lillbarbro

Man blir ju pirrig i hela kroppen av att det är lite ljumma brisar ute! Det är inte bara ostron som har den inverkan på mig bevisligen. Gick till Sats i morse och kände ljumma vindar. Det var inte kallt! Det är ju fantastiskt. Men sen undrar jag en sak med Sats. Varför envisas dom med att köra den gamla dängan "She´s a model and she´s looking good". På tyska. ??!! Vidrig är den. Jaja.

Igårkväll somnade jag på spikmattan. Den känns grym än så länge. Dunade in så väldigt gott efter det. Men det är inte så lätt att avgöra än om den hjälper mot ryggvärk och migrän och all annan skit. Men jag tror det.

Ikväll ska vi ut och äta och fira med Banana och Tompa att A:s och Bananas Bikram-yoga-månad har kommit till sitt slut. Dom har varit grymt duktiga faktiskt. hajjar inte att de har pallat. Skål för det!

Det vände där i fredags om det var någon som undrade. Trots snöstorm kom några trevliga typer som 1. var trevliga så det nästan kändes som att jag var på nåt festligt galej och 2. som handlade mycket skor. Glatt! Och efter det åt jag ostron för första gången. Vilket äventyr! Jag blev på riktigt pirrig i magen då A ställde fram tallrikarna. Rädd att inte palla. Jag har lite svårt för smak av hav. Genomdränkta av citron åkte de ner i min mage utan att få stanna till i munnen. Och det gick ju bra. Men som A sa så var det ju lite som att kasta pärlor till svin. Men lite nöjd är jag trots allt att jag gjort det.

På lördagen bjöd Kollegan på brunch. Å vilken brunch sen. Det var scones, smoothies, amerikanska pannkakor, kaffe och frukt. Oj vad vi mådde. Trevligt vi hade. Tack fin-Kollegan!



Resten av helgen bestod av trevliga middagar och lite pre-födelsefir för A som fyller år snart. Och idag har jag jobbat igen. riktigt trevligt i vårvädret. Dessa kom och jag är frestad. Har fallit helt och hållet för nitar och grejer. Det ska va tuff brud denna vår. Dom är en variant på de här Balmain som jag fått på huvudet litegrann, fast platta. Se här:



Och var det inte underbart så säg att sluta jobbet, gå och handla, ta tunnelbanan och sedan, när man når sitt hem, upptäcka att det fortfarande inte är tvärmörkt ute! DET mina vänner, tyder på vår om något!



Enskede 19:45

Och så är resa till Cypern i sommar bokad. Wonderful.
Mors!

Usch nu är det inte kul här. Dålig dag på jobbet. Säljer inte ett jota. Redan på förmiddagen var det segt och när snöstormen kom och bjöd på spetsiga snöflingor i snabb takt på tvären var liksom måttet råkat. Men som grädde på moset åkte en rullstolsbunden dam förbi och la en spya precis utanför ingången alldeles nyss. (Ja det är synd om henne MEN det är SYND om mig också!)

Systerbutiken har sålt för min summa x 4 och min chef undrar varför samtidigt som han visar upp en bild i sin mobil på 2 piffiga tjejer i likadana kläder som glatt kollar in i kameran och omfamnar varandra - tjejerna från andra butiken. Själv står jag här i ylletröja och halsduk för att det är så rasande kallt. Och jag känner mig inte alls som en tråkkärring i jämförelse. Inte då.

Som ni hör så är det dags för mig att stämpla ut för dagen. Det är inte långt kvar nu och när timmen är slagen så ska jag unna mig en vända till Gina Tricot och Monki. Måhända är det lite glatt därinne. Sedan ska jag möta upp A och då kommer mitt humör att vända, det vågar jag faktiskt lova. Sedan ska batterierna laddas om över helgen för nya tag på måndag. Då har jag nog glömt allt vad elände och kyla heter tror jag.

Ibland måste man få sjunga ut.
Trevlig helg på er allihop.
Kärlek från the L to the arbro

Förresten, när ni ändå klickar er till Benkes krönikor, läs allihop om ni inte redan gjort det. Har just läst den om lunchalternativ vid Meborgarplatsen och står och frustar lite för mig själv. Han är inte klok.

När DN PåStan dimper ner i lådan är jag ivrig att bläddra fram till krönikan och se om det är Benkes tur att avlägga rapport. Denna vecka var fallet så. Och jag kunde inte blivit mer nöjd med mitt frukostkaffe i min blommiga kökssoffa i morse. Bengt Ohlssons krönikor är alltid lika dräpande pricksäkra. Idag var inget undantag. Han tog upp ett ämne jag brinner för. Försäljare. Jag rasar i ett tidigare inlägg här. Benke gör det såklart lite bättre här.

