lillbarbro

Jag har problem när det kommer till solbrillisar. Tycker liksom i princip att samtliga modeller ser roliga ut på mig. Och inte hjälper det att jag får medhåll av LIllRäven som brukar stå bakom spegeln på HM och fnissa med mig medan jag går igenom butikens sortiment. Vet inte om det är pga gammal vana men det enda jag tycker funkar är stora 70tals-brillor. Men jag vill ju också kunna ha sobra pilotbrillor! Har testat 1000-tals modeller. Alltid med samma resultat, jag ser ut som han i Mupparna:



Nu har jag ändå hittat ett par som jag tror jag gillar. Men det är svårt. Jag kan inte längre avgöra om jag ser rolig eller ok ut. Visst jag är fortfarande lik Muppet Show-killen, men kan jag leva med det? Tiden får utvisa.

I måndags cyklade jag förbi Kungsan för att se om körsbärsträdet slagit ut.
Det hade dom. Vackrare vårtecken får man leta efter.

Idag känns det som att det är fredag fast det bara är torsdag. Och varför gör det det? Ja, veckan har varit slow, den blir det när man lever på existensminimum. Men så är ju snålblåst och kyla borta och utbytt till värme och hopp om livet. Och aldrig har vi väl sett så mycket framemot en helg va? Hela stan skrockar om hur fantastiskt varmt det ska bli denna helg. Det har den gjort ända sedan början på veckan, så jo jag tackar att det går låmgsamt.

Jag ska tillbringa helgen tillsammans med 3 av mina bästa väninnor och deras kids på landet i Dalarna. Det ska bli ljuvligt. Det är näst intill omöjligt för oss 4 att få ihop en helg eller t.o.m kväll då alla kan ses så det är blir en helg som går till historien. Hoppas på sol, loppisar, fika, goda middagar, garv och en massa, massa struntsnack.

Dagens stora överraskning står advokat Leif Silbersky för. Han hoppas på tillfällig anställning på Cirkus Maximum. Är detta på riktigt? "Jag har alltid drömt om att jobba på Cirkus, för gemenskapens och samarbetets skull, alla hjälps åt så gott det går", ja ungerfär så säger Leif i DN idag. På frågan vad han tror att hans arbetsuppgifter blir så svarar han att han tror han kommer få sopa rent och hjälpa till där det behövs. Se där!

Har tidigare skrivit om min fascination för Beyonce´s dans i "Single Ladies". Och om hur jag vill kunna göra den själv. Om hur jag ibland försöker. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Var för ett tag sedan hemma hos ett par vänner på fest och det avslöjades att dansen utfördes varje morgon framför tv:n av tjejen i hushållet. På Youtube kan man se alla möjliga och omöjliga varianter på studsande människor i svarta bodies. Ja t.o.m Justin Timberlake studsade runt i body och högklackat tillsammans med Beyonce i Saturday Night Live för ett tag sedan.

Men nu tror jag ändå att rekordet är slaget. Inte mindre en 100 tjejer i London firar att Beyonces konsert närmar sig. Det gör dom på det här viset, mäktigt!

I fredags hamnade jag på releasefest för Depeche Mode:s nya skiva. Tillställningen ägde rum på vackra Nalen. Jag har aldrig varit ett fan, kommer nog aldrig att bli, men några i sällskapet propsade och jag tänkte väl lite att varför inte?, någonting.

Egentligen visste jag ju redan det jag nu ska säga men det är något helt otroligt till torrt sällskap de där syntharna. Alla smakfullt och propert klädda i svart, förstås. Och inget ont i det, det är rätt charmigt kan jag tycka. Men det är det här med att inte röra sig. Överhuvudtaget. Här står dom allihop och är säkert alldeles till sig i trasorna inombords över att DM släppt ett nytt album. Ett album som för kvällen spelas ut ur ett mäktigt sound system som dundrar över hela Nalen. Men man rör inte en min. Man står i rekordeliga klungor längs små runda barbord, man sippar på en öl, man språkar lite lätt med en kamrat. Men man rör varken en fena eller en min.

Med undantag för en endaste person. En kille som liksom inte passar in. Han bär turkost och har en solbränna. Och han dansar hänfört framför scenen. Han ser mer ut att höra till kategorin Bartender i Thailand. Jag är ganska säker på att så är fallet tills jag ser att han faktiskt sjunger med i låtarna och kan dom. Tappert försöker han få med andra DM-kamrater i sin dans, en efter en. Men ingen ger sig hän på samma sätt. Han får någon att ta några danssteg på ploj för att sedan snabbt smita tillbaka in i den svarta massan vid barborden så fort chansen ges. Men större delen av kvällen får han lov att dansa ensam. Vilket inte verkar vara ett problem förvisso.

