oss, annars skulle iallafall jag gärna slå till. Men ack ack... får stanna i drömmen. Finns just nu på Blocket.se och där har jag lånat bilden med.

Ikväll är det koreansk filmfestival hos oss. Först blev det bibimbab och nu blir det koreansk skräckis. Och däremellan var jag med om en "jagälskarbåtarsomgårsönder"-incident. Kusinen vet vad jag menar. Utvecklar gör jag senare. Mors.

Jag gillar dom, lördagsmornarna. Speciellt när det är som nu: Sent i september, solen lyser från en klarblå himmel, luften är frisk och lite kall men i solen värms man av strålarna. Klockan är bara tio och helgen har just tagit sin början och jag har läst DN i sängen och diskat bort disk från igår. Glatt!

Igårkväll lämnade jag hemmet efter 3 dygn av hosta för att gå på bio med min fina Kusinen och några väner till henne. Vi såg Coco före Chanel och det var en fin historia. Nu ska jag snart åka och sjunga lite om rösten är färdigkurerad, vi får se.

Sedan hoppas jag vi hinner kolla lite mer på kakel, hehe... och så skulle jag vilja hälsa på hos Mamma och Pappa. Ser ut att bli en sån här solig och fin hösthelg och den ska tas vara på!

Mors galosch.

Idag är det ett år sedan jag sa "Du, vi e ihop nu va?" till A. Därför ska jag laga en liten "fin" middag ikväll. Jag känner mig lite som en hemmafru när jag har varit hemma och sjuk i tre dagar medan A går iväg till jobbet. Ganska trevligt när det bara handlar om ett par dagar, ska erkännas.

Men promenaden till affären gjorde mig alldeles svettig! Är inte riktigt frisk än. Jag passade också på att hämta provet på nästa kakelbit som tyvärr hade pajjat. Den är jättefin, men jag känner mig så velig! Vad bli det till slut tro??



Jag gillar de starka, glada färgerna i platta 1 men som Emma sa så e det ju också väldigt fint med de urblekta färgerna med... Vilket gissel va! Och ni har väl tröttnat på mitt golvtjat för länge sen...

Bild från www.lauritz.com

Det är ju inte bara golvet i badrummet jag funderar på... I resten av lägenheten ska det dras bort plastmattor och slipas golv. Förhoppningen är att det ligger ett dugligt furugolv under. (ett furugolv är det men i vilket skick detta är blir en överraskning). Nu drömmer jag iallafall om när alla golven är nyslipade och oljade. Hur fint skulle det då inte vara att slänga in en sån här persisk historia under soffan? På Lauritz.com finns liknande i drivor.

Här i har jag bott dessa dagar då jag varit hemma sjuk.
Ska vi verkligen inte trycka in ett badkar på Heleneborgsgatan?

Länge länge länge har jag haft en favoritparfym som jag inte svikit. D&G Light Blue. En jag-vill-ha-mer-doft utan like. Men när tredje flaska sjöng på sista versen så kände jag att det var dags för mig att testa något nytt.

Nu har jag hittat inte mindre än två fina dofter. Den första är D´Squared´s Wood. Doften är svår att beskriva tycker jag. Lite vanilj och violig men ändå inte så feminim. En aning träig doft just som namnet antyder. Tydligen är tanken att den ska fungera för killar med. Och själva flaskan är så snygg med sin trätopp. Längtar till att få ställa den på handfatet i vårt nya badrum, hehe...

Sen så ramlade jag också på en ny parfymserie från D&G. Fem nya dofter inspirerade av tarotkort, se där! Alla dofter är unisex. Jag föll för nummer 1 som luktar så där oemotsåndligt gott så man bara vill ha mer. Ja, lite så som jag tycker att gamla favoriten Light Blue också var. Det visade sig att jag valt "Le Bateleur" - The magician. Joker som man är.

The Card: Indicates someone with an open heart; an incurable romantic who is intensely desired by others, aka the "seducer," say Dolce and Gabbana.

