lillbarbro

Oj fullt upp idag!
Hann ej skriva om möhippa 2 som jag tänkt. Får bli efter Italien. Har haft fullt upp med att förbereda för morgondagens resa. Och klockan 4 ringer tuppen så nu e det dags att krypa till kojs. So long alla polers! Nu blir det detta:

På fredagen skulle vi alltså kidnappa Emma på riktigt.

Klockan 11 väntade sig Emma att hennes Mamma skulle komma, men istället ringer mamma och beordrar Emma att titta ut genom sitt fönster. Utanför står Krull, som jag berättat om tidigare Roligt är att vår Krull blev påtagligt lik den riktiga.

Räven ligger i buskarna utanför och filmar det hela. Det fina med Räven är att samtidigt som hon gör detta hinner hon rapportera till oss andra med sms "Emma har hamnat i ett hysteriskt fnitteranfall jag aldrig hört förut" osv. Hon är så bra.



Krull åker med Emma till Gerdas där vi, som denna gång är många fler, väntar. Emma är lycklig igen och det känns så skönt att få säga hejdå till besvikelsen. Nu har Emma äntligen använding för den emligt packade väskan från gårdagen där hon packat ned det hon tror hon kan behöva på en möhippa, som festskor och top med tygblomma.

Vi äter lunch och Emma talar ut om hur hon under natten våndats. Hon har det gott. Ända tills Räven vill presentera nästa utflykt.



Emma blir nästan vit i ansiktet. "Vem har kommit på det här??!" Jag gör mig mindre i min stol. Hade inte riktigt koll på att hon var SÅ rädd för hästar. Och allergisk, ja det hade vi ju inte tänkt på...



Med Clarityn i magen är Emma ändå med på noterna. Vi kör ponnytrav! Roligare än någon av oss kunnat ana tror jag. Det är krut i de små knubbiga hästarna. Ibland vill de hellre käka gräs i kanten och ibland börjar de galoppera. Men oj så vi kör!



Efteråt är Emma ganska lättad och glad. Och blodat tand tror jag vi alla fick. Vill köra mer!



Mellanmålspaus blev det sedan. Mackan represent!

Nu är det dags för middagsförberedelser och Emma får en ny stass att krypa in i. Väninna J har förberett för god grillmat och så småning om sitter vi och äter ljuvligt smakande primörer och sallader. Emma får öppna kuvert med frågor om minnen vi alla har med henne. Emma har bra koll



Hon får också panga gamla ex.



Som den storyteller Emma är fick vi höra roliga historier.





Just därför fick många vara med som egentligen inte riktigt hörde dit. Vi vill höra storyn!

När alla ballonger var spräckta blev den dans och fina ord resten av kvällen. SimSimma, Who´s got da keys to ma bimma!! Emma höll små vackra tal för oss alla. Unserbart! Vi var några få som sedan drog hem till Emma för att fira vidare. Men ungefär vid dörröppningen tror jag vi alla kände oss lite för utmattade för att fortsätta (förutom möjligen Emma själv) Det blev taxi hem och bums i säng.

Bara några timmar senare skulle ju jag på´t igen.

Vilken helg!

Två fina kompisar skulle överraskas med sina möhippor. Båda vill jag skriva om. Vi börjar med dag 1.

Första mön, Emma, hade av misstag råkat se det planerade datumet för sin hippa och vi som hade haft endel sjå med att hitta ett datum som de flesta kunde vara med på bestämde oss för att försöka lura henne men ändå köra det utsedda datumet.

Detta gjorde vi genom att låta väninna C, som var med Emma ute på landet, tvinga med henne in till stan dagen innan det bestämda datumet där en överraskning skulle vänta. Överraskningen i fråga var att jag, Räven och Banana skulle berätta för Emma att vi fått veta att datumet är avslöjat och därför skjuter vi på möhippan till efter bröllopet. Men eftersom vi vill göra nåt innan ändå så bjuder vi på en middag på Kungsholmen.

När C berättar om den stundande överraksningen i stan blir Emma så otroligt glad och förväntansfull. "OJ! Jag har nog aldrig blivit så här glad!" utbrister Emma glatt där ute på ön. C våndas och smyg-smsar till oss som blir nervösa att detta kommer bli en stor flopp. Det är dock för sent att ändra planerna. Bara att fullfölja.

Väl på Orangeriet, där vi ses innan middagen för en liten drink möts jag av en lycklig och vackert piffig Emma. När min blick däremot möter Rävens är det enda jag ser ångest och panik. Jag tror vi alla känner samma ångest. Vi vill inte komma med detta besked till Emma som redan tycker sig se andra vänner runtom i lokalen men som alla visar sig vara okända personer.

Medan jag står i baren skakar jag lite lätt av nervositet och dåligt samvete. Men när vi återvänder till bordet där Emma sitter med sin Strawberry daquiri så släpper vi bomben. Med hjälp av den dåliga känslan inom oss tror vi att vi lyckas ganska bra med vår påhittade story. Emma är duktig och lyckas dölja sin besvikelse som jag dock tycker mig ana ligger därinne någonstans, och efter hand dämpas vårt dåliga samvete och kvällen blir väldigt trevlig ändå. Med utsikt över vattnet med södermälarstrand badande i kvällsol äter vi middag i sommarens sista tropiska sommarkväll för denna gång.

När Emma vill ta ett glas vin till men väninnorna börjar gäspa och snacka om att det är en dag i morgon också tror jag nog hon tycker vi är lite torra. Ett glas vin till får hon, men sedan skjutsar Räven hem oss alla. Ingen galen natt på stan ens för Emmas del.

