lillbarbro

Går inte veckorna overkligt fort? Läskigt. Alla helger den senaste tiden har varit ganska oplanerade och lugna. Inte denna. Helt plötsligt är det tre jubilerarer samma kväll. Lyckades dubbelboka mig på 2 av dem. Var så lycklig att de inte var samma dag utan fredag och lördag. Men så var det alltså inte insåg jag i veckan.

Så nu blir det till att hatta runt lite. Börjar med trevlig middag hos DramaQueen och M som fyller 25 och fortsätter sedan till Carolas 30års-coctail-fest. Den tredje 30års-bashen går tyvärr inte att rädda. Måste alla kalasa samma dag? Jag som vill fira alla dessa ljuvliga små jubilarer.

Ikväll blir det Barbro-häng. 3 Barbrosystrar i en soffa i Länna. Framför Let´s Dance. Med köttfärssås och 4 små rackarungar runtikring. Det ska bli underbart.

Trevlig helg på er, fina läsarvänner!

En snabb kort rapport.

Gick i morse ner i källaren med kokande vatten. Fann källargolvet prickigt. En matta av nya döda blomflugor. 1000-tals igen. Spridda över hela golvet.  Men nu var majoriteten döda. En levande utmanade ödet och flög in i min högra näsborre. Jag dammsög ju i förrgår! Var kommer en sådan jättemängd ifrån? Vad fasen är det frågan om?! Jag känner mig sjuk och knäsvag av äckel.

Mina fina föräldrar. Ibland vaknar jag med ett ryck mitt i natten för att jag får plötslig panik för att jag inte träffat dom på länge. Att veckorna bara går och jag träffar min mamma och pappa mycket mer sällan än jag egentligen vill. Det hugger till i hjärtat av saknad och kärlek. Dramatiskt, jag vet. Men sådan är jag nattetid. Allt blir mycket, mycket stort.

Så ikväll efter jobbet satte jag mig på bussen från Gullmars för att hälsa på i mina föräldrars ombonade hem. Höll på att missa stationen då jag lyckats duna in ungefär i Gudö. Fram kom jag iallafall. Efter en femminuters-promenad i mörker såg jag deras fönster så varmt välkomnande på andra våningen. Mamma har förberett med 3 mackor var till mig, henne och pappa. En ost/paprika, en leverpastej/gurka och så slutligen den bästa ägg/majo/räk-mackan. Fint upplagda på tre fat. Vi spisade de goda mammamackorna framför Antikrundan samtidigt som vi snackade om ditten och datten. Fick se ett gammalt brev från min Morfars far som han skrivit till sin bror då min Morfar föddes och min Morfars Mamma gick bort. Sorgliga och fina.

När det var dags att åka hem igen följde Mamma och Pappa med mig till bussen. Vill inte att jag ska gå själv i mörkret. Så fina är dom. När jag klev på bussen så vinkade dom två 50 meter bort och jag blev rörd igen. Mamma och Pappa. Dom bästa. Kärlek till dom ikväll!

Gonatt

Lyssnar på Sade.
Hennes gamla fina By your side. Vilken vacker text. Jag får tårar.
Förvånad, någon? Nej, tänkte väl det...

Ser till min stora glädje i kommentarerna att en uppföljning i Flugärendet efterfrågas! Jag som trodde jag tröttat ut alla med mitt tjat om flygfän. Icke! Och då mina vänner, sk ni få mer flug-lektyr...

Jag gick ner i källaren igår kväll. Med en termos kokhett vatten. Flugor överallt. Drivor med döda i alla hörn. Levande i luften och sittandes på väggarna. Snusk! Kände som jag anat att vattnet inte var nog så jag gick loss med dammsugaren. Dammsög säkert i en timme. 1000-tals flugor blåstes obarmhärtigt in genom munstycket. Jag dammsög en vägg vände mig bort, kollade igen och fann då 20 nya flugor på väggen. Ja, så höll det på, vilket gjorde att det hela drog ut på tiden. Men dammsugaren var ett effektivt sätt. De klena flugorna blev ju av med vingarna av bara suget.

Efter detta tilltag författade jag ett brev till alla grannar om att dom måste städa ur sina förråd. Jag var nitisk. Min syster StorBarbro skrattade en aning när hon läste vad jag skrivit och sa att det inte råder någon tvekan om att det är viktigt för mig att få bort flugorna. Ett klagobrev med uppläxning till grannen som misskött sin städmånad drog jag också till med. Han har nämligen aldrig skött städningen, trots att alla klagar på honom, den slashasen. Hrpff.

Slutligen då, så föregick jag som ett gott exempel i morse då jag städade ur mitt förråd ordentligt. Och visst fanns det en massa  flugor även där. Nu borstar jag av händerna på mina knän och pustar nöjt och belåtet ut. En Jungfru som gjort vad hon kunnat är en tillfredställd jungfru...