 

Jomenvisst va. Har tydligen köpt en riktig förförarhäxbrygd här. Så det är ju bra att jag har två ofter att välja på. Om jag tycker att det börjar bli jobbigt att vara så oemotståndig hela tiden får jag coola ner mig med sofistikerade Wood...

Nu är jag fast igen. Idol!

Idag var det en tjej som sjöng sist av alla som fick en tår att börja rulla. Jag är hopplös när det kommer till Idol. Det är nåt när de här nervösa små människorna är skitbra som jag inte riktigt kan hantera. Jag tar till lipen i så gott som varje avsnitt.

Här har vi en som gjorde just det där så att huden knottrade sig och det brände till i tårkanalerna en gång i tiden.

Nu har jag och A varit sambo i, få se nu... 47 dagar.

Jag sitter här och känner på hur det känns. Nu bor vi visserligen på 32 kvm så här till en början och vi har inte flyttat till vårat riktiga gemensamma boende än så det kanske är lite för tidigt att avgöra, men jag tycker det finns plusgrejer så det kryllar av det!

En härlig grej till exempel: Jag slutar senare än A på dagarna och A som gillar att laga mat brukar ofta ha mat på gång när jag kommer hem så att jag får sätta mig till ett dukat bord när jag trött hasat mig upp för de två trapporna till hemmet. Det är så lyxigt! I utbyte så tar jag hand om disken. Fine with me.

Jag är också typen som inte mår så dåligt av att ligga nära varandra och sova. Många vill ju ha sin spejs när det ska slumras men så länge det inte är svettigt föredrar jag att ligga på en arm. Iallafall ett tag.

Det enda gången jag känner att jag behöva lite spejs är väl vid toalettbesök. A brukar förvisso inte hänga med på dom men i en liten lägenhet blir det ju som bekant ibland lite för tätt mellan toalett och vardagsrum.

Och så får jag ju lära mig att ta hänsyn till någon annans vilja när det gäller att planera för inredning och så vidare i nya lägenheten. Jag är så van att bara göra efter eget tycke och smak. Men nu får jag ibland hejda mig själv och tänka att vi är två om det här när jag spårar iväg i fantasin om hur man skulle kunna göra. Och det är faktiskt roligt att göra det tillsammans och att välja bort och tänka om och komma på att det blir väldigt bra och fint, på det andra sättet med.

Kanske är det nyhetens behag det här med att bo två men det känns så rätt och bra för mig. Och det är jag så glad för.

Tack fina A för det!

Idag är jag hemma och är klen. Halsen har fått sig en riktig omgång och jag har tappat rösten. Och så känns det som att jag har en stor bultande tonårsfinne i svaljet (jag vet, inte så frächt) så när jag sväljer gör det lika ont som om man skulle försöka klämma den där stora infekterade saken. Så, nu är jag klar med äckelsnacket, men jag behövde dela det med er.

Annars är det ju ganska soft hemma. Lite matt och emlig. Men får jag vara tyst så är det helt ok. Men jag känner mig lite extra blödig också. Så när jag såg den här fick jag lite tårar i ögonen. Dom var så fina:




Så. Nu ska jag hänga lite här, inte så dumt...

Det är kul med kalas.

Det var så roligt att träffa alla kompisar och familj, ja alla man gillar så mycket. Och att dom fick träffa varandra and so on and so on. Akta er, jag kan verkligen dra det till sin spets med att hålla kärleksförklaringar. Ja jag kan harva på en bra stund men egentligen vill jag bara säga att jag är så glad för alla fina man har runtomkring sig.

Vissa av er var det riktigt länge sedan jag träffade ordentligt. Det hela gjorde att jag längtar ännu mer efter er. Mersmak helt enkelt. Och jag är pepp på att få bjuda er och ännu fler hem på inflyttningsfest när vår nya lägenhet är färdigrenoverad.

