lillbarbro

Hej på er!

 

Jag dör på den här filmen.

 

Har då aldrig sett något sötare! Det här är små sengångare som (om jag hajjat rätt) är omhändertagna av en tjej i Costa Rica efter att deras mamma dött av elektrisk stöt eller liknande. Åh, tänk att ha det som jobb! Då skulle jag må. Kolla hur nöjt dom somnar in. Kolla uppsynen på killen som hänger upp och ner vid sin matskål. Kolla den som somnar kramandes ett mjukisdjur. Kolla in den sista sköningen i filmen i hippie-gunga.

 

Som sagt - jag dör!

 

 

Jag brukar inte vara så mycket för serier. Serierna i DN - jag hajjar dom inte! Okej, Rocky kan va lite smårolig ibland. Men undantaget för mig är Nina Hemmingsson. Fantasisk! Mer av henne hittar du här. Och så finns hon på Twitter också.

Med Quatar Airways bar det den 5e Februari av. Vilken känsla. Inte nog med att vi hade 2,5 veckors semester framför oss. Här på flyget fick man ju välja film själv! Jag som aldrig rest så långt förut har inte varit med om maken. Med ett glas vitt och filmen I am Sam mådde jag fint. (Gråt - skratt - gråt - skratt - skål!)



Vårt första anhalt var Maeh Meh Resort på Koh Samui. När vi kom hit var huvudet lite tuggummi efter alla flygtimmar och jetlag. Vi började dock dagen på stranden och när vi sedan gick och la oss sov jag 13 timmar i streck. Det tror jag är rekord för mig. Så skönt!



På Maeh Meh Beach var vi i två dygn. En lugn, fin strand. Vi läste och åt ananas som förlsäljare skar upp på stranden. Mums! Faktiskt så körde vi också ett pass bikramyoga genom att slå av AC-n i bungalowen. Skitbra!



Nu har vi åkt över till Koh Tao och har just hoppat upp på flaket av taxin till vårt nya hotell och mottagit förarens förmaning "Be careful". Och precis som bilden antyder så är vi lite spända. Det var en bumpig färd i branta uppförs och nedförs. Vi och det franska paret vi delade flaket med höll krampaktigt i oss samtidigt som vi förde någon slags trevande konversation på knackig engelska.



Väl framme vid View Point Resort fick vi först välkomst-thé medan vi "minglade" med fransmännen och några andra nyanlända gäster. Sedan blev vi visade till vår bungalow. Den var jättefin och koj-lik och låg högt i djungelliknande miljö.



Balkongen var stor men ungefär 1.5 m i takhöjd. A fick huka sig fram och t.o.m jag slog huvudet ordentligt vid ett tillfälle. Men att ligga som A på bilden var ju ändå herätt.



När natten kom i bungalowen kände man som att man bodde i en regnskogsdjungel. Man fick se var man satte fötterna för här fanns små krabbor här och där. Och när vi kom hem så rasslade det till och jag såg en jättekrabba krypa in vid en trädstam utanför dörren. Och så kom vi in och såg denna jätteödla på utsidan av fönstret. Tyvärr hann han smita undan lite innan jag hann fram med kameran men han var säkert 3 dm lång. Inne i bungalowen fanns hans lillbrorsa i taket men han var mest söt.



Point View i all ära men någon bra strand fanns faktiskt inte riktigt där. Men på restaurangen vi här sitter på var det himla trevligt. Åt en väldigt smaskig fisksoppa vid detta tillfälle.



Frulle på View Point. Det var fantastiskt att äta så mycket god frukt så som den ska smaka. Frukostarna var mitt bästa på varje ställe.




En kväll gick vi och rekade en annan strand för att se om vi skulle flytta dit. Så här såg det ut och vi kände att detta blir väl ändå alldeles perfekt. Sairee Beach - here we come!



Ett häftigt regnväder bröt ut och jagade in oss på en restaurang med grillspett. Vilken tur! Deras grillspett med räkor är nog ett av de bästa jag smakat! Här blev det flera middagar under resan.



En liten frukost-filur som spatserade till vänster om fruktfatet.