En natt i Vasaparken upptäckte vi att den nya lekparken är väldigt rolig även för vuxna. Den har studsmattor! Visserligen kändes dom livsfarliga. Särskilt då 2 meter A envisades med att kasta sig handlöst bakåt när han hoppade. Kanten var ju av sten.Kanske svårt att se i mörkret men ni ska veta att vrålen och skriken bara är skratthysteri...

Vaknade i morse av att telefonen ringde klockan 8:00. En förskräckt granne var i chock över fluginvasionen nere i källaren och ville veta vad vi skulle göra. Shit. Hon beskrev som att de nu var ännu fler. Hur snabbt förökar de sig? Anticimex säger att det hela endast avhjälps med intensiv städning. Dom uppmanar oss att hälla kokande vatten i avloppsbrunnarna där ägg kan finnas. (Uäääck). Kan finnas någon källa där de kommer ifrån, typ gammal blomjordspåse.

Jag mår illa av allt detta. Djur i mängd är alltid supersnuskigt. Men ikväll är det jag som stålsätter mig och går ner i källaren för att hitta dessa små etterpettrars högkvarter. Och sedan ska jag göra mitt bästa för att de ska dö. Mina vapen blir dammsugare, kokande vatten och insektsspray. Ingen.Ska.Komma.Undan.

Efter denna lilla morgonschock var det enda rätta en överdos Baristajunk.

Har till min glädje nåtts av vetskapen att en av mina favoriter från min gamla gymnasieklass - Ida - har en blogg. Och den gör mig inte besviken. Ida spottar ur sig sina åsikter med samma sköna humoristiska underton som hon alltid gjort. Och jag tror inte man behöver känna henne för att uppskatta hennes konsument-blogg. Kolla in själva här!

Det finns en man som länge, länge har jobbat med att sälja cd-skivor på stan. Jag minns honom från mina långresor med pendeltåg till Sollentuna när jag gick i gymnasiet. Ja, så pass länge har han figurerat i tåg och på perronger. Under alla dessa år har jag så många gånger tänkt att jag vill ge honom ett tips. Men jag har aldrig gjort slag i saken. Må hända är jag lite rädd att han ska ta illa upp.

Grejen är den att förutom att han har en av världens mest uttråkade uppsyner så startar han alltid upp ett försök till försäljning med ordet "Hallå". "Hallå" säger han förstrött och visar upp ett par tre cd-skivor som han håller i sin hand. Han låter som en oengagerad tonåring som tvingats att stå på en brödbasar i Vällingby Centrum en hel lördag. Han kan ju omöjligt lyckas sälja med det introt. Jag har aldrig sett någon nappa på hans erbjudande.

Idag när jag mötte honom på Götgatan blev jag glad. Inte för att han verkade ha någon vidare kommers, men för att han ändrat en detalj. Hans anklagande "Hallå" var efter alla dessa år utbytt.  "Hejsan" är det nya Hallå. Måtte detta bli vändningen i cd-försäljningen!

Det blev inget av mina Ikea-planer denna helg. Dels var det ju lönehelg. Dels hade det fått lov att bli den kommunala vägen dit. Dels var det spöregn som smattrade på rutan på lördagsmorgonen när vi vaknade. Beslutet blev därför lätt att ta. Spottarna i hallen får vänta.

Istället sattes krutet på kvällen då jag och Lillräven som bekant bestämt oss för att dansa på stan. Målet fick bli Spy Bar. Ett säkert kort om man är ute efter att få dansa lite ohämmat. Och det var så roligt! Inte minst när Beyoncés låt "Put a ring on it" kom. Jag kände som att jag nästan på pricken naglade dansen från videon då jag glatt studsade upp och ner på dansgolvet och viftade med ringfingret. Nu var det inte riktigt så, det vet jag, men det är känslan som räknas. Roligt att vara ute med Lillräven igen, det var inte igår... men alltid lika kul.

Söndagen krävde en massa sömn, lite Californiacation och lite kärlek och omtanke. Vi kollade in den här nya Brad Pitt-filmen, Benjamin Buttons, någonting. Den var ungefär fem timmar lång och lite väl knasig för min smak. Kate Blanchett ståtliga uppenbarelse var dock en fröjd att se. Men Brad som konstig minigubbe på 8 år var mest läskigt.

När jag på kvällen tvättade så upptäckte jag att källaren nu invaderats av ett nytt gäng med djur. Började med att jag tyckte det var en lite väl ettrig blomfluga i tvättstugan, den var liksom inne i torkskåpet, fast i mitt hår, surrandes framför mitt ansikte - hela tiden! När jag upptäckte att det var mer än en, att det var mer en tre, fem, tjugo blev jag orolig. vad är detta? Upptäckte till min fasa att de fanns ännu fler i källargången, det låg t.o.m högar med döda gäng. WHTF??!! Googlade på skadedjur men det enda som liknade mina nya vänner var "blomflugan" och jag kan inte begripa vad i källaren dom kan gilla så mycket att de bildar dunderkoloni? Kusinen, har du koll här? Ska jag behöva ringa Anticimex ännu en gång?

Så här har det gått till många gånger. Men det var länge sedan sist. Inatt ska vi ut på dansgolvet igen.
Tjapp och klack!

