lillbarbro

Jomenvisst, jag är inte alls främmande för alla platåsstövletter man nu ser på stan (som för övrigt A avfärdar för att de ser ut som hovar) Men när den här dojjan dök upp i butiken tyckte jag nästan det kändes lite påträngande. 90-tals-kickern flåsar mig i nacken!

Och ja, jag har själv varit med och valt ut den i våras och liksom räknat lite med att dagens 20-åringar inte förknippar den här kängan med Down Town eller Hathaway. Men för mig blir den för mycket. Och hur går den i butiken? Slutsåld! (och det är 20-åriga tjejer med mönstrade tights som köper den) Ojojoj nu har jag blitt gammal!

(Bild från Vagabond)

Vi var ju på ett till bröllop denna sommar. Det var A:s kusin som gifte sig och på deras bröllop spelade Den flygande bokrullen - och det svängde! Den kanske varmaste natten denna sommar och gästerna och bröllopspar dansade sig ännu svettigare och ville aldrig sluta, en fantasisk upplevelse! Det gick helt enkelt inte att stå still när det här gänget spelade.

Vi var ju endel i Dalarna också på semestern. Där hann vi med både en hel massa slöhäng och solning, men också fysiskt arbete.



Mamma är en hejare på att feja med hus och tomt. Här är hon igång och drar upp tistlar ur åkern.



Och A gick loss och röjde ner det mesta av det höga gräset.



Och så åt vi en massa gott också... som hallon med blåbärsglass.



Den här vyn kan man inte se för många gånger. (halva åkern klippt)



Vårt ena lilla äppelträd som planterades förra året har i år fått en hel drös små äpplen!



Om man är ute när Skansenprogrammet börjar är detta vad man kan se. Gissar att Lasse B inte bara har Stockholm i sitt hjärta utan även besjunger detta ställe ibland. Vi har minsann sett honom slinka in i Gottboden ett par gånger...





En riktigt regnig dag åkte vi till Jonssons fik i Enviken.





Där finns en Juke Box



Så här passar man på att dansa till "Marie, Marie"



Och nu har A fått en ny beundrare igen. Agnes såg till att hålla sig väldigt nära så ofta det gick.



"Du är en liten kissdroppe" "Du är ett öra" Barnens loppor var något utöver det vanliga.



Det var allt för denna gång. Får se om dte blir någon höst-tur upp igen. Vore fint det.

I lördags - vilken dag det var!

Som sagt, 2 bröllop på samma dag.  Jag och A bestämde oss för att hinna med att vara på båda vigslarna och det gick ju faktiskt över förväntan. Kändes nästan overkligt att vara med om det i den takten!



Emma och Mackan gifte sig i Maria Magdalena medan regnet öste ner utanför.



Och en timme senare gifte sig Stina Och Ludvig här, i Årsta koloniområde med utsikt över vattnet, precis efter att regnskuren passerat.

Det är så fint att gå på bröllop och se sina bästa vänner så där genomlyckliga och kära. Känslan smittar av sig och jag blir genomlycklig jag med. Och gråtig förstås. Efteråt var jag helt slut av alla känslor som härjar runt i kroppen: Skratt, gråt, nervositet om vart annat.

På Emmas & Marcus bröllop hade jag uppgiften att sjunga "Time after time". En uppgift jag tog mig an med skräckblandad förtjusning. Så glad att bli tillfrågad och så rädd för att stå där längst fram i kyrkan med alla nerver i gungning och sjunga ut. Men efteråt är jag så lättad för det gick. Och modiga lilla Saga trotsade sina tårar och sjöng "Underbart" och satte i stort sett hela församlingen i tårar - så fint! Och lyckan i Emmas och Marcus ögon gick inte att ta miste på.

Efter en race-tur i vår tappra Corsa kom vi till Stina och Ludvigs bröllop i mycket bättre tid än vi vågat hoppas. Ett så fint ställe hade de hittat till tillställningen.

Tyvärr hade ju regnet vräkt ner nyligen och tvingat bandet att kvickt ta in all utrustning, för att sedan bara hoppas att inget gått sönder. Fick träffa hela Stina-familjen som man inte ser var dag - roligt! Och Stina och Ludvig, så fina och med samma glädje i ögonen. Och pirrigt var det nog för Stina glömde sin brudbukett och Tjallarn fick rycka in och lämna över den framme vid prästen. Det var sweet. Sedan en skvätt tårar till. Stina, kompisen sedan 1989. Så mycket minnen! Och efter vigseln rev Tjallarn av fina Dolly-låten "You´re the only one" - fint! (Och instrumenten hade överlevt)



2 av mina närmaste vänner gick och gifte sig samma dag med sina fina killar. Vilken grej! Tack underbara ni för att vi fick vara med och ta del av lyckan.

Vad hände sen?
Jo det här förstås!



Skål för brudparen!

Ja nu sitter jag här och det är måndagmorgon och jag ska strax tillbaks till jobbet efter en semester som var tre och en halv veckor lång men som faktiskt, tro det eller ej, känns som minst fem veckor. Känns okej, men såklart hade jag velat vara ledig länge till.

Känner mig en aning utmattad efter den här helgen. Två fina bröllop ägde ju rum i lördags. Det var Emma och MAckan och det var Stina och Ludvig. Så fina båda två! Jag ska skriva om detta lite senare.

LillBarbro har legat på latsidan under semestern men tror nu att det kommer bli ändring på det då allt börjar återgå till det normala igen.

Mors så länge!

..och så var det Italien. Umbrien, som ligger granne med Toscana, var målet. Och våran lilla by låg precis på gränsen mellan dessa områden. Så vackert så man smällde av var det. Men när vi kom fram var det hällregn och dunderåska. Alltså ett sådant oväder där det blixtrar varje sekund. Vårt hus som låg högst upp var en vacker och nästan lite otäck utkiksplats för detta skådespel.