Jag har fått en massa fina presenter också. Bland annat fick jag den här fina BarbroStockholm-kudden av min fina storsyrra som jag misstänker att hon knåpat ihop natten innan. Den är så fin, så fin och ska sparas på till inflyttningen.



Fler av hennes verk finns att skåda på barbrostockholm.blogspot.com


Annars är det mest badrumsgolvet som mitt huvud jobbar med dessa dagar. Själva Marrakechdesign (butiken som säljer de olika golven) har blivit mina nya brevkompisar kan man säga. Vi skickade efter ett prov som inte var riktigt som vi tänkt oss och nu håller vi på att tänka om. Kanske slutar med att vi tar det klassiska, vad tycker ni om det?



Bilden (som vanligt) lånad från marakechdesign.se

Idag har det varit kalastime här. Med alla familjemedlemmar och med kompisar.



Cheryls muffins! Dom blev smarriga!



Många fina gäster kom. Bland annat kusinerna Viola och Agnes.



Morfar lade beslag på prinsesskronan.



A, Kollegan och lilla Sören var så klart på plats. Kollegan och Sören connectade perfekt som förutspått.



SötBetty kom också förbi med sina päron. Hon hade jättefina non stop - kalasbyxor på sig dagen till ära.



Det gjorde även fina familjen Lundberg - long time no see! Och vad stora familjer som börjar bildas i kompiskretsen!



Och familjen From också, men i den här froma familjen finns ett stort farligt lejon, tro det eller inte.



Så glad att så många kunde komma! Nästa kalas blir inflyttningsfest och då ska vi bjuda in ännu fler polers. Tack allihop för idag, för alla fina presenter och för att ni ville komma! Love you all! <3

Så kom dagen då vi skulle få hämta cykeln.

Även denna dag hade stället nattöppet och jag kan sätta ganska mycket pengar på att de här killarna som jobbar kvällspasset har tröttnat sedan länge. Det är ju i allafall känslan dom utstrålar där de trött står bakom disken när man entrar deras butik.

Från det att jag berättade att jag var där tills det att jag frågade hur det gick tog det ungefär en halvtimme.

"Hittar ni den inte?" frågade jag.

"Det e inte det att vi inte hittar cykeln, vi hittar inte vår del av kvittot"

"Då kanske vi kan få ta cykeln så länge så vi hinner montera?"

Killen fick något om möjligt ännu tröttare i blicken. "Har ni tänkt att montera den på plats??!"

"Ja"

"Alltså, vi stänger om en kvart"

"Men vi har varit här i en trekvart"

A föreslog att vi skulle kunna komma tillbaka nästa dag om cykeln var monterad och klar då.

"Vem ska montera" undrade killen bakom kassan.

"Ni"

Killen skakade bara nekande på huvudet. Nu började stämningen bli riktigt tryckt. Men paketet fick vi och verktyg att montera. På vägen ut mötte vi en annan ur personalen som när han såg att vi skulle montera utbrast

"Alltså ni vet att vi stänger om en kvart va?"

"Ja"

"Ni kommer inte hinna"

"Men din polare sa att det bara var tre delar och att det gick jättesnabbt att montera när jag köpte cykeln"

"Men vi stänger om en kvart iallafall"

Nu började det kännas som att vi låg i krig mot personalen. Jag var kymig och pepp på samma gång. Nu skulle vi verkligen montera på nolltid. Några tre delar var det förstås inte tal om. Minst 6 delar var det. Och jag blev smått nervös.

Men vi grejade det. Och när jag sa hejdå till gossarna var det ingen av dom som svarade. Men nu har jag en fin cykel iallafall men jag vet inte om jag tycker att jag kan rekommendera butiken i fråga...

Min gamla cykel blev stulen i somras. Så när jag på tunnelbanan satt och läste en annons i Metro om en cykelbutik som höll nattöppet med superrea nappade jag. I annonsen läste jag om en fin gammaldags svart cykel för en hyffsat billig penning.

