lillbarbro

Drömmer så mycket om Thailand nu. Hur vi ska sola, bada, masseras, snorkla, äta och dricka. Och sova ut, läsa, slipa fötter, lacka naglar, få fräknar. Och så har jag någon illusion om hur jag ska svassa runt i vackra skira klänningar och fina sandaler. Kommer säkert sluta med sarong och flip flop hela dagarna iallafall men bara för att jag längtar och är så väldigt trött på allt vad vinter heter nu så shoppade jag lite vårgarderob idag.



Monki

Bland annat denna svala historia att svepa över brända axlar på kvällen när man går ner till restauranger och drar i sig en pad thai. Å herregud vad jag vill åka nu på momangen!

Mors

Nu är det en och en halv vecka tills vi åker på semester. Och när jag tänker mig hur det ska va på semestern så ligger jag på en strand och läser och läser... så det är hög tid att inhandla lite litteratur!

Jag var på väg redan förra veckan med tre böcker. Jag ville ha "Lilla Stjärna" av John Ajvide Lindqvist. Och då jag på senaste tiden roat mig med att läsa Alex Schulmans blogg och tycker den är väldigt kul så ville jag också ha hans "Att va med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" (oj, lång titel, men också spännande att se hur han skriver en kärleksförklaring till sin fru)Den tredje boken var någon jag blev jätteglad över att komma på men som jag nu glömt.

Nu fanns ingen av de 2 jag minns som pocket och då känns det lite jobbigt nu när jag ska vara back packer. Så nu vill jag ha råd av er. Har ni några sköna boktips? Jag vill bli helt fast i boken. Och beställningen läggs nog senare idag, senast i morrn. Hjälp mig!

Passet har kommit. Men jag kan ju bara inte lägga upp bilden på bloggen. Kanske inte var så illa som jag först tyckte. Men ändå inte till belåtenhet. Håret som sagt platt på ena sidan. Och sedan det där med att "se så avslappnad ut som möjligt" Jag vet inte. Jag ser ungefär ut som att någon som inte syns på bilden håller en pistol riktad mot mig och ber mig att låtsas som ingenting inför fotografen.

Så nu vet ni det då.

I början av den här månaden var det prat om att detta skulle bli någon slags hälsosam månad. Inför Thailand skulle det tränas och ätas nyttigt för att vi sedan skulle kunna vältra oss i god mat och allt vad onyttigheter heter på semestern. Men med facit i hand har Februari blivit tvärtom. Denna helg inget undantag. Skelle nog kunna vara så att denna helg innehöll så mycket socker så att den på egen hand gjorde just Februari till den sockrigaste månaden på länge. Varför?





Jo för nu bestämde jag mig för att testa att baka Macarons igen. (sist så gick det ju sisådär) Och dessa små godbitar innehåller plenty of sugar.



Skålla mandlar...



I med massa karamellfärg och in i ugnen



Och tadaaa! Klara små kakor. Men de ena mariga rackare de här maconerna. Förra gången tappade de ju färgen i ugnen (men golvet fick en ny grön kulör som satt som berget) Denna gång blev dom lite för mjuka. Och därmed svåra att få bort från ugnspappret, och därmed lite spruckna och mosade. Men goda! De översta gula gjorde jag på söndagen och de var mina favoriter. Citronsmak! De undre gjorde jag på lördagen och de mest sorgliga grönaktiga där på undervåningen innehöll pistage. Dessa blev istället en aningen för tjocka i smet-konsistensen och därför lite ojämna. Men pistage-smeten var smaskens! Nästa gång: pistage-smet med citronkräm. Jag ska banne mig bli bra på de här små macaronerna.



Och som om inte dessa kakor vore nog - på söndagen kom Maria, Ikaros och Nestor förbi med hemgjorda semlor. Så goda! Och snygga. Mums! Socker, socker, socker....