Vårat hem bestod av två stenhus, en underbar trädgård och en stor fin uteplats för långa och stora middagar. Bra för oss som var 10 vuxna och 2 småttingar. I trädgården fanns en hönsfamilj, under oss på en äng bodde ett 100-tal ankor. Lägg därtill en åsna och en häst och ni hajjar att det var livat.



Man kan säga att det var ungefär fifty fifty med sol och regn-dagar. Och de soliga hängde vi mest vid huset, som hade denna lilla svalknade pool...



...omgärdad av en massa lavendel som uppskattades av fjärilarna. Och den där kolibrihistorien som vi hittade på Kefalonia förra året fanns även här.



Många utflykter till hyffsat närliggande städer blev det, särskilt de regniga dagarna. Här besöker vi Arezzo och en marknad som hölls en gång i månaden med massa fina gamla grejer som möbler, dukar och beslag. Himmelriket!

Men tyvärr visste dom att ta betalt. När jag trodde jag skulle fynda en fin gammal spetsduk i linne fick jag veta att de ville ha 700 för den. Och då menar jag euro! Vi nöjde oss således med en tavla med snubbig men fascinerande insekt.



Om kvällarna åt vi vanligtvis middag hela gänget ihop. Grillen vid muren användes flitigt. Och oj så trevligt det är att sitta så där många och äta långa, goda middagar ihop med utsikt över Umriens gröna kullar. DET är semester det.



Vår vän F fyllde 30 och fick ballongmiddag. Hon bjöd på underbart smakande lammstek. En av de allra godaste middagarna denna vecka.





På väg till Florens. Det regnade så kraftigt att det tillslut haglade! Det trodde man inte om Italien i Augusti.



Väl framme i Florens blev vi direkt riktiga turister. Nappade på erbjudandet att köpa regnponchos på parkeringen och fotade sedan som galningar alla de vackra kyrkorna och byggnaderna som fanns. Och vi var inte ensamma...





Sista kvällen åkte vi tillbaka till en av våra favorter Anghiari, en fin gammal medeltidsstad, för att äta middag. Ett litet italienskt pensionärspar som verkade veta vad de pratade om tipsade oss om en restaurang som visade sig vara en sån som utmärkts av michelinguiden flera år i rad. Vi blev eld och lågor och unnade 4-rätters. Det var fint.



Mätta och goa åkte vi hem igen.



Vacker utskikt hade vi, men vi var trötta på att se bergen så dimhöljda. Sista dagen åkte vi till Rimini där vi senare skulle ta flyget för att få en dag på stranden som avslut.



Efter en väldigt segdragen bilkö på över en timme fick vi äntligen det vi förtjänade - en riktigt solig dag vid havet! Fint avslut på en underbar resa. Italien gav mersmak. Men nästa gång beställer vi mindre regn.

Tillbaka i stan ett par dagar. Nu gäller det att ta saker och ting i rätt ording. Och var var vi nu på LillBarbro? Jo på möhippa nr 2! Så varsågoda,

Klockan ringde alldeles för fort förstås. Strax efter den ringde Tjallarn och sa med sammanbiten ton att jag måste vara på allerten idag för nu hade en av våra mannar blivit magsjuk.

Jag tog mig i kragen och drog iväg för denna dags äventyr. I väninnan C:s hall fick jag en lösmustasch och en låtsasprilla. Jägartema! Jag gav i gengäld de andra damerna en varsin tyrolerhatt, medan vi med folkmusik på högsta volym for iväg i bilen för att hämta upp vår vän.





Tjallarn trivdes i sin roll och jag kunde inte sluta garva. Hon klär ju i sin musche!
Med en glad häsingestinta i framsätet drog vi ut i skogen för att gå en äventyrbana. Vad som väntade var värre än jag kunnat ana!



7 meter upp i luften skulle man balansera på rep. Visst, man hade säkerhetslinor och grejer, men hur trygga känns dom på ett par darriga ben högt upp i en tall med 4 timmars sömn bakom sig?



Efter första hängbron och med denna utsikt började min underläpp darra och jag bangade på fortsättningen. De andra körde vidare. Bauta och Tjallarn klarade utan vidare hela banan. Modiga tjejer. I belöning fick de nästa "äventyr"



Vad vi ser här är Tjallarn (sjukt högt upp på stammen) och Bauta på stegen. De ska klättra upp på den där avsatsen, gängas fast i en linbana och sedan bara kasta sig ut. Huga säger jag...



.. men är samtidigt lite avis. Det såg sjukt kul ut! Och det tyckte damerna med.



Iväg i den fiolspelande bilen igen. Sedan blev det korv med pinnbröd på en klippa vid vattnet. Stintan och jägarna.



Mitt djurintresse fick sitt



Herr Padda gjorde oss den äran



Och så även familjen and. (Gissa vems hand?)



Gala! Nu blev det fest hemma hos Tjallarn. Och har man inversterat i en bautapool så ignorerar man väderförhållandena.



Vad är en jägarträff utan lite prickskytte?



Bautas egna! Då det regnade mest hela kvällen blev det middag inne i Tjallarns växthus.



Men det kunde knappast blivit mysigare. Kulörta lyktor plus en inte längre magsjuk kompis och hennes syster. Och så gott kött förstås.



Efter middag blev det Bauta-disco i växthuset och sedan Bauta-karaoke. Efter det nattbad i bautapoolen. Men där kastade jag in handduken och bäddade ner mig i en soffa. En mycket rolig dag och kväll blev det även denna gång. Mycket tack vara maskerna här ovan. men också för att Bauta är en fining förstås. Tack ska ni ha!