Underbar läsning!

Det började med att Kollegan kom till jobbet och höll en hyllningssång till spikmattan hon just inhandlat. Den skulle vara så bra. Ja för de flesta åkommor faktiskt. Mitt intresse väcktes och jag började forska lite i ämnet. Läste om allt den skulle vara bra för: Stress, sömnlöshet, ischias, ryggont, tandgnissel, depression - ja det mesta helt enkelt. En kvinna tackade vördnadsfullt för hur spikmattan förändrat hennes liv. Jag tog det med en nypa salt, men intresset var nu stort, det ska erkännas.

Kände direkt att jag kunde skriva under på en hel del av dessa åkommor. Ryggen värker alltsom oftast. Svanken värker, nacken sticker och är stel. Har t.o.m haft ischias-känningar som fått mina vänner att dra på munnen vid ett par tillfällen. Och sömnproblem, dom finns dom också. Gnisslar tänder, nej inte jag va...?

Så nu har en Shakti-matta, som dom heter, inhandlats och jag har hunnit testa den två gånger. De första minuterna är ganska smärtsamma. Taggarna känns vassa och stickiga. Men ganska snart går smärtan över till en brinnande hetta som sprider sig i hela det drabbade området. En varm och skön känsla uppstår och plötsligt är jag heltrött. Dunar nästan in. Nu är spikmattan behagligt rogivande och efter sessionen känner jag mig ren och helad. Dock ser min hud ut som ett grovt apelsinskal. Och så är jag självfallet ceriserosa.

I morse fick rumpan en omgång. Dels för min ischias-känning men också för att jag slogs av en tanke. I och med att spikmattan ska sätta igång blodcirkulationen riktigt ordentligt så måste ju det betyda att den även är bra mot celluliter. Väl? Det var iallafall vad jag intalade mig de där första minuterna på mattan då det gjorde så där oerhört ont. Rumpan var liksom lite värre än ryggen. Piggarna sjunker väl in lite lättare där kan jag tänka. Men smärtan klarade jag genom att tänka "Död åt alla små gropar, DÖD åt er!"

Det är för tidigt att ge en recension men jag ska leverera en om ett par veckor. Men jag är än så länge sjukt nöjd med mitt köp.

Känns som att jag fått mottaga ett gäng med slag och sparkar mot kroppen. Att jag sedan fått resa mig igen  för att mottaga ännu en omgång. Varför? Jo jag har mööööörchat på gymmet i morse och det känns grymt! Ja förutom då att jag känner mig svag som en mygga och superhungrig som en grizzlybjörn. Börjar äntligen se spår av resultat lite här och där på kroppen och det peppar mig. Beach 2009 - here I come!

Från Gardenia.
Kommer till Zoe om 2 veckor.
To die for, det ser ni va?

Detta är LillBarbo-nytt.
Klockan är 13.30

Vi börjar med ekonomi. Igår rasade jag. Det var över ett oväntat besked jag fick. Jag blev plötsligt 5000:- fattigare och det var inte för att jag köpte en resa till något varmt ställe eller köpte en bil. Det var en bortglömd avgift till min BRF. Surt.

Politik så. På min Twitter (ja jag har en, är dock inte riktigt vän med det än) har jag två followers. Det är lite väntat Lillräven och lite oväntat Mona Sahlin. Vill ni joina dessa bönor? Gör det här.

Kultur. På Spotify lyssnar jag på Pete Doherty´s nya skiva. Han kallar sig numer Peter Doherty, kanske för att skaka av sig allt hans gamla namn bär med sig, som knark, skandaler och Kate Moss - vad vet jag. Hursom är den ganska trevlig.

Och så väder. Jag kan rapportera att det idag kan vara den allra kallaste dagen på hela vintern på mitt jobb. Trots att solen skiner hackas det här tänder. Hoppas dock på ett värmelyft till helgen.

Det var allt från min korta sändning.
På återseende.