...kommer jag att se ut så här:




Enligt ett försäkringsbolag. Riktigt risig för att vara en 65åring.
Dessutom skrämmer det mig att jag kommer bli så på pricken lik den gamla människoapan Lucy:



Försäkringsbolaget i fråga vill genom den här kampanjen uppmana mig att pensionsspara. Vet inte om jag tycker det känns så värt att spara pengar till detta liv. Jag kommer antagligen ändå att trivas bäst naken i skogen och nöja mig med att käka vad naturen har att erbjuda, gissar jag.

"O jobbigt nu, jag var just på toa... Akut magknip. Tvungen att använda doftsprayen. Och genast gick kollegan Stefan in... Han vet att jag vet att han vet vad jag just gjort. Å andra sidan åt vi samma lunch så han kanske gör samma sak..."

Sms:et kom från en vän idag. Detta ständiga bajsproblem. Tänk att en Human Nature-grej kan vara så otroligt svår att hantera. Många historier får man höra. En jag aldrig glömmer är denna:

En vän till mig var som liten och hälsade på släktingar i Italien. Hon var så rädd för att göra nummer två att hon knep flera dagar tills det hela var ohållbart. När hon väl "levererat" så dröjde det inte länge förrän någon ur familjen ropade att avloppsröret som gick ute i hagen bredvid gått itu. Och det visade sig vara denna tjejs stenhårda korv som förstört det gamla röret. Nu fick den stackars tjejen mer uppmärksamhet än någonsin då hela släkten skrattade åt att hon "skitit sönder avloppsröret". Denna historia är nästan för bra för att vara sann, men jag hoppas och tror att detta är vad som verkligen hände. Och oj vad vi skrattat åt detta genom åren...

Nåväl, att bajsa må vara den naturligaste sak i världen, men när man sitter tillsammans med någon i en mindre, knäpptyst lägenhet och känner nöden kalla, så är det inte kul! Det kan vara nästintill omöjligt. Jag bad A dra på stereon när ett av de första toabesöken hos honom ägde rum. Visst var det uppenbart vad jag skulle göra, jag hymlade inte med det. Men jag stod inte ut med tanken på han skulle vara utanför och höra ett plums. Eller kanske två.

Men förra veckan stötte jag på en dam som inte var så om sig och kring sig på toaletten. Vi var ute och käkade och toaletten på restaurangen var liten med ett mindre rum anslutandes. Där var knäpptyst. Jag satt på toaletten då jag hörde att någon kom in och väntade på sin tur. Även fast jag bara gjorde ettan hämmade denne person mig. Det var så väldigt tyst och trångt. Men så plötsligt hör jag hur denne dam lägger av en riktig brakare därute! Jag blir generad och paff å hennes vägnar, men när jag öppnar dörren och möter hennes blick är den helt oberörd. Ändå är det bara hon och jag därinne och det är uppenbart vem som gjort vad. Men nu låtsas vi som det regnar.

Kanske att föredra att vara så avspänd som hon? Eller också inte.

Det kommer ibland. Två månader sedan sist. Nu har jag starka cravings igen. IKEA!! Jag vill ha sänglampa och spotar i taket i hallen. Och när det går upp för mig vad jag vill ha är det som att jag inte kan vänta. Vill dit på momangen. Vill ha borr och skruvdragare också. Och så en hylla till sängen som jag sett ut på Åhléns.

Det här händer mig då och då. Jag drabbas av hemfixar-klåda. Jag vet inte vad det är som gör det. Ofta kommer det på hösten när det börjar bli som skönast att hänga hemma och man inte längre är så sugen på att ta en öl i solen efter jobbet. I huvudet bubblar ett jättegäng  med inredningsideér som ger mig en massa inspiration och iver. Och otålig blir jag. Men jag gillar det. Det är ju bara så, hemmapyssel är min hobby!


Priosar i LillBarbros hem nu:

1. Sänglampa och liten bokhylla somjag vill ha ovanför knoppen när jag sussar.
2. Spottarna i hallen är ett måste. Har i snart tre år levt med dunkelbelysning
3. Konst! Mina väggar skriker efter att utsmyckas!
4. Vardagsrumsmatta som förhindrar sittpuffen & soffbord att glida iväg, samt ger en cosy känsla och eliminerar eko. Lavendel eller grön lutar det åt. Mjuk men korthårig så att popcorn och annat snusk inte kan gömma sig i den. (Been there, done that)

Ständiga drömmar i LillBarbros hem som eventuellt aldrig kommer uppfyllas:

1. Kitchen Aid. Matberedaren som man nästan skulle kunna tänka sig att äta upp. Så överlägset snygg.
2. Badkar på tassar. Är dock tacksam att A har just ett sådant.
3. Epressomaskinen som är lika snygg som Kitchen Aid.
4. Päivis lägenhet. Då skulle jag göra en trappa upp till hennes lya som är över min och ha ultralyx.