(I efterhand har Emma erkänt att hon lite ledset pratat ut med Mackan på natten, hur trevligt det än var denna kväll så ville ju Emma ha en riktig möhippa! Och en möhippa utlovad i höst, den kommer rinna ut i sanden, gissar Emma sorgset i sin säng... Mackan som är införstådd i allt tröstar så gott han kan. Eloge!)

Förra veckan när jag satt på Loopen med Carola blev jag förskräckt när en and i vattnet bet mig i tårna och trodde det var nåt gott att stoppa i näbben när hon såg mina rosa tånaglar.

Idag hände det hör och häpna igen! Vad är det med änderna i stan? Jag satt på en brygga vid Eriksdalsbadet innan jobbet och åt frukost då en and flög upp på bryggan och gjorde mig sällskap. Kom jättenära och kvackade. Tog efter ett tag ett litet nyp i min tå ett par ggr innan hon förstod att den ine var ätbar.

Men vet ni vad som hände då? Hon tog några varm runt mig och letade smulor eller nåt och sedan genade hon ÖVER mig. Hon hon gick alltså rakt över mina knän. I lugn och ro! Å jag önskar jag hade bildbevis för det var så lustigt. Sedan drog hon in sitt lilla andhuvud i min urdruckna temugg och drack ett par andklunkar av det som var kvar i botten. Hahaha, vilken skojare. Jag ,som ni ju vet är fascinerad av djur, blev nästan lite rädd för henne faktiskt.

Min kameraladdare är borta och det är trist. Ingen kameramobil heller. Lite av anledningen att det ej blir så mycket blogg just nu... och vädret förstås!

PS. Minns också en sommar på Vendelsögård med Kusinen, då jag blev väckt av att en and drog mig i håret och sedan lubbade där ifrån. Stranden garvade.

Sovmorgon!

Sedan scones med kära A innan vi tog filt och drog ner till Reimers och badade. Varmt i vattnet! Och skönt att bo nära det. Vi simmade en ganska lång stund. Eller nästan fem minuter. Sedan åt vi lunch hemma och förstod att vi kommer nog att få stå ut med barnkalas med gråtande varje söndag på våran vackra gård. Och dessutom nu i semetsertider så går barnkalaset över i vuxenkalas framåt kvällen och barngråtet byts ut mot lite för gälla vuxenröster. Jag ska inhandla ett par kraftiga öronproppar, detär ett som är säkert.

Men innan det var dags att sova var vi en sväng på Spymlan och drack en somrig, smaskig jordgubbsdrink. Hela helgen har helt enkelt varit en låtsassemester. Fint, i väntan på den riktiga.

I arla morgonstund mötte jag upp Kusinen med bilen vid Södra station. Gålö var målet! I väskan fanns äggmackor, Orio´s och Tropicana (? för det är väl det den heter, den där "Shake it to wake it"?) och, som jag sa till Sylla, : Mia Skäringers bok. (Det kändes lite för tidigt på morgonen för att verkligen uttala orden "Dyngkåt och hur helig som helst")

Ute på Gålö låg vi och softade i solen hela dagen. Badade ett par gånger i det iskalla vattnet också. Balansgång på knubbiga hala stenar i hyffsat höga vågor i iskallt vatten är inte någon catwalk-gång direkt.

Vi åkte sedan hem med nervevade rutor i gassande sol, lyssnandes och sjungandes på och till våra favoritkakor. Bilkö som alltid när solen skiner på Gålö och timmen slår "det börjar bli lagom att åka hem och göra middag". Precis som Kusinen sa "Det känns som i Thelma & Louise" såg jag hur det rykte ifrån motorhuven.

Köra intill kanten och öppna huven för att mötas av en massa rök och pysande, bubbliga ljud från motorn. Åh vad jag hatar detta tillstånd av Clueless-ness som infann sig. Och i bilkön bredvid oss vevade en tanta ner fönstret för att ropa: "Vad ni än gör, öppna för allt i världen inte locket för då kan ni få brännskador för livet!" Okej, nu rör vi ingenting. En bussig familj stannade till och Pappan axlade hjälpa-till-manteln och berättade för oss vad vi skulle göra. Han blev den som fick skruva på det farliga "brännskador för livet"-korken och det gjorde han med galans. Andra i bilkön skänkte oss vattenflaskor som vi fick fylla på med istället för kylvätska. Röret med kylvätska till motorn hade spruckit... Pappan, som väl inte var nån Brad Pitt direkt, men man får vara tacksam ändå,  övertygade oss att vi skulle klara oss in till stan. Vi litade på hans ord. Han visade sig vara mer pålitlig än Brad i filmen. Vi kom hem.

Ingen kan förstå hur svettigt vi har det på jobbet dessa dagar, ryggen är ständigt droppande våt. Så därav drog jag efter jobbet direkt hem och in i duschen för att sedan möta upp med fina systern StorBarbro vid Slussen.

"Visst var det lila och träskor vi sa?"skojade Storisen när vi sågs.

För som de systrar vi är hade vi båda klätt oss i lila klänningar med likadana bruna hasbeens på fötterna. Skrattretande identiska korsade vi torget ner till Debaser (första gången för mig på det stället, vet inte hur jag lyckats) där vi njöt av varma sommarvindar och kall öl.

För att få njuta fullt ut av utsikten gick vi sedan en sväng till Gondolen där vi satt i ett fönster och fick svindel när vi tittade ner och utsiktskoma när vi titatde åt sidorna. Igen - Stockholm alltså, vilken vacker syn. Denna kväll stor halvmåne, rosalila himmel och djupblått hav. Oj så vi njöt.

Sedan hem och natt-steka ägg inför morgondagen.