Av en av mina favvobloggar 9-5 gjorde den här.
Jag vill också! Såhär:

A picture of you in your room



A picture of you drunk



A picture of you on your birthday



The youngest picture you can find of yourself in digital form




A picture of you in one of your favourite outfits



A picture of you making a goofy face at the camera



A picture of you you miiiiiiiiight have edited to make yourself more attractive



A picture of you truly being yourself



The most recent picture of you



A picture of you being ridiculous


A picture of you showing off a new haircut/ colour



A picture of a time in your life that´s over, but you wish it wasn´t



A picture of a time in your life that´s over and you couldn´t be more thankful that it is


A picture of you that you had no idea was being taken



A picture of you when you weren´t anything but happy




A picture of you when you were anything but happy



A picture of you when you were a different person than you are now



A picture of you with someone you love



A picture of how you´d like the world to see you



A picture that describes how you´d like to spend everyday



A picture that makes your heart smile


A picture of one of the best nights in your life

På fredagen var jag och BautaBarbro på bio och såg Milk.
Den var väldigt fin och bra på alla vis.
Och jag tyckte bättre om den än jag hade väntat mig.
Sean Penn blir bara mer och mer lik Min Morfar för varje år som går.




På lördagen var jag först på en födelsedagsfest.
Sedan mötte jag upp A med flera på East.
Jag hade inte varit där på ett halvår!



På söndagen gick jag en promenad på söder



Träffade på Cornelis som stod med sin gitarr uppe på Söders höjder.
Trevlig karl, det där.



Gick vidare till StorBarbros gata. Visst är den tjusig?



Hos StorBarbro träffade jag Elis som pysslade.
Han gjorde ett Sjörövarskepp.



Efter att ha ätit rotmos med fläsklägg hemma hos
Elis & gänget åkte jag och A hem till mig.
Jag fick titta på "I hennes skor" utan protester.
Helgen kunde inte ha slutat bättre!

Det gjorde iallafall jag. Hade en så härlig morgon. Vi åt frukost med kaffelatte, avocadomackor och ägg. Läste tidningen. Tog det piano. Jag trodde nästan att det var lördag. Var helt uppe i det blå och svävade och var lycklig. A låste dörren om oss när vi tillslut skulle gå och jag satte i sista sekund av mot jobbet.

För att där utanför upptäcka att mina nycklar var kvar hemma. Får hjärnsläpp. Ringer chefen som bor i närheten. Men han står själv i sin andra butik och har inte nycklarna till min butik med sig. Ringer Kollegan. Hon svarar inte.

Kastar mig in i en taxi för att åka hem å hämta nycklarna. Förklarar min situation för taxikillen som är snäll och säger lugnande grejer som den att det kan hända alla. Men där och då på Skanstullsbron kommer jag på att jag är ett trippel-klantarsel. Jag kan ju inte låsa upp hemma och hämta nycklarna! Hur fasen kunde jag tro det?? Snälla taxikillen tröstar mig med en klanthistoria som innehöll Arlanda, pass och två vändor fram och tillbaka till Södertälje medan han vänder bilen i Gullmarsplan. Men jag kan inte riktigt ta in hans berättelse.

Så jag får förnedringsringa chefen som stänger butiken, åker hem till sig å hämtar nycklar, slänger ut dom i farten till mig och är tillbaka på plats i andra butiken på otroliga 12 minuter! Hur det gick till undrar jag än. Men jag kunde öppna 15 minuter för sent. Så det gick ju ganska bra trots allt.

Men till saken hör att det ringde en kund redan i tisdags som jag då uppfattade som ganska ettrig. Hon undrade om vi kommer vara i tid på fredag. Ville försäkra sig om att vi inte brukade komma tio minuter en kvart för sent å så för hon skulle hänga på låset. Jag svarade att vi alltid öppnade elva och tyckte frågan var på gränsen till oförskämd. Hela veckan har jag tänkt på detta och också tänkt tanken att det säkert kommer hända nåt så jag inte öppnar i tid. Och självklart blir det så. Och självklart kommer hon. Men som tur var kunde vi båda skratta gott åt det skedda och åt det ironiska i att detta händer just då hon ringt i förväg.... Slutet gott allting gott.

ballar... av stål. Igen.

Nu när intrycken lagt sig till rätta i min kropp så måste jag nog säga att detta är min favorit från måndagens avsnitt av Ballar av Stål. Men ett varningens finger ska höjas. Lite fult språk förekommer och det blir nästan ogenomlidiligt pinsamt stundtals. Dock är tjejen imponerande när hon grundlurar de italienska turisterna...

Veckorna går ju hur snabbt som helst, gör dom inte??

Redan torsdagseftermiddag igen och jag jobbar bara en liten stund till för att sedan möta upp Lillräven och ta en middag på Vapiano och sedan en bio. Och som Räven nämner här är det en av våra favvosysslor... Ska ge Män som hatar kvinnor en chans. Jag tycker att filmaffishen på stan är rätt avskräckande ugly men nu är det så många runtomkring som gillar den så heltokig kan den väl ändå inte vara.