Carola fyller 30 och ska ha fest med Coctail-tema. Låter fancy och kul tycker jag. Men vad innebär egentligen klädsel Coctail? Jag har faktiskt inte riktigt någon koll på detta. En blåsa känns givet. Men måste den vara svart? Nåt säger mig att det alltid är svart på Coctail. Och vad har karlarna på sig? A är bestämd på att han vill behålla sin 80-tals look från Carolas förra fest, men skaffa en ny överdel. Har en känsla av att han gärna skulle bo i de där sladdriga 80-talsbyxorna, påstår att han aldrig haft ett par skönare. Så jag förstår att han ser sin chans att ännu en kväll få komma undan med att ha dom på.

Ska forska lite på det där med coctail...

Nu har jag och A beställt resa till Berlin. Åker om 2 veckor och priset var skambilligt. Ska bli så skönt! Och kul. Var ju där med Banana och Emma i Oktober och det var första gången. Men Berlin visade sig vara en riktig pärla.

Sist blev vi rekommenderade ett Spa som skulle vara något utöver det vanliga. Det var det också. Själva badet var en ren fröjd. Snygg och stilren inredning. Men så var det en extra detalj som ingen riktigt tagit med oss. I Berlin är det fritt fram att näcka om man känner för det. Första nakenchocken kom redan i omklädningsrummet. Där fanns en ingång för killar och en ingång för tjejer. Men på insidan var det en öppning däremellan. WHTF??!!

Vi som inte hade badkläder hade hyrt frottérockar som vi tassade runt i med stora ögon. Pungcoctail! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Banana blev förbannad. Det var liksom inte bara naket utan det vänslades också i var och vartannat hörn. Efter en gudomlig massage hade jag så gott som vant mig vid denna ofrivilliga exponering av kroppar. stället var ju i övrigt förträffligt.

Sista dagen i Berlin stod vi redo att köpa billiga bikinis på rea för att kunna återvända - så sjysst var det egentligen. Så denna gång är det jag som packar ner en bikini och stålsätter mig mentalt. Allt okynneshäng i nakenkostym sist kan ha haft att göra med att vi var där en lördagkväll med extraöppet och vin i baren... man kan ju välja en annan tid kanske.

A har fått nys om nån klubb som han hemskt gärna vill besöka. Ska tydligen vara asbra och jättekänd. Öppet dygnet runt. Dunk dunk dunk. Jag vet då inte, klubblivet hoppade vi tanter helt över sist. (Shame on us!) Jag tror nog jag kan tycka det är kul det med så ett besök där är också bokat.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
FEBRUAAAAAAAARIIIIII

Efter att läst kommentarerna till mitt semmel-inlägg igår kommer nu en lista på diverse dåliga paradrätter som kommit och gått hos mig och Kollegan här på jobbet:

Räkbomben - Man finner den på ICA i ringen. Den kostar 99 spänn. Den är så pass maffig att den räcker till 4 måltider. Alltså alldeles lagom för mig och Kollegan att dela på som lunch alternativt grundning inför en after work eller liknande. Räkbomben är precis vad namnet beskriver, en BOMB! Ser ut som en stor majonästårta med dill och räkor. Att addera pressad citron är att rekommendera. Första tuggan någonsin var gudomlig. Men efter att ha käkat den om och om igen så har min mage sagt stopp. Ibland frestar den mig igen när jag svassar förbi den på ICA. Men det blir numera aldrig vad det först var. Jag har kvävt räkbombsbegäret.

ICA-pastan - Carola introducerade oss till denna måltid. Den här är bra då priset ligger under en 20lapp. Faktiskt mycket pasta och skapligt fräscht för pengarna ska medges. Det är en vegetarisk tomatpasta med mycket vitlök. Blanda i en avocado och du håller dig mätt. Detta är troligen den bästa av våra paradrätter. Kollegan varierar den med samma pasta med lax. Jag har för länge sedan ätit nog av båda varianterna.

Protein-shaken - Minns inte dess exakta namn men det var en sådan här nyttig shake med chokladsmak. Jag slukade den ihop med en banan. Kollegan med. Vi slutade ganska så snart med denna shake då våra magar blev bubbliga och uppblåsta och då vi egentligen tyckte shaken var snuskig. Prutt-varning!

Quick & Easy äppelgröt - Det här var min grej. En liten grötmix i påse som skulle blandas med vatten. Den var god! Är man intresserad av en viktminskning så kan jag säga att äppelgröten tro det eller ej var the shit. Jag tappade kilon. Nu är förvisso Quick & easy long gone på ICAs hyllor vad jag kan se, annars skulle jag faktiskt kunna tänka mig att äta den än idag. Men jag hann först föräta mig på den förstås.

Plättar - Precis som Fadde har jag fallit föga för plättar i halvfabrikat. Kollegan har varit där och nosat med men jag måste nog erkänna att det stora lasset inhandlats av mig. Jag har sylt redo i kylen. Och med ett paket keso till känns det hela lite matigare. Dessa skulle jag kunna äta än om det inte vore för att de känns så dåliga...