Här har vi vår nya bungalow på BowThong Resort. Detta kom att bli mitt favvoställe av alla på resan. Längst bort i ena hörnan av Sairee Beach och precis intill stranden fick man både lugn och ro och en fantastisk utsikt. Hit vill jag igen!



Som sagt frukostarna... Bilden säger väl allt! Här satt jag och njöt medan A var på dykarutbidning.



Tidig morgon på Sairee Beach - kolla vad underbart!



I rest my case



En dag hängde jag med A och hans dykargäng på deras båt och fick snorkla medan dom dök. Jag såg en massa roliga fiskar och sjögurkor men när jag upplevde att något nafsade mig i vaden fick mina simfötter fart och snabbt var jag uppe på båten igen. A skrattade lite åt mig men alltså, jag är säker! Och inte kunde jag förlora flykt-tid på att vända mig om för att se vad det var heller. (hoppas inte att det var en av dykarna som skojade med mig) Förresten så är det A som dyker ner i plurret på bilden. Nu har han dyk-cert!



En annan dykarbåt som jag tyckte såg lite vacker ut i det glittrande vattnet.



Den lilla bungalowen i mitten var vår lilla fina! Var så fint och mysigt där men nu får jag lite ont i hjärtat då jag tänker på vad översvämningen kan ha gjort med fina Bowthong. Hoppas det klarade sig bra.



Solnedgångarna gick att se på denna strand. Det var vackert men vad bilden inte avslöjar är alla mygg som dök upp i samma veva som himlen färgades rosa. Men åh ändå!



Regnet dök upp en stund nästan varje dag. När det bara var en stund så var det ganska skönt. Här har vi utsikten från vår veranda.



Både på Koh Tao och Koh Samui fanns en massa hundar som hängde på stranden och på restaurangerna. Då de inte såg så skabbiga ut kunde inte jag låta bli att klappa dom lite ibland. Men jag tvättade händerna sen bara så ni vet!



4 dagar var vi på Sairee Beach och sedan drog vi tillbaka åt samma håll som Point View, men en annan del av den stranden. Vi tog in på Koh Tao Resort där storasyster Marie och Magnus en gång bott. Här var utsikten från balkongen. Så fin djungelträdgård!



Här relaxar A på stranden nedanför hotellet. Mmmm....



Koh Tao Resort var ett ganska lyxigt place och hade en sån här fin "horisont-pool". Nice... (även fast Bowthong ändå vann i längden)



Hotellets restaurang var så här trevlig



Här åt vi lunch innan vi drog till Shark Bay och snorklade bland hajjar. Det var grejer det!



Eftermiddags-nap i solen.



Det körde även hundarna.



Okej, nu är det dags för nästa bumpy ride och nästa stela leende. Nu ska vi till Jamakhiri Spa uppe i bergen.



Håll i hatten! Denna resa blev om möjligt ännu bumpigare och ibland kändes det faktiskt som att bilen skulle slå runt ett varv.



Men vi kom helskinnade fram. Och vilket ställe detta spa var! Innan våra massager hann vi med lite häng vid poolen.



Jamakhiri låg högt ovanför Shark Bay.



Utsikten var helt fantastisk och detta var ju lite som man tänker sig självaste himmelriket skulle jag vilja säga.



Lite roliga ap-inslag fanns att finna lite här och där. Och innan massagen fick A en lavendelfärgad pyjamas att krypa in i. Så A i lavendelpyjamas och jag i handduk fick sitta med varsin kopp thé och fnissa i denna underbara miljö medan vi väntade på massagen.



Massagen var grym och efteråt unnade jag mig en läskande ananasjuice. Thailand är fantastiskt!



Vi tog farväl av Jamakhiri som var väl värt ett besök. Och resan hem gick bättre än vi vågat hoppas.



Efter vår vistelse på Koh Tao Resort var det dags att ta båten över till Samui igen. Här väntar vi på båten och allt ser ganska fint ut. Men med båten kom spöregnet och jättevågorna och båtresan fom hell var snart ett faktum. Kräkpåsar delades ut och användes flitigt runtom i båten (hörde jag, jag vägrade öppna ögonen och var fasansfullt skraj hela vägen)



Men i land kom vi. Spöregnet höll i sig och vi kunde helt enkelt inte mingla runt på stranden och leta hotell utan googlade istället fram ett som verkade ligga på en lugn och fin del av ön. Men detta hotell låg väldigt avsides och förutom oss fanns där bara ryska gäster. Plus att det var ganska dyrt så här stannade vi bara en natt. Vi hann självklart trots ganska taskigt väder testa denna pool...