Sedan ska jag hem och träffa min fina A som ska vara ledig i morrn vilket betyder att vi ska ha skön och lugn helgfrukost redan i morgon. Vi firar just för tillfället ett halvår ihop. Hurra för oss!



Då: ganska så nyträffade och sommriga.
Nu: lite mer vinterblek hy och med sommarplaner.
Fint!

Jag är ibland sugen på en ny frisyr. Farligt ofta (och alltid just när den växt ut) blir jag sugen på lugg. Kollegan påminner mig om att vi lovat varandra att inte klippa lugg igen. Vi vet att dom kan vara ack så jobbiga att få pli på. Men så råkade jag bläddra i Vouge. Och, hör och häpna, Courtney Love har drömfrisyren. Om håret skulle bete sig just såhär så skulle jag inte tveka. Grymt snyggt.

Jag är en nörd när det kommer till att fylla i tester och Mina Vänner Böcker. Så när jag såg att Idas konumentblogg gjorde DN På Stans "Hej Konsument" så började det genast klia i fingrarna på mig att göra samma sak. Och jag gissar att ni brinner av iver att läsa om var man går min favoritpromenad så håll till godo:

Bästa promenad: Tyrestaskogen, sjön runt.
Favoritgata: Stora Gungans väg i Enskede är himla trevlig.
Favoritdrink: Drinkar innehållandes äpple, kanel och lite råsocker brukar få MVG av mig.
Favoritförort: Gamla Enskede. Såklart.
Fikar gärna på: På Waynes Götgatan för de fina fönstrenas och sällskapets skull. Vurma för de godaste mackornas skull.
Bästa lunchställe: Letar ännu
Bästa kaffet: Lilla caféet på Skånegatan, mittemot Stadsmissionen har supergott
Bästa konsertlokalen: Cirkus
Bästa baren: Le Bar, bakfickan till Le Rouge är hemtrevlig, vacker och lite lagom porrig.
Senaste Stockholmsupptäckt: Att jag är för gammal för att gå in på Viper Room. Men det e ok.
Senast sedda utställning: En liten runda med A i det där galleristråket vid St Erikssplan i december var det sista jag spg. Men vad hette konstnärerna. Got no clue.
En bra gå-bort-present: Något hembakat
Favoritlyxartikel: Ansiktsmasken Skönhetsterapeuten Bea smetar på mig efter att hon gett mitt fejs en omgång.
Läser just nu: Den Store Blondino av Sture Dahlström
Läser helst: På bryggan på landet
Favoritråvara: Potatis
Favoritfärg: Ett gult tussilagodike skulle göra mig glad nu
Favoritskor: Mina nya kilklacksstövletter med gladiatorsnörning
Modeförebild: Har ingen men lyssnar alltid på Igna
Mest överskattade affär: Lidl - luktar illa och är det evrkligen så billigt? Osten var skitdyr igår. Mitt hem
Det dyraste jag köpt: Mitt hem
Favoritprodukt på Systemet: Rioja
Favoritprodukt på Apoteket: Ipren
Bästa fyllekäket: Hamburgare, pommes och dipsås
Lyssnar på: Cookies n´ beans
Bästa förfestmusiken: Gamla blandskivor från Micke
Senast gnolade: Get on the bus med Destiny´s Child. Bra städskiva.
Senaste köpta skivan/låten: För mig gäller numera endast Spotify
Mitt sämsta köp någonsin: Årskortet på Sports club 1998. Priset blev i slutändan 3000:- per gång.
Dansar helst till: Rumpskakarmusik
Senaste impulsköp: Jeansshorts till sommaren
Senaste fyndet: Jeansoverallen på halva priset
Senaste second hand-fyndet: Blommig långklänning på Beyond Retro. Men så värst fyndigt e det ju inte där.
Fulaste klädfärg: På mig är det snorgrönt senap och plommon
I dvdspelaren/datorn: Californiacation och Riket
Användbar pryl: Salladsslungan som svischar bort vattnet från den sköljda salladen
Mode jag aldrig vill se igen: Lugg i mittbena med mycket gelé i som kilalrna i högstadiet hade
Värsta huvudbonaden: Spexarmössa med två tofsar i filttyg. Korsning mellan Joker och Gudrun Sjödén. Usch.
Bästa huvudbonaden: Min pälsmössa. Vi är vänner nu.
Favoritaccessoar: Mitt namn-halsband och min namn-ängel är med i vått och torrt
Bil/transportmedel: En grå japansk sak som sett bätte dagar men som är väldigt skön att ha ibland
Hejar på/håller på: Våren
Så får jag tiden att gå i kollektivfabriken: Rensar i mobilen och ringer mamma

Lillräven (som alltid har koll på allt som händer på Youtube och så) visade för någon vecka sedan ett klipp från Kanal 5:s nya tv-show "Ballar av Stål". Ett mycket roligt klipp med en kille som retar upp fotbollssupporters och får dom att jaga honom. Så idag när programmet hade premiär kollade jag in om det var något att ha. Hade en känsla av att det bästa skulle vara det lilla klipp vi såg. För er som inte har koll på programmet så är det ett gäng knasbollar som tävlar om vem som vågar bete sig mest upprörande bland folk. Vem som har de ståligaste ballarna helt enkelt.