Sammanfattat kan man väl säga att matlåda är det bästa helt enkelt.

Jag har snott en bild av Amaia som har en egen blogg. Amaia är Lillrävens dotter som nu är 8 1/2 år. På den här bilden är hon nog bara 1 år tror jag (Räven, rätta mig om jag har fel)  och har världens gosigaste kinder. Vi firar midsommar i Stockholms skärgård. Blev alldeles nostalgisk när jag kollade in hennes bilder idag. Om du vill se hur stor hon blivit och vilken fin blogg hon har så klicka här.

Min vän Lillräven uppmärksammade häromdagen att semlorna redan finns i butik. Och jag instämmer: Absolut tidigare än vanligt bullade dom upp med sina semlor i Gunnarssons fönster. Tror faktiskt att det var direkt efter Nyår, banne mig. Detta mottages hos mig med skräckblandad förtjusning. Jag älskar dessa förrädiska, pudrade små ljuvligheter.

Tänk en ny färsk semla från Gunnarssons. Mmmm... Försiktigt hissar jag upp den ur papperspåsen och drar ett finger genom grädden och den smakar perfekt. Vad gör dom med grädden? Kan omöjligt vara endast vispen som frambringat denna fulländade gräddsmak. Och mandelmassan. Vad ska jag säga? Pure heaven!

Hela härligheten mumsar jag i mig med en känsla av lyx och välmående. Jag är så värd den. Och det är här det blir lite farligt. Att jag hela tiden är så värd en semla. En semla för att det är så snöigt ute. En semla för att det är fredag.  En semla för att det är måndag. En semla för att en kund har varit ett asshole. Jag ser framför mig hur detta kommer att pågå hur länge som helst nu. För när är egentligen Fettisdagen? Jo, den 24 februari. Mer än en månad kvar! Och de försvinner inte ens efter den dagen. Gunnarssons ligger inte ens på ett stenkast avstånd.

Än så länge har bara en endaste semla inmundigats. Det tillsammans med Kollegan. På lagret dukades det upp. Och vi var så värda den. Chefen hade åkt på semester, det var fredag, ja ni hajjar. Jag är inte känd för att ha god karaktär, men allvarligt, skulle ni kunna ignorera dessa, då ligger framför näsan (typ) varje dag, och suktar?

Spotify ger mig tillfälle att lyssna på gamla glömda favoriter igen. Som Neneh Cherry´s första skiva Raw like sushi. Den gick varm i mitt rum 1989, samtidigt som jag pluggade fysik. Gick i 7an minsann och var inte så tuff. Men Neneh, hon var tuff. Engelskan var väl sisodär så texterna uppfattar jag bättre nu än då.

Tjickolooo hö sockor?  = Gigolo, huh sucker!

 Ja ungefär så. Skivan förövrigt håller än märker jag. Förutom jag själv som står här och jazzar så var det just en Twenty-something som undrade vilken musik jag hade på.

Måndag igen. Hur fort har en helg rätt till att gå egentligen? Och denna måndag bjussar på snö och snålblåst dessutom. Vädret är inte helt olikt det väder som var konstant i filmen Frozen River som vi såg igår. Den var bra för övrigt. Tragik och white trash, två nyckelord för en bra film enligt mig har det visat sig.

Vi har gjort upp planer denna helg. Över huvudtaget så pratas det om Februari som om det vore paradiset som ska komma till oss inom kort. Den ska enligt våra planer innehålla en del restaurangbesök, ett bröllop och en Berlinresa. Och en hel massa annat som jag nu glömmer, för vad vi än pratar om för härligheter så slutar alltid konversationen med "I Februaaaari".

Men vi har också kommit upp med en dröm i Maj. Så härlig att jag knappt vågar tänka den fullt ut. Segling i Kroatien. Segling. I. Kroatien. Hur ljuvligt låter inte det när man blickar ut och endast ser snönmodd, curlingkängor och Kenta och hans gäng som hänger i trappen längre bort? Det låter just som jag sa så ljuvligt så jag knappt vågar tänka tanken fullt ut. Men jag klämmer tummen blå i fickan och hoppas det blir av.

Helgen har innehållit barnkalas. Elis fyllde 4 och höll en liten förtjusande minikonsert med en sång han lärt sig på dagis. Mer drama än man anat i den gossen. Och så har vi varit på middag hos A:s föräldrar och alla fick med sig jättematlådor hem. A och hans bror slog för sina team i köket och min vinst blev en jättelåda med smarr som räcker flera dagar. Annars var jag på bio och såg Rachel getting married - den gillade jag en massa, gå å se med er.

Klart slut varulvsstjut

 

Det finns en kille som rör sig på söder som jag och mina vänner Lillräven och Emma ser överallt. Han brukade dyka upp ungefär samtidigt som våren kommer, likt en tussilago. Vi har kommit att kalla denne man för Krull. Det e märkligt faktiskt, vi ser honom inte på vinterhalvåret överhuvudtaget men så fort träd å buskar får knoppar, ja då brukade man kunna vara säker på att Krull dök upp både här och där. Ett lika självklart vårtecken som något annat. Vad som hände denna sommar är dock ett frågetecken. Han har icke synts till. Jag gissar att han spenderat sommaren i Barcelona eller dylikt.

