lillbarbro

I lördags - vilken dag det var!

Som sagt, 2 bröllop på samma dag.  Jag och A bestämde oss för att hinna med att vara på båda vigslarna och det gick ju faktiskt över förväntan. Kändes nästan overkligt att vara med om det i den takten!



Emma och Mackan gifte sig i Maria Magdalena medan regnet öste ner utanför.



Och en timme senare gifte sig Stina Och Ludvig här, i Årsta koloniområde med utsikt över vattnet, precis efter att regnskuren passerat.

Det är så fint att gå på bröllop och se sina bästa vänner så där genomlyckliga och kära. Känslan smittar av sig och jag blir genomlycklig jag med. Och gråtig förstås. Efteråt var jag helt slut av alla känslor som härjar runt i kroppen: Skratt, gråt, nervositet om vart annat.

På Emmas & Marcus bröllop hade jag uppgiften att sjunga "Time after time". En uppgift jag tog mig an med skräckblandad förtjusning. Så glad att bli tillfrågad och så rädd för att stå där längst fram i kyrkan med alla nerver i gungning och sjunga ut. Men efteråt är jag så lättad för det gick. Och modiga lilla Saga trotsade sina tårar och sjöng "Underbart" och satte i stort sett hela församlingen i tårar - så fint! Och lyckan i Emmas och Marcus ögon gick inte att ta miste på.

Efter en race-tur i vår tappra Corsa kom vi till Stina och Ludvigs bröllop i mycket bättre tid än vi vågat hoppas. Ett så fint ställe hade de hittat till tillställningen.

Tyvärr hade ju regnet vräkt ner nyligen och tvingat bandet att kvickt ta in all utrustning, för att sedan bara hoppas att inget gått sönder. Fick träffa hela Stina-familjen som man inte ser var dag - roligt! Och Stina och Ludvig, så fina och med samma glädje i ögonen. Och pirrigt var det nog för Stina glömde sin brudbukett och Tjallarn fick rycka in och lämna över den framme vid prästen. Det var sweet. Sedan en skvätt tårar till. Stina, kompisen sedan 1989. Så mycket minnen! Och efter vigseln rev Tjallarn av fina Dolly-låten "You´re the only one" - fint! (Och instrumenten hade överlevt)



2 av mina närmaste vänner gick och gifte sig samma dag med sina fina killar. Vilken grej! Tack underbara ni för att vi fick vara med och ta del av lyckan.

Vad hände sen?
Jo det här förstås!



Skål för brudparen!