Faktiskt var det ganska kul. Lite sådär jobbigt pinsamt. Men roligt. Mest pinsamt blev det när Kjell Eriksson (min gamla P3-favorit) gjorde en hemmagjord "Game Show" där två stackars killar fick pulsen mätt av en sjuksköterska medan de fick titta på bilder av damrumpor, får och killar i latexshorts. De blev så jobbigt stressade utan att vilja låtsas om det. Men det ettriga pipet från pulsmätaren skvallrade.

Vann gjorde detta rackartyg:



Men var det en slump att 4 av 5 tävlande drev med män? Jaja, skoj var det iallafall...

Gjorde ju ett nattinlägg där jag redan skrivit mig varm om kärleken till mina fina vänner. Och jag har flera gånger skrivit om hur underbart fint det är hemma hos Emma och hennes familj. Det är därför med fasa jag idag får tillkännage att jag igår förstörde en av de fina möblerna i denna perfekta bostad. Huga.

Det var den vackra gungstolen som Emma och LK med möda slipat fin och målat om. Jag satte mig sakta och försiktigt. Med orden "Det är lite läskigt att luta sig bak" gjorde jag just det sagda, väldigt lugnt och försiktigt. Försökte lita på vetskapen att medarna stannar och gungar tillbaka, hur otroligt det än känns. Det gjorde dom inte. Jag brakade i slow motion igenom med ett dunderbrak. Och efter det såg den fina gungstolen ut så här:



Förlåt Emma, Saga och LK! Allt jag kan säga till mitt försvar är att jag verkligen gungade med försiktighet. Jag skäms dock oerhört. Om ni vill laga stolen så står jag för kostnaden. Nu: Aldrig mer gungstol för min del.

Ikväll har jag varit hemma hos Emma och trivts. Vårt lilla tjejgäng har alldeles för lite tid tillsammans nuförtiden. Så dom här kvällarna är guld värt. Det är mycket kärlek i omlopp vilket är bra för oss alla. Är så glad att ha mina fina vänner som alltid är med en. Dom växer inte på träd. Ändå har jag lyckats knipa åt mig ett helt fång med finingar som jag aldrig vill släppa taget om. Tack till er alla för att det e vi.

Nu stämplar jag ut.
Sov sött.

Jag har typ världens torraste händer. Ni som känner mig vet. Började i lågstadiet när jag drog runt med blöta vantar hela vintern. Har i stort sett kommit och gått sedan dess. Genom alla dessa år har jag naturligtvis sökt med ljus och lykta efter en bra hudkräm. Det har gått mer eller mindre bra, aldrig perfekt.

Men nu har jag hittat en jag gillar. Skillingarydsalvan. Ni hör ju själva hur redig den är. Gjord i Smålandsskogen. Innehåller inget vatten. Innehåller istället råvaror från den svenska skogen. Underbart. Mina händer blir lena som en babystjärt. Men dock med ett litet minus. Den luktar tjära. Jättemycket. En doft som inandas med varierande reaktioner.

Två gånger har jag dragit på salvan sittandes på tunnelbanan. Första gången var det en mamma med en unge mitt emot. Barnet började sniffa sig runt och titta sig undrande omkring. Ropade sedan "Mamma?!!" med orolig röst. "Det är jag som luktar. Jag har en handkräm som luktar starkt" förklarade jag präktigt. Och skämdes lite.

Andra gången satt jag på tunnelbanan på väg in mot stan med nyinsmorda händer då två killar i 30årsåldern steg på och satte sig mitt emot mig. "Det luktar tjära!" utbrast den ena. "En ganska angenäm doft" sa den andra. Jag höll käften denna gång. "Nej det tycker inte jag" sa den första. Jag knep käft ännu mer. "Vad konstigt, vad kan det vara?" undrade dom och jag började bli lite blossig då jag tänkte på att de som satt runtom oss kanske sett mig med salvan i högsta hugg innan killarna steg på och visste att jag satt och mörkade.