..och köra lite trevlig minigolf!



Nästa dag åkte vi till Shaweng Beach. En riktig turistfälla. Men vi hamnade i en trevlig bungalow. Stranden var vacker men dock lite för crowded för att bli en favorit. Här bodde vi dock de sista dygnen på vår resa och hade det riktigt bra.



Här fanns också en så fantastisk trädgård.



På Shaweng hängde pekineser och katter i samma gäng



Ett gäng raskatter (?) strök också runt på bakgatorna





Sista dagen kände vi att vi ville få ett sista häng på en mer folktom strand och drog iväg till Mae Meh Beach igen där hela resan startade, fast på en annan del. Och det gjorde vi rätt i. En av de softaste dagarna!



Vi åt gott, underbara vårrullar från en försäljare på stranden, och dessa små ljuvliga knyten på en restaurang där vi satt och läste och drack öl några timmar.



När det började bli kväll gick vi till ett reaggae-hak och drack semester-drink



Gränsen för skabbhund eller icke suddades alltmer ut för mig allt efter att dagarna gick och sista kvällen sitter jag alltså och klappar en sån här liten byracka. Men den blicken, det gick inte att låta bli. Fina lilla trasselsudd!



Och så var vi då igen på den fina lilla flygplatsen på Koh Samui, redo att flyga hem. Och nästa dag satte regnet igång som sedan orsakade översvämningar som gjorde att dessa öar evakueradas och flygplatsen stängdes av. Tänker på alla ställen vi besökte som måste vara hårt drabbade. Sorgligt!



I arla morgonstund närmade vi oss så Sverige igen. Det var väldigt skönt att upptäcka att våren var på gång här hemma. Mer snö vill man inte ha nu. Thailand var helt underbart och jag hade separationsångest och ville inte riktigt åka hem. Med facit i hand är jag glad att nu vara hemma igen men vill gärna återvända inom sinom tid.

Slut på magasinet!

Hittade den här lilla resväskan på HM i helgen. Den har hjul och går att platta ihop så att den inte tar någon plats. Och den funkar som handbagage. Och det bästa av allt, priset: 299:- Perfekta weekend-väskan! Älskarn!

I början på veckan beställde jag och Karin Iphone-fodral från USA. De skickas med FedEx till oss. Och oj så skoj jag tycker det är att följa deras resa på FedEx "tracking"-sida. Se här:




*I onsdags hämtades de upp i Irvine, Californien

*För att landa i Memphis Tenesee på torsdagen

*Samma dag mellanlandar dom i Paris

*Och i morse packades dom upp på Arlanda

*Klockan 10.36 i morse hämtas de upp för utskickning

Nu väntar vi spänt här på att FedEx-budet ska kila in med våra globe trotters till mobilskal i butiken.

Jag är imponerad och nördigt fängslad av att följa skalens resa genom världen.

Och nu i denna stund, 13:03, så kom budet in! I sin lilla Fedex-keps. Är jag i USA? Jag blir nästan rörd.



*Och kl 13:06 får jag ett mail som säger att paketet är mottaget med underskrift.

Hejja FedEx! Jag är imponerad! Nu väntar jag på att Karin ska komma till jobbet så vi kan öppna... julafton för en nörd som jag!

Det var ett tag sedan. Men en kall vardagkväll mötte Syster M upp mig på jobbet och vi gick till biograf Victoria och fikade för att sedan se en film. Av en slump blev det Biutiful som passade bra tidsmässigt. Vilken tur att det blev det! Herrejisses vilken film! Den hade allt det där jag går igång på: Drama, misär, kärlek, värme, relationer, fina människor, känslosvall i en perfekt dos av vardera. (Plus en liten, liten dos övernaturlighet vilket inte är min favorit men vilken fungerade alldeles utmärkt i detta sammanhang)

Det är dumt att berätta vad filmer handlar om allt för mycket tycker jag. Men efter denna så var både jag och syster (och resten av biosalongen) helt tagna. Kändes lite som man tänker sig att det känns att åka i en centrifug. Fast en centrifug av känslor. Och filmen var kvar i huvudet flera dagar efteråt. Och ännu! En liten glimt ur filmen spelas upp i mitt huvud och mina ögon tåras. Älskart!