Jag har har ett hugg av dåligt samvete som slår till i hjärtat gång på gång. Jag har gjort något som jag aldrig gjort förut. Jag har bokat tid på en annan salong än Soul! Aldrig någonsin har jag tidigare låtit något icke-Sofie-relaterat hårställe gå loss i mitt barr.

De flesta av er vet att Soul är min syster Sofies hårsalong. Men nu är grejen denna att Soffan ligger jättejättevrålsjuk hemma samtidigt som hennes ena kompanjon är hemma med nyfödd bebis och hennes andra kompanjon är hemma med lunginflammation. Min stackars syster är stressad för var dag som går där hon inte kan ta hand om sina kunder. Och jag kan tänka mig hur många hon måste klämma in någonstans på övertid när hon väl blivit frisk. Tror det är första gången i världshistorien som salongen har stängt p.g.a sjukdom!

Och jag då, som åker till Thailand om 2 veckor skulle tycka att innan det ska solas och saltvattenbadas vore så skönt att få kutta bort mina megatovor som alltid uppstår i mitt bakhuvud. Så nu tog jag beslutet att boka en tid på Hårgänget. Valde en tös som såg snäll och söt ut. Det är ju faktiskt lite pirrigt! Har liksom ALDRIG gått till frisören på det där viset som alla andra gör.

Men så, även fast jag tror att min syster blir lättad av att slippa ett samtal från en familjemedlem som vill klippa sig på kort varsel i en högst opassande period så känner jag mig lite illa till mods. Otrogen! Mitt samvete klarar då inga större grejer, det står klart det.

Om en vecka ska det ske. Wish me luck!

I början på veckan beställde jag och Karin Iphone-fodral från USA. De skickas med FedEx till oss. Och oj så skoj jag tycker det är att följa deras resa på FedEx "tracking"-sida. Se här:




*I onsdags hämtades de upp i Irvine, Californien

*För att landa i Memphis Tenesee på torsdagen

*Samma dag mellanlandar dom i Paris

*Och i morse packades dom upp på Arlanda

*Klockan 10.36 i morse hämtas de upp för utskickning

Nu väntar vi spänt här på att FedEx-budet ska kila in med våra globe trotters till mobilskal i butiken.

Jag är imponerad och nördigt fängslad av att följa skalens resa genom världen.

Och nu i denna stund, 13:03, så kom budet in! I sin lilla Fedex-keps. Är jag i USA? Jag blir nästan rörd.



*Och kl 13:06 får jag ett mail som säger att paketet är mottaget med underskrift.

Hejja FedEx! Jag är imponerad! Nu väntar jag på att Karin ska komma till jobbet så vi kan öppna... julafton för en nörd som jag!

Det var ett tag sedan. Men en kall vardagkväll mötte Syster M upp mig på jobbet och vi gick till biograf Victoria och fikade för att sedan se en film. Av en slump blev det Biutiful som passade bra tidsmässigt. Vilken tur att det blev det! Herrejisses vilken film! Den hade allt det där jag går igång på: Drama, misär, kärlek, värme, relationer, fina människor, känslosvall i en perfekt dos av vardera. (Plus en liten, liten dos övernaturlighet vilket inte är min favorit men vilken fungerade alldeles utmärkt i detta sammanhang)

Det är dumt att berätta vad filmer handlar om allt för mycket tycker jag. Men efter denna så var både jag och syster (och resten av biosalongen) helt tagna. Kändes lite som man tänker sig att det känns att åka i en centrifug. Fast en centrifug av känslor. Och filmen var kvar i huvudet flera dagar efteråt. Och ännu! En liten glimt ur filmen spelas upp i mitt huvud och mina ögon tåras. Älskart!

Jag tycker ALLA ska se den här filmen. Lätt den bästa jag sett på länge. Gå och se med er!