Numer brukas salvan i ensamhet eller bland folk som känner mig. Men den är toppen. Verkligen.

Nu när jag har varit ute och luftat Ryssmössan på stan så har jag lagt märke till ett par grejer.

För det första: När jag drar på mig ryssen i hallen så står jag i spegeln och funderar på om jag ser rolig eller häftig ut. Bestämmer mig för det senare alternativet men redan vid tunnelbanan börjar känslan att svika. Blir smått paranoid och tror att folk stirrar. Litar inte riktigt på att jag fått till den helt rätt. Är den för hög? Skrattar dom bakom min rygg? Smygkollar in min spegelbild i tunnelbanefönstret. Tycker att jag är fin med en touch av knas.

För det andra: Väl i stan möter jag alla de andra tjejerna med likadana huvudbonader. Vi har något gemensamt känner vi. En jättestor hårig boll på huvudet. Det är inte detsamma som att ha likadan Canada Goose-jacka eller Kånken-rygga.Vi kollar in varandraspälsbollar. Känner av. Sitter min sådär? Är hennes snyggare? Eller lustigare kanske? Hur avslappnad är hon i sin ryss? Vi nästan nickar till varandra i samförstånd. Luktar på varandra och viftar lite på svansen. I feel you sister. Know what you´re going through.

För det tredje: Min nya mössa värmer godare än någon annan mössa. Den gör ljuden runt mig mjuka. Den tar bort blåsten. Den bonar om och gosar in mig. Skyddar mig mot vinterrusket. Och jag bestämmer mig. Jag diggar min nya kreation. Krysia will stick to her ryssian look.


Ser jag ut så här...


Eller så här?

Ja ni hajjar.

Rensade i vant och möss-lagret i helgen. Var just på väg att slänga en gammal fuskpälskrage till en kofta som jag aldrig varit så förtjust i då jag fick en idé...



Jag har sett dom på i stort sett varenda tjej i stan denna vinter. Trots det har jag längtat efter att ha en likadan. Så varmt det ser ut att vara om öronen. Men överallt är den slut. Utom på NK som säljer äkta varianter till alldeles för dyra priser. Så ikväll har jag gjort mig en egen. Nu behöver jag inte bli jättebesviken om det kommer en till omgång minusgrader innan våren sätter in.



Voilà! Ryssmössa!

Den här helgen var så efterlängad och som jag skrev tidigare så var jag peppad på att åka hem i fredags och laga middag och ta det piano. Sagt och gjort. Jag gjorde svamprisotto och kycklingfileér som jag marinerade i ingefära och chili. Till det en liten ruccolasallad med pecoriniost och päron. Efterrätt hederlig Gino. Jag blev mallig för att det blev så smarrigt. Jag hör till dom som förespråkar att själv få ojja sig om hur gott det blev trots att man själv varit kock.

Efter det somnade A i soffan. Rätt så förståeligt då han har antagit en utmaning och kör numera *Bikramyoga VARJE DAG i en månad tillsammans med Banana. Men mig gick det ingen nöd på. Jag kollade repriser av Big Brother med Linda Rosing. Hade glömt hur härligt irriterande och retlig deltagaren Marika var. Ett sant nöje att höra henne läxa upp vinnaren Big Brother-Danne samt berätta om när hon dejtade rika män i London och om hur hon sedan dissade dom.



Marika är hon den blondaste med extensions. Minns ni?

*Bikram yoga är som vanlig yoga vad jag förstår fast med en liten twist. Den utövas i 40 graders värme.

Ja nu är det dags igen. Kakorna spelar på Pet Sound i morgon Tis 10 Mars kl 19.15. Helt gratis. Kan bli din bästa konsertupplevelse  i år. Vilka är med? Hittills har Lillräven, Emma och Kollegan tackat ja lite halvt. Hur e det med Banana? Och Kusinen? Nån annan som vill haka?

Helgen nalkas.

För några år sedan betydde fredagen för mig pirr i magen och en massa förväntan i kroppen. Det var G-klubb på fredagen, Nightlife på lördagen. Tror att jag missade Nightlife endast en enda helg på ett helt år. Attans nervig. Nightlife var klubbarnas klubb enligt mig. Låg i Gamla Stan och drevs av Caesars Palace-Caesar och hans tjej Rebecca. Alltid bra musik och ett svettigt dansgolv. Alltid fullt av vänner. Gamla klasskompisar, gamla Bombay:are, vänner från Åre och i stort sett alla vänner man lärt känna de senaste fem åren. Och de övriga besökarna var mest tjusiga och härliga i största allmänhet.