Jag tycker ALLA ska se den här filmen. Lätt den bästa jag sett på länge. Gå och se med er!

(Bild från frejasmovieblog.wordpress.com)

Jag kan - färdig renovering till trots - inte riktigt slita mig från min fixering vid vackra betonggolv. Just det här finns på Fabrique Bageri som ligger på Rosenlundsgatan. Jag och Emma var där denna soliga vintermorgon och hade det rysligt trevligt. Mer sånt!

Golvet då, det är från Marrakech Design som låtit Mats Theselius designa ett antal golv för dem och de är så fina! Vackra färger och tjusigt mönster. Och så finns det bård-plattor också så att man kan rama in golvet i kanterna. Skulle vi renovera idag så skulle detta golv ligga bra till för badrummet, åtmistone för mig...



Bilder: Marrakech Design (och jag)

Jag var hemma hos Carola förra veckan och såg den här bilden från hennes och Alex bröllop i höstas. Jag älskar den! Så underbart med ett så stort och glatt leende framme vid altaret. Man blir ju alldeles lycklig. Och tack Carola och Alex att vi fick vara med och dela den här glada dagen med er!

Det är en så härlig känsla när vårskorna börjar trilla in. Man längtar tills alla vinterskor är slut och butiken istället är fylld med lätta dojjor i fina färger. Nu prövas mitt köpstopp...

Igår kom tre lådor från ett av favoritmärkena, Gardenia:



En gyllenbrun superbekväm kilklack helt i skinn med liten peep toe. (Ni ser va hur sjukt bra den passar till tidigare ombloggade Afrikadressen?)




Och så de här små skönheterna. Bilder återger inte riktigt den perfekta nyansen av grön. Jag hade ett par vintage stövlar i denna kulör förut som jag tyckte så mycket om men som tillslut sprack. Jag tycker färgen är så fin! Sval och ljuv. Inte riktigt lika sköna som den på bilden ovan (inget slår platå) Men ack så tjusig.




Här har vi den perfekta stövletten. Också den helt superbekväm. Svårfotad dock, det är svårt med svarta skor på bild. Men den här tror jag att jag iallafall ska slå till på så småning om... Åh, våren, kom nu!

Ps. Du hittar skorna på Zoe

Ja ni som läst min blogg tidigare vet om min faiblesse för overaller, jumpsuits, playsuits - kärt barn har många namn. Kanske skulle kunna kalla det en last nästan. Asos har en hel massa av denna klädtyp och får ofta in nytt. Så nu har jag klickat hem en ny variant.

Say Hello to afrikadressen!



Jag tycker den e finemang-fin. Och i lördags fick den följa med ut på stan och det tyckte både jag och den om. Men nu är det köp-stopp fram till Thailandresan. Påminn mig.

Bild: Asos.com

På dagtid drömmer jag om denna sängdröm. Tänk att få sova under sagolika trädgrenar! Detta lär dock förbli en dröm då sängen kostar 5825 (pund!!) Men drömma kostar dock ingenting som bekant... Från Anthropologie såklart.

Bilder från Anthropologie

En av de finaste grejerna med Iphone tycker jag är de olika foto-apparna. Får en att tro man är en mästerfotograf! Min senaste favorit är Instagram där man fotar och delar sina foton med vänner eller hela världen om man vill. Där finns fina foto-filter också som är riktigt beroendeframkallande för en foto-nörd som jag. Dessutom är det kul att kolla in andra människors bilder, massa riktigt fina.

Nu vill jag såklart att alla mina vänner med Iphone ska gå med som jag så vi kan dela vardagsbilder med varann. (Julie, du borde iallafall nappa)







Jag vet. Det är menlöst. Men det är också roligt! Kom igen nu!
Go get Instagram!

Det var länge sedan sist men ikväll är det äntligen dags för detta gäng att ge sig ut på stan igen som så många gånger förr. Alla 4 är peppade till max vad jag förstår, för vad som förr var som vilken lördagskväll som helst för oss är numera extraordinärt superlyx. Hurra!