 

Nåväl.

Det hela slog mig sensommaren år 2000 då jag pluggade på Åsö Komvux. "Den där krullhårige pajsaren känner jag igen" tänkte jag där jag satt och åt lunch och såg Krulls karaktäristiska brunröda afro lite längre bort i caféterian. Efter denna händelse befann sig Krull allt oftare på samma plats som jag. Han var på 7-11, han satt på t-banans gröna linje, köpte en glass på nytorget, var på badhuset, kollade in en gratiskonsert i Tanto, ja i stort sett överallt.

 

Det kan ha varit nästkommande sommar vid Långholmsbadet som jag berättade för Lillräven och Emma att det började bli sjukt hur ofta jag befann mig på samma plats som denna hårfagre kille. För då satt han antagligen på en filt där på stranden så jag kunde peka ut honom.

 

Det var här någonstans som det hela eskallerade. Helt plötsligt var vi tre som såg killen överallt. Och på de mest osannolika platser. Ofta runt söder, alltid runt sommaren. Nu började vi rapportera via sms till varandra varje gång vi stötte på Krull. Plats och klockslag. Och ojoj vad mobilerna pep.

 

"12.45, Krull känner att det vore skönt med en joggingtur och tar en sväng längst Södra Mälarstrand", ungefär så.

 

Varje gång man fick ett sms fick man också ett anfall av skratt, det hela e så otroligt komiskt. Finns ju liksom ingen gräns för hur ofta man ser honom. Eller rättare sagt såg. Killen är så gott som spårlöst försvunnen. Bortsett från ett Krull-scoop från Emma i höstas då han tydligen hängde på Mariatorget igen om jag inte missminner mig.

 

Topp 3-lista på otippade möten med Krull:

1.Lillräven tar folk-gles buss ut från stan till Trosa en vacker sommardag, bussen stannar mitt ute i ödesmark och plockar upp en kutande resenär - Krull

2. Emma spatserar på söders gator och krockar nästan med en cykel som är på väg ut ur en port på Hornsgatan, ut ur porten med cykeln kommer givetvis - Krull

3. Jag går av tunnelbanan på sin station söder om söder en sen vardagskväll efter ett besök hemma hos Emma. På perrongen, väntandes på tåget in mot stan, står - Krull

Den sistnämnda gången får jag ögonkontakt med Krull. Han ler lite uppgivet. Känner han också att det e sjukt att vi ser varandra överallt? Eller flyter vi in i mängden? E det kanske så att alla som rör sig på Söder sommartid ser denne kille överallt? Jag kan inte låta bli att undra vad som höll Krull borta denna sommar. Kanske har han bara blivit äldre och slutat hetsa runt i stan hela tiden. Saknaden är total.

Idag åker julen ut hos mig. Sent - jag vet, men att bli av med julgran är ju ett gissel då man inte har grovsopsrum. Nu ska jag såga den i småbitar och ha ner den i en sopsäck, på sant Dexter-manér. Och inom en snar framtid behöver jag få tag på en bil stor nog att ta med julgranen, en gammal säng, en dator, en golvlampa plus en massa annat mindre skrot till en återvinningsstation. Vår egen lilla Hyndai som varit oss trogen i många år är på bilmecken då generatorn (?) lagt av. Vet inte hur det ska gå till men gå till ska det.

Det enda av julen som får stanna kvar efter min stundande skonlösa plundring är min praktfulla julros som äntligen haft den goda smaken att slå ut. Köpte den så den skulle blomma fint på julafton men den kom igårg först förra veckan, Och nu är en ny knopp på väg. Den är väldigt vacker den. Mörkröd och grann.

Det är ju kul. Just den här outfiten är precis en sådan som jag tidigare skulle kunnat utnämna till det absolut fulaste jag kan tänka mig i klädväg.

1. Stickad, kortärmad jumper

2. Stickade jumpern instoppad i byxorna

3. Snötvättade jeans med hög midja och vida lår.

4. Billig strass


Nu sitter den på en skyltdocka på HM och jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Är det lite kul att se denna kombo igen? Eller påminner det mig mest om kläderna från lågprisbutiken "Heartbeat" på götgatan, den som tycks ha öppet dygnet runt med kläderna hängandes utanför butiken? Även fast det är härligt med retro tror jag nog att jag tycker det blev lite för mycket av det goda här... Vad tycker ni?

Lyssnar på en gammal dänga här. "Remember me" med BlueBoy. Och oj vad jag gillade den en gång i tiden. Tänker på Åre och Bygget där jag tillsammans med Lillräven kände mig som Dancing Queen till just denna låt. Och visst var vi det. Och har varit många gånger sedan dess till andra låtar. Tror fortfarande vi kan vara dansgolvets drottningar om vi bara vill. Men alltför sällan hamnar vi på ett sådant. Ska vi ge det ett försök i helgen, Lillräv? Och varför blir man så sällan SÅ förtjust i en låt nu för tiden? Jag vill ha den där superkänslan i magen som uppstår när man verkligen, verkligen diggar en låt helt fullständigt. Jag känner bara så för mina gamla favoriter. Är det för att jag är 30+?