Men så tänker jag att det är lite fint ändå med dessa koder som finns för olika typer av musik. Som synthare är man svartklädd, kammad och rekorderlig. Och denna kväll står de alla just så fint uppställda på Nalen för att hedra Depeche Mode. Så självklart. Så charmigt, på ett sätt. Men på ett annat sätt torrt som fnöske.

Tackar dock för en superkul kväll, Tro´t eller icke.

Jag har bestämt mig för att inte köpa ett nytt busskort förrän nästa måndag. Till min hjälp har jag ett förköpshäfte samt en cykel. (Ja cykeln är hel igen, det var någon som släppt ut luften bara, ingen punka. Retligt naturligtvis, men ändå en lättnad att slippa allt som har med punktering att göra).

Men shit alltså, det är lättare sagt än gjort att hajka fram utan SL-kort! Och det som försvårar uppgiften är de tillfällen då man bestämmer sig för att det inte är en match att cykla från Söder till Kungsholmen. Jag cyklar morskt iväg. Trampar glatt upp för Götgatsbacken och susar ner mot Gamla Stan. Och hej vad det går.

Tills jag kommer till Vasastan. Det finns egentligen ingen väg man kan närma sig denna eller Kungsholmen och undvika en uppförsbacke. Vi har Drottninggatan med tvär uppför på slutet som segar på ända tills man är uppe på Västmannagatan. Vi har Sveavägen, med en trög uppförs till Odenplan. Allra värsta vägen är den över Norra Bantorget då man dels måste äventyra livshanken genom att cykla på Vasagatan, men sedan väntar ju också den grymmaste av grymma uppförsbackar bakom L.O-borgen.

Nåväl, man tar sig dit. Men man tar sig inte tillbaka. Cykeln blir gärna kvar utanför restaurangen, polarn eller vad det nu må vara. Ibland för ett par dagar, ibland en hel sommar. Förköpshäftet bränns på två dagar. Och man finner sig själv vandrandes vart man än ska. Kommer du över? Javisst, jag e där om en och en halv timme. Jag går.

Nu befinner jag mig på den plats där min cykel blev kvar i fredags. Eller ungefär iallafall, har t.o.m fått hjälp med att forsla den åt rätt håll. Och nu ska jag och cyklen jobba på till Söder igen. Denna gång blir det över Västerbron. Sl-kortet må vara dyrt, men ack så användbart.

Den här månaden har varit lite av en fasa pengamässigt. Så nu när mitt busskort gick ut så plockade jag fram cykeln istället för att punga ut för nytt kort. 700 är ju dessutom rena rama rånet. Eller iallafall trista pengar att betala. Tänkte att detta ju även passar min nya livsstil - La vie sportif!

Sagt och gjort. Jag köpte nytt lås, det gamla hade rostat igen, och satte av på cykeln igår morse. Idag är dag 2. Idag är det punka. Inte ok. Det är ju sånt här som får mig att låta cykeln stå i ett år!

Ödets ironi. Hrmppf.

Påskhelgen har varit så skön! Dels känns det som mina 3 lediga dagar varit lika lång som en hel vecka vilket hör till ovanligheterna. Dels har vi gjort en hel del trevliga saker.




 Igår var jag med Mamma, Pappa, StorBarbro och hennes barn på Waldermars Udde och gick på Carl Larsson-utställningen. Sedan fikade vi och kollade på blommor. Elis gillar blommor väldigt mycket och sa "Pappa kommer bli så förtjust när jag kommer hem med den här buketten!" Rart. Agnes är mer inne på att berätta vilka färger det är på saker och ting. Ett jobb hon gör mycket bra.

I övrigt har det varit goda grillmiddagar hos kära vänner, soliga promenader, en kall öl i solsken samt födelsedagsfirande av OriginalBarbro och Nisse. Har fått inse att jag har en allvarlig konkurrent på A. En ljuslockig oemotståndig liten tjej vid namn Viola. Hon ässkar Assesander. Och när vi träffades nu i helgen kastade hon sig omfamnande kring hans ben medan hon ropade ut hans namn. Själv fick jag inte en tillstymmelse till kram. Men hon har god smak, det måste jag ge henne.

Är glad att våren är här på allvar och att man har den samt en härlig sommartid framför sig. Om jag tänker på det för mycket blir jag dock nästan stressad.

Vi har en ny grej, jag och A. Varje söndag e det storkok. Igår gjorde vi sushi och tempurafriterade räkor och grönsaker. Blev sjukt gott! Och sjukt mycket.