På fredagskvällen drog jag således med mig A till deras filial i Vasastan. På vägen dit fantiserade vi lite om vad som kunde vara haken i ekvationen prima cykel vs. spottstyver. "Om den är omonterad vill jag inte ha den" klargjorde jag.

Nåväl. Framme i butiken möttes vi av 3 onormalt ocharmiga manliga expediter. En av dem morsade på mig och jag klargjorde glatt att "jag var intresserad av cykeln av märket Mirage i gammaldagsmodell".

"Vill du ha växlar?" Undrade killen med det mest uttryckslösa ansiktsuttrycket.

"Jag tror det var 3 växlar på den?"

"Är du säker?"

"Nej..." Jag börjar nu känna vart detta kommer att barka hän. Priset kommer gå upp. Kraftigt.

Killen knappar i datorn och klargör sedan att priset är utan växlar. "Vill du ha växlar blir det 500:- till."

Jag börjar förklara att jag hade tänkt mig ett billigare pris för att jag inte ska bli så ruinerad om cykeln blir stulen igen. Killen är helt oförstående. "Det här e ett otroligt bra pris för en cykel av så bra kvalitet" maler han på. Och jag fattar nu att han och jag aldrig kommer nå varandra i vår kommunikation.

Ok. Jag bestämmer mig för att det inte är läge att snåla in på växlarna och tackar ja till erbjudandet om 3 växlar. Sagt och gjort. Härpå följer en liten diskussion om lås. Jag förstår inte killen. Han förstår mig ännu mindre. I mitten står A och översätter mellan oss båda och tillslut har även ett s.k godkänt lås adderats mitt köp. 590:- till blev det. Känslan i magen är lite kymig men jag tänker att nu får jag mig ändå en riktigt fin cykel av kvalitet.

Precis när killen tagit mitt kort och genomfört köpet och kvittot rullar ut säger han som av en händelse:

"Jag måste påminna om en sak. Cykeln kommer i kartong."

"NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!" spontanropar jag ut. Och skrattar åt ironin. Det gör inte killen. Han säger istället (som han säkert säger efter varje kortköp) att den endast är i tre olika bitar. Jaja, hejhej. Vi går hem och väntar på att dom några dagar senare ska säga att cykeln anlänt.

Spännande fortsättning följer

Härligt varmt färgglatt...



... eller ljuvligt och vilsamt?




Bilder lånade från marrakechdesign.se

Den här killen tar spontandans till en helt ny nivå. Se hur han fullkomligt dansar skiten ur sin tjejpolare. Hans moves till "and the whole club´s looking at her" är min favorit.

Japp, ni ser rätt. Nu har även jag börjat med cykelhjälm. Det satt långt inne, men nu är den på plats, som synes. Det är Mammas förtjänst. Jag ringde henne i förra veckan och berättade att jag köpt en ny cykel. Följdfrågan på det blev givetvis "Du har väl hjälm??!!" varpå jag fick lov att erkänna. NEJ. Jag klev direkt in i tonårssrollen igen. Den där man bara inte kan ha hjälm på sig. För att man ser ut som en idiot.

Men se det kan man visst det. Ok, man ser ut som en idiot. Men jag har funderat lite på det och kommit fram till att jag numera kan stå ut med att göra det. Jag vinkar till och med glatt till bekanta när jag svischar förbi dom på min nya hoj, i min nya hjälm. (Fast en liten röst i mitt huvud roper samtidigt "Hiiiiiiii Waaaaayyyyne" och sedan hörs också en liten krasch direkt därpå, i mitt huvud alltså) I verkligheten kommer ingen krasch men OM det nån gång skulle göra det, då e det med cykelhjälmen på.

Ps. Jag valde den minst svettiga modellen, men bandet under hakan har de glömt att tänka på. Både svettig och skavig. Och när jag svalde en fluga i farten kändes det som att bandet även tryckte på kräkreflexen. Annars är den fin min nya hjälm. Och Kollegan frågade mig om jag kommer bli en sån som går in på ICA med hjälmen på. Det kommer jag inte kan jag meddela.