Läste just hos KlunkaMumsaPuffa att det prövats Tv-shopping för första gången. Jag drar mig till minnes mitt första minne av TV-shop. D.D Seven. Ett fläckborttagningsmedel som tog bort alla möjliga slags fläckar. JA, till och med jod! Jag och mina vänner satt och kollade igenom hela programmet flera gånger om för att kabel-tv för oss var något nytt och exotiskt.  Men exakt vad var Jod egentligen? undrade jag.. Föräldrarna till en tjej på gatan testade produkten. Dom slog till på "Men vänta! Beställer du nu så får du 2 till priset av 1!" Ingrid och Bengt var vad jag minns inte överförtjusta i sitt köp.

Och så var det Chrystal Earth. Små geléklumpar som man kunde färga i regnbågens alla färger och använda i stället för jord i sina blomkrukor. Vi kollade med skräckblandad förtjusning. Fult men härligt, liksom. Jag vill också minnas ett par damstrumpbyxor som inte gick att ta hål på. Man visade hur katter med sina klor klöste längs en kvinnas nylonbeklädda vad och ingenting syntes på strumpan. Var tog dom vägen? Kan dom tänkas ha dragits in, månne?

Själv har jag trots alla dessa gamla tveksamma erbjudanden från TV-Shop också fallit till föga en gång för inte alltför länge sedan. Det var PRO Active. Hudvårdserien som "används av hela Hollywood". Vanessa Williams med sin sammetshy berättade att hemligheten låg bakom denna serie. När självaste P Diddy bedyrade PRO Active´s storhet kunde jag bara inte hålla mig längre...

Och det ska erkännas att jag även testat den här träningsmanicken med elektroder som man ska fästa på musklerna och som gör att musklerna på reflex drar ihop sig. Kusligt men roligt. Köpte loss det av en kompis som fick hjärtklappning och svettattack , ja panik, då han första gången testade den. Den funkade faktiskt. Men med tiden insåg jag att vanlig träning ändå känns skonsammare.

Hoppas på en recension av Klunkamumsapuffas shampo så småning om.

Nu är det som ni förstår ekonomi-tänk som gäller. Idag har jag gjort av med 35 kronor allt som allt. Vilket betyder att pastan jag ikväll åt bestod till en viss del av kvarvarande julskinka (låt oss hoppas att den inte var alltför gammal). Och självklart kör jag old school vad det gäller bröd. Hembakat. Blir dunderbilligt och trippelgott. Här Tjallarns gamla goding. Det supersnabba och enkla brödet gjort på mjöl, jäst, salt och olja. Endast en jäsning. Sånt gillar man.

A har blivit Farbror till en underbart söt liten krabat. Vi var och hälsade på honom igår. Han föddes i tisdags. Dörren hem till krabaten öppnades av en stolt fader med ett mycket harmoniskt och lylligt leende på läpparna. En lika lyllig nybliven Mamma stod ett par steg bakom och log samma sköna smajl.

Krabaten låg och sov. Söt som socker var han med pussmun, pianofingrar och en väldigt bedårande liten näsa. Efter ett par timmar så tyckte föräldrarna och vi att lillkillen kunde få ta och vakna, så vi fick prova att hålla honom. Inte vaknade han för det. Han bjöd bara på ett par sköna grimaser och somnade om.

Det är nåt med nyfödda bebisar som man inte kan motstå. Samtidigt som man är dödsskraj för att hålla dom fel så finns det knappt nåt mysigare än att få ha en sån plutt i famnen. Lukten av bebis är ljuvlig. Och så andas dom som små sparvar.  Dom känns så otroligt ömtåliga och samtidigt är dom så rogivande och mjuka.

Att se den nya och alldeles lyckliga familjen gjorde mig glad. Världen är rätt så fin ibland ändå. Och jag - jag är ju nästan lite Faster va? Eller nej, det kanske är att dra det lite långt. Nåja, Hurra i vilket fall för den nyfödda Lillkillen. Hipp Hipp!

Januari.

Hittills i mitt liv minns jag inte en enda januarimånad då jag har haft pengar efter den 10:e. Det är så mycket utgifter plötsligt! Det börjar med att chefen är bussig och ordnar så att December-lönen kommer in några dagar innan jul. När jag ser att lönekontot fyllts på på förtid brukar jag höra en varningens röst inne i huvudet som påminner mig om den kommande skräckmånaden - Januari. Jag lyssnar visserligen på den rösten, men samtidigt är det precis nu som mitt julhandlelsbegär sätter in som kraftigast. Jag tycker det är värt med ett par extra klappar, kanske även någon till mig själv. Jag köper ytterligare några trevliga atteraljer att smycka mitt julehem med. Julgranen kostar en hel förmögenhet.