När Nighlife (snyft) försvann blev Berns vårat hak. Jag, Banana och Lillräven i ett släptåg genom alla Berns vrår helg efter helg. Valde man att stanna hemma en kväll undrade man vad man missade. Ville gärna höra av en polare på plats vad som försigick. En jätterolig tid, det ska erkännas, men nu blir jag alldeles matt av tanken på att vara ute både fredag och lördag till morgontimmarna.

Visst tycker jag jättemycket om att gå ut ibland även nu, även fast det numer oftast känns mer lockande med en lugnare bar än en häftig klubb. Må låta torrt men det är ju faktiskt skönt att inte ha den där stressen: Vad missar jag nu?  Vilka e där? Kanske en liten sväng bara? Nervigt värre. Och en smula desperat.

Ikväll så åker jag efter jobbet raka vägen hem. Lagar en god middag och kanske en fin liten dessert. Kanske går det någon trevlig film på tv? Och så blir det Ikea i morrn förmiddag. Kanske ett träningspass på eftermiddagen. Sicken svennebrutta! Men ack så skönt...




Tåget medan de fortfarande tuffade genom Stureplan på lördagsnatten

Usch nu är varje dag så grå så grå. Jag tycker att det är svårjobbat. Är så trött på att dra på mig min varma vinterjacka och de trötta svarta vinterstövlarna som verkligen, verkligen har sett bättre dagar. Tänk att få se ett par tussilagos i ett dike, eller några snödroppar tränga igenom snötäcket. Känner för att åka till landet och stöka runt i gummistövlar på tomten samtidigt som man ser fler och fler vårtecken. Vill ha kvittrande vårfåglar, dripp dropp från taket och solsken som värmer i ansiktet.

Och så vill jag ha helg nu på studs. Går det att ordna?

... återfår hela stycket!

Ja det hände iallafall mig alldeles nyss då jag tog mig en extra titt på den trasiga kameran. Tänkte att jag just in case skulle ladda batteriet igen TROTS att det var nyladdat då den gick sönder. Och piff paff puff så var den hel igen. Hejdå dyr fin bra drömkamera. Och Hej du gamla trotjänare som tål hur mycket stryk som helst. Vi ska nog kunna stryka ett streck över allt gammalt groll och göra nya försök. Okej?

På ,hrrrmmm, allmän begäran följer här en liten text om bröllopet jag var på förra helgen. Hade tänkt skriva om det men lackade ur så när min kamera som jag skulle fotat fina bilder med pajjade just lagom till tillställningen. Nåväl.

Var ju bjuden på ett syrianskt jättebröllop med 600 gäster. Syrianska bröllop brukar visst vara jättestora. Brudgummen springer på bröllop nästan varje helg sommartid säger A. Och nu var det hans tur. Det hela ägde rum i Södertälje och vi bokade hotellrum och ägnade dagen åt spa-häng då själva vigseln brann av först klockan sju på kvällen. Tre stycken vackert färgglada präster turades tillsammans med en flickkör om att sjunga sig igenom hela vigseln. Medan de kvinnliga gästerna brast ut i glädjerop lite då och då. Bröllopsparet var jättefina och såg lyckliga ut. Härligt att se.

Efter vigseln var det stor fest med middag och dans. Tjejerna glittrade ikapp i färgglada skrudar. Bara ryggar, tjusiga håruppsättningar, paljetter i mängder och skyhöga klackar. Hela vårt gäng var placerade vid samma bord och satt och mumsade av gott plock av olika röror och annat smarr medan vi beundrade kärleksparet som dansade bröllopsdansen på 2 storbildskärmar i lokalen. Det skålades också en hel del. Mycket av allt!

Jag fascinerades av hur mycket dans det var. Förutom att bröllopsparet dansade sig igenom i stort sett hela festen (!) så var det hela tiden ett par hundra gäster uppe och svängde om hela tiden. Det var ringdans med steg och rörelser som alla kunde. Såg mycket maffigt ut när så många människor dansade likadant med armar och ben. Gammal som ung. Vi hakade på lite då och då, men till slut blev det för komplicerat för mig att hänga med. En wedding singer med orkester sjöng och spelade hela natten lång. Inga långa tal eller annat spex. Bara sång och dans. Alla sånger innehöll många upprepningar av bröllopsparets namn. Och hela tiden kunde allt följas på bildskärmarna. Jag vill understryka att tjejerna alltså dansade timme efter timme i stilettklackar. Jag var imponerad.