Tillägg:



I lördags - ungefär 5 år äldre - men lika lyckliga!

Var hemma hos Mamma och Pappa igår och dom har den kanske sötaste bilden på Elis jag sett på sin vägg. Vill bara äta upp!

Jag har en ny kärlek. Jag träffade den i helgen. och om vi någonsin skulle skaffa hund så hoppas jag att det skulle vara denna - Bostonterriern! Helt klotrunt huvud med långt mellan ögonen. Lite biffig men liten kropp. Glad och livlig men också kelig. Och skäller inte så värst mycket.



Den här hunden får mig att litegrann glömma bort alla omständigheter kring ett husdjur, eller framför allt en hund. (omständigheter som hållt mig borta från hund tidigare, jag som faktiskt älskar djur) Om inte annat är det härligt att drömma lite. Dom är bedårande.

Just nu finns det färska, vackra blommor hemma hos oss. Det är inte så ofta, men när det finns snittblommor hemma, då kommer lusten att städa och framför allt att bara vara hemma som ett brev på posten. Den här hösten ska jag köpa hem blommor oftare, påminn mig om det.

Ett bra sätt att spara blommorna lite längre är att ha dem här.

Och tack för de fina blomstrena! :)

Åh vad jag gillar när detta händer. En sång kommer och jag gillar allt med den. Händer alltför sällan nuförtiden. Jag tycks bara kunna få känslan av gamla favoriter. Men så någon gång ibland glimmar det till någonstans och jag är såld. Jag har lyssnat på Robyns nya låtar och de är bra, men ingen har tagit mig med storm (som Be mine eller O baby) Förrän nu. Indestructible är underbar! Check it out.

I lördags - vilken dag det var!

Som sagt, 2 bröllop på samma dag.  Jag och A bestämde oss för att hinna med att vara på båda vigslarna och det gick ju faktiskt över förväntan. Kändes nästan overkligt att vara med om det i den takten!



Emma och Mackan gifte sig i Maria Magdalena medan regnet öste ner utanför.



Och en timme senare gifte sig Stina Och Ludvig här, i Årsta koloniområde med utsikt över vattnet, precis efter att regnskuren passerat.

Det är så fint att gå på bröllop och se sina bästa vänner så där genomlyckliga och kära. Känslan smittar av sig och jag blir genomlycklig jag med. Och gråtig förstås. Efteråt var jag helt slut av alla känslor som härjar runt i kroppen: Skratt, gråt, nervositet om vart annat.

På Emmas & Marcus bröllop hade jag uppgiften att sjunga "Time after time". En uppgift jag tog mig an med skräckblandad förtjusning. Så glad att bli tillfrågad och så rädd för att stå där längst fram i kyrkan med alla nerver i gungning och sjunga ut. Men efteråt är jag så lättad för det gick. Och modiga lilla Saga trotsade sina tårar och sjöng "Underbart" och satte i stort sett hela församlingen i tårar - så fint! Och lyckan i Emmas och Marcus ögon gick inte att ta miste på.

Efter en race-tur i vår tappra Corsa kom vi till Stina och Ludvigs bröllop i mycket bättre tid än vi vågat hoppas. Ett så fint ställe hade de hittat till tillställningen.

Tyvärr hade ju regnet vräkt ner nyligen och tvingat bandet att kvickt ta in all utrustning, för att sedan bara hoppas att inget gått sönder. Fick träffa hela Stina-familjen som man inte ser var dag - roligt! Och Stina och Ludvig, så fina och med samma glädje i ögonen. Och pirrigt var det nog för Stina glömde sin brudbukett och Tjallarn fick rycka in och lämna över den framme vid prästen. Det var sweet. Sedan en skvätt tårar till. Stina, kompisen sedan 1989. Så mycket minnen! Och efter vigseln rev Tjallarn av fina Dolly-låten "You´re the only one" - fint! (Och instrumenten hade överlevt)



2 av mina närmaste vänner gick och gifte sig samma dag med sina fina killar. Vilken grej! Tack underbara ni för att vi fick vara med och ta del av lyckan.

Vad hände sen?
Jo det här förstås!



Skål för brudparen!