(Bild från frejasmovieblog.wordpress.com)

Var femte år är det dags. Nytt pass. Det jag har dragits med de senaste fem åren har inte varit till belåtenhet. Det är något med kontarsterna. Överdrivna. Svarta fransar och bryn och ljusa stirriga psykopatögon har mött mig varje gång jag öppnar passet för en ny resa.

Därför var jag ganska glad då det visade sig att jag nu behöver göra ett nytt. Så i morse bar det av. Sminkade, kammade och fixade. Visst, det är bara ett pass som visas nån gång om året, men ändå, man skulle ju vilja se okej ut på bilden.

Väl där så ber damen i luckan mig att vara så avslappnad jag kan i ansiktet. Jag försöker att vara lagom avslappnad. Men dock inte så avslappnad så att underkäken faller ner ett hack. Tycker mig se i avspeglingen på skärmen att det ser ut att funka.

Jag får lämna fingeravtryck (nytt, skoj!) och skriva namnteckning samt kolla att alla uppgifter stämmer. Sedan får jag se hur passet kommer se ut. Med bild. Jag ser ut som en rumpnisse med platt hår på ena sidan. Trots det så svarar jag "okej" på frågan om allt ser bra ut. Känns fånigt att be att få ta om fotot. Så nu får jag dras med rumpnisse-fotot så tills jag fyller 40. Perfekt!

Någon från tidningen har varit inne hos oss och snokat, så måste det vara. Upptäckten gjordes av A:s mamma. Roligt!

Det är nåt befriande med en sådan här nyhet. Så obetydlig, men i all sin enkelhet så klappar mitt hjärta ändå för Else-Marie som gjort denna upptäckt och ringt Borås Tidning. Men är den där "speciella vinkeln" verkligen fångad på bilden?

(Artikel hämtad från Borås Tidning)

Hej!

Vilken skön helg det varit! För kort dock, som vanligt. I fredags efter jobbet mötte jag och A upp i Hornstull för att testa maten på V4 a.k.a Verkstadsgatan 4. En väldigt god hamburgertallrik slank ner innan vi gick hem. Tidigt i säng...

...för att på lördagsmorgonen klockan 9 stå redo i bikramsalen igen. Det var härligt och jobbigt. Jag börjar äntligen få lite pli på mina japanese ham sandwishes, om ni minns. Efter yogan kom värsta belöningen i form av brunch med en massa sköna människor.



Till exempel Amaia



Och hennes lillasyster Judit

Vi var på Bagel Street Café och åt mumsiga bagels, ett jättegäng av människor. Så trevligt så! Men vi saknade Ana, Tompa och lilla Ina dock som höll på att flytta. När vi var klara åkte jag, A, Emma och Mackan en liten övningskörningstur i stan via färghandeln.



Och på kvällen var vi hemma hos dom, åt hamburgare (ännu godare), kollade melodifestival och målade om sovrum i färgen tyll. Såhär i efterhand hoppas jag nog lite på Danni som slutgiltig vinnare faktiskt. Kan nog ro hem det.



På söndagen var jag och A i Tyresta med mamma och pappa. En underbart solig och fin dag! Åt pannkakor i fikastugan och lackade ur en aning på fräcka tanter som ogenerat trängde sig före i kön om bord i ettriga huvudbonader. Fick lov att sätta mig och andas lite för att inte tappa humöret.



När jag fick klappa lite på en len hästmule så glömde jag trängseltanterna. Och sen åkte vi till familjen From och hälsade på. Kändes länge sen och jättekul att ses igen. Snart igen va!

Dagen avslutades med god middag hemma hos A:s föräldrar. Gott som vanligt och till efterrätt Pluras toscaäpplen, dom var något utöver det vanliga och jag skulle gärna äta just ett sånt toscaäplle precis i denna stund.



Vet inte varför men jag och A stannar alltid till nere vid anslagstavlan hos föräldrarna. Igår hittade vi denna muntra samling av musikanter. Det gjorde oss på glatt humör. So long!