Framåt småtimmarna bars en jättelik bröllopstårta fram. En gigant på 6-7 våningar. Paret skar tillsammans en bit att mumsa på med något dolk-liknande redskap. Fotades sedan mumsandes på biten. Men sedan blev man förvånad ska jag säga. Tårtan visade sig vara fejk och bars ut igen! Istället bjöds gästerna på en dessertbuffé. Inte mig emot. Här fanns allt en sockerslav skulle kunna önska sig: En massa frukt, kakor, rinnande varm chokladsås i fontän, äppelkakor, morotskakor, prinsesstårtor. En dessert orgie utan like! Och efter den var alla vi svennebananer på vårt bord så pass mätta och goa att vi var helt utslagna. Klockan var runt två och vi var rädda att bli tagna för mesproppar om vi tackade för oss. Men det visade sig vara helt ok.

Vi tog avsked av det fina bröllopsparet som dansade vidare - vackra, lyckliga och svettiga (iallafall gummen, bruden var förtjusande snygg och osvettig hela bröllopet igenom trots dans) och kröp till kojs. Somnade på två röda. Jag drömde danssteg. Jag kan dom nu. Men hur fasen får man till armsvängarna??

Det är sällan det händer nåt utöver det vanliga när jag är och tränar. Lugnt och skönt är det en vardagmorgon på SATS. Längst bak bland motionsmaskinerna står latin-tjejen och svettas enträgigt på. Vid ett löp-band står en kvinna i 50-års åldern och får instruktioner av en personlig tränare. I mitten står jag på min trampmaskin och blir mer och mer cerise i ansiktet. En ganska så harmonisk och skön tillvaro.

Men idag fick vi alla hjärtat i halsgropen för en stund. Jag var precis klar med mitt pass och på väg ner mot omklädningsrummet då alla portar i byggnaden automatiskt slogs igen med en duns. Pang. Och sedan i högtalarna en lugn inspelad röst om och om igen: Vi undersöker en brandlarmsrapport, invänta nytt meddelande!

Ingenstans kände jag någon brandlukt. Men det kändes ändå lite kymigt att fortsätta ner i källaren genom alla de stängda portarna. Speciellt som det kikade fram en ur personalen bakom en av portarna som frågade mig om det brann någonstans. Jag irrade lite oroligt omkring en stund, kollade om det brann på solarieavdelningen. Fluktande in i repan efter eventuell panik. Men nej. Snart byttes brandlarmet ut mot den gamla vanliga Vivaldi-biten igen och jag vågade mig in i duschen. Men det visade sig vara iskallt i duscharna. Värmen avstängd en halvtimme efter brandlarmet. Jag och den 50-åriga kvinnan suckade uppgivet till varandra. Efter en upphettning i bastun körde jag en rask kalldusch.

Kul när det händer nåt....

Hej på er

Har inte haft så mycket att förtälla på sistone tycker jag, inte nu heller egentligen, men något måste jag ju få till nu när det gått en massa dagar. Helgen har varit skön. På fredagen var vi hemma hos A:s bror och hans familj. Åt gott kött och spelade Stockholmsspelet. A:s lag fick alla lätta frågor. Jag och hans bror fick alla svåra. Men Stockholmsspelet är kul.

På lördagen åkte vi en snabbis in till stan då jag fått nys om en 2 timmar lång rea på BikBok. Där har jag spanat in en lite för dyr jeansoverall ett tag som nu blev min för halva priset. Sånt gillas. Har bott i den sedan dess. Sedan blev det en söt blå vårjacka på Gina Tricot också. Den kostade inte mer än 300 spänn så jag tyckte att det kunde vara värt.

På kvällen åkte vi hem till MellanBarbro och hennes familj. Barnen stod lyckliga med öppna armar och ropade hej då vi kom. Kan man få ett bättre välkomnande? Kollade melodifestival. Åt massa gott kött igen.Badade bubbelpool med massagesäten. Jag satt 40 minuter i "monstersätet" och gick därifrån med märken som liknade sugmärken på ryggen och som utvecklades till nåt blåmärkesliknande. Detta till trots tror jag att massagen gjorde gott för min onda rygg full av knutar.

På söndagen var det strålande solsken och det kändes som att vi vaknade upp i en fjällstuga mitt i Åres backar. Men det var Länna som låg gnistrande vitt utanför fönstret. Mamma och pappa kom hem till mig på korv stroganoff och äppelkaka. Mysigt. Sedan åkte vi hem till A och gjorde 80talaren Chokladbanan i ugn och kollade på The Shining. Min läskigaste skräckis förr. Antar att skräcken avtagit för jag somnade. Det gjorde A med. Så vi släckte och sa gonatt.  Panchisar. (Hur stavar man? Kundie ju inte skriva pensisar. Eller?)