Sedan lever jag gott i en lyckobubbla några dagar och strax innan nyår kommer jag på att räkningarna inte är betalade. Det har jag helt lyckats ignorera under dessa dagar av hemmachill och julemys. Och var det inte extra mycket räkningar denna månad? Jo. Försäkringsavgifter i mängder tillsammans med lite annat smått å gott. Detta gör att redan vid nyår börjar det bli skralt. Och då börjar rean. Kanske går man förbi Karen Millen som har superduperrean på sina nyårsstassar. Kanske tycker man att det kan va värt att leva fattigt för att få glittra ikapp med stjärnorna på Nyårsafton?

Ja kanske det. För efter Nyår så är kontot länsat. Och jag undrar varför jag aldrig lär mig. Nu är det matlådor och hemmahobbies som gäller ett tag framöver...

Promenerade just ner för Götgatsbacken och blev så bländad av solen att jag skulle kunna mött hela min bekantskapskrets utan att uppfatta att det var dom. Det är ju faktiskt nojjigt att alla man möter bara blir silhuetter. Risken att jag inte hälsar på de jag borde hälsa på blir, om möjligt, ännu högre än vanligt.

Att inte känna igen bekanta är annars en av mina vardagsnojjor. Kusinen påminde mig för ett tag sedan om att jag brukade ha ett bra ansiktsminne. Vad hände med det? Alltsom oftast händer det mig att folk hälsar på mig  och småpratar, ja till och med kallar mig vid namn alltmedan jag får högre puls av stress och min hjärna går på högvarv för att jag ska placera in människan i fråga i ett sammanhang. Jag misslyckas nästan alltid. Antagligen för att jag blir så stressad. Oftast ramlar polleten ner först efter att mötet är förbi och jag i godan ro kan fundera på vem det egentligen var.

Jag tror att mitt relativt nya handikapp har med mitt jobb att göra. 1000-tals ansikten flimrar förbi i ett där. Och så allt småprat om ditten och datten med dessa människor. Det i kombo med en massa återkommande nunor man sett nattsuddandes på Berns och andra syltor i ett flertal år har gjort att mitt ansiktsminne fått spel och helt enkelt kapitulerat.

Och ni kan hajja att den här grejen kan vara ganska så pinsam och jobbig att ha att göra med. Folk kan ta illa upp. Och framför allt uppfattas jag som en superstressad och lite smått märklig person vid dessa tillfällen. Ibland spelar jag som att jag har koll. Men det känns genomskinligt.

Ni ska veta att jag verkligen försöker få det rätt. Jag är inte nonchig. Men jag är nervig att göra fel. Så ibland händer det att jag istället hälsar på folk som jag inte känner för att vara på den säkra (och trevliga) sidan. Inte heller helt lyckat i alla lägen. Cure for this, anyone?

Jag är pissdålig på att trycka på tangenterna i rätt ordning på tangentbordet. Maskinskrivningslektionerna från 7:an är liksom spårlöst försvunna. Nu är det en utvecklad variant av pekfingervalsen som jag kör. Vissa ord blir ständigt fel.

aks - ska
abra - bara
kansek - kanske
kukl - kul
eleler -  eller
dte - det
dwet - det

Och jag blir så sur på det. Alltid. Samma. Ord.

Ikväll har jag myskväll. Har just blivit klar (tror jag, man kan aldrig bli riktigt klar) med målningen som varit mitt December-och-in-i-Januari-projekt. Har en hel radda Californiacation på gång och medan jag väntar in dom så kollar jag på Top Model. Ny säsong. Alla verkar tokigare än någonsin, Inte minst Tyra. Jag får se om jag orkar med.

Nej jag orkar inte med. Istället presenterar jag min undulatmålning i process. Steg 1, 2 och 3:




Sedan har det ju varit nyår också. Det firades hos A:s familj. Underbart god mat, sång, dans, jätte-tomtebloss och champagne. Kort sagt mycket roligt. Jag har ju alltid diggat tomtebloss. Gott nytt år på er!

Har loggat ur både från både jobb och allt vad data innebär under jul och nyår. Har varit skönt. Och här på jobbet har internet varit av i flera dagar. Idag kom en så kallad PC-rumpa* in och kollade på det hela. Han hade täckjacka med fleecejacka under (såklart) och hans första ord när han kom in här var bara "FY fan" tillsammans med en djup suck. Sedan stod han här i ett par timmar och meckade. När jag frågade hur det gick blev hans svar det typiska "Det här får ta den tid det tar".

Han kirrade iallafall biffen och drog då hem till frugan för att dricka glögg. Och jag ska också dra. Fast tillen studio för att sjunga lite. Och sedan får vi se om jag är tillräckligt vild och hakar på till Grodan ikväll. Jag har blivit otroligt svårflirtad vad det gäller klubbhäng i kombo med jobb nästa dag. Men vi får se.

Mors!

*PC-rumpa - ni vet nog vad det innebär. Annars hänvisar jag till The Office.