Först var det sushiriset. Efter kokning ska det blandas med en särskild vinäger och viftas (!) svalt



Vi hade en massa smaskiga ingridienser



A var en hejare på att rulla perfekt packade sushirullar



Jag sattes på att skära. Kniven ska vattendoppas mellan varje skuren bit



Här ser vi den första räkan hoppa ner i tempurafriteringen. Ett festligt och spännande inslag i matlagningen



När vi var klara hade vi mat för ett helt kompani. På silverfatet har vi tempuragrejerna. Mina favoriter var sparrisen. På sushifatet blev allihop väldigt smaskiga. Trodde inte man kunde göra god sushi hemma men det gick.



Så här många sushibitar fick vi förstås inte i oss så idag har vi matlådor. Men nu vet vi vad vi ska göra om vi har fest någon gång snart. Och det mina vänner, kanske vi har...

Jobbar två timmar till sedan ska jag njuta av solen och ledigheten precis som ni andra.
Ha en fin helg.

Denna morgon har jag sett fram emot. Frukost med KlunkaMumsasPuffa och MellanBarbro på Waynes. Vilken klockren start på dagen. Vi bunkrade upp med bagels och latte i balj-storlek. Bara för att liksom. KlunkaMumsaPuffa har ett sätt att berätta sina historier på som får både mig och MellanBarbro att stundtals sätta våra jättelattar i halsen av frustningar. Varje formulering är pricksäker med en stor klick humor och det är lite därför som jag sörjer att hennes blogg lagts ner något så bedrövligt. Nåväl, IRL är ju ändå ännu bättre.

Efteråt följde MellanBarbro med till jobbet och slog till på ett par fina skor som jag tycker passar henne perfekt men som jag är lite rädd att hon köpte bara för att vara snäll mot LillBarbro. Och idag är det bara regn och elände. Trots det är jag glad och pepp över lag och ska nog ta den energin till att göra lite fint i butiken.

Glad påsk på er mina små kycklingar!

Och så fyller Barbrosarnas Barbro år idag!
Grattis älskade Mamma!

... lappat mina favvojeans.



Jag vet att de fortfarande ser väldigt trasiga ut, men det fiffiga är att jag satt jeanslappar innanför hålen så att jag ska undvika att dra nya stora hål i byxorna varje gång jag sätter mina vassa små fötter i jeansbenen. Det må se lumpigt ut men jag är nöjd och glad. Så mycket mer än så har jag icke att rapportera. Händer inte mycket nu...

Mors!

Vilken skön lördag det var! Varm och bra. Jag vaknade klockan 7 och var sådär ettrigt effektiv från första minut. Putsade mina igengrodda nynäs-fönster. Tvättade duschdraperier. Och framför allt - jag åkte med en massa skrot till återvinningsstationen. Gammal dator, gammal bäddmadrass, ett gäng gamla trasiga lampor och annat löst bråte mötte sitt öde och fick lämna min lägenhet. Att det var en lättnad är en underdrift.

När jag var klar med dessa bestyr var det fortfarande förmiddag - så nöjd. Jag mötte upp A och vi åkte ut i skogen för att promenera. Det var ju så ljuvligt varmt och vårigt ute. Vår promenad blev sjukt komisk. Både jag och A (ja framför allt A) hade lite för hala skor på oss. Inte hade vi räknat med att hela skogspromenaden var täckt av ett tjockt, blankt och superhalt istäcke.

Med myrsteg satte vi av på isen med förhoppning om vårigare terräng längre fram. Men det dröjde. Vi gled försiktigt fram på Bambi-ben. Mötte andra taffliga skogsbesökare på vingliga ben. Helt plötsligt tappade A fästet. Tappert höll han balansen ganska så länge, vinglade hitåt och ditåt för att slutligen dunsa ner på rumpan på isen i sina hala stads-sneakers. Jag stod i diket bredvid och kunde inte låta bli att garva. Det kunde inte han heller. Och så kom som pricken över i:et en pappa med två barn just då.
 
"Du e inte ensam om att ramla idag" klargjorde farsan.
"Jag ramlade omkull med O´boy i handen" berättade en av ungarna.
"Håll höger efter bron så blir det bättre" tipsade den friluftsvane farsan.

Sagt och gjort. Åt höger blev det så småning om torrt och fint och vi kunde äta äggmackor i solen vid sjön och skåda citronfjärilar och slöa flugor en lång stund. Avslutade gjorde vi förstås med våfflor och bullar vid fikastugan. Pure heaven! Men innan dess hann vi också se en solande huggorm. Inte illa. Sedan tyckte vi att vi fått tillräcklig lantlig idyll för dagen och vi drog in till stan igen.

Hej,

Var och såg Män som hatar kvinnor igår. Tyckte faktiskt den var ganska bra, den. Men en grej störde mig så hela filmen igenom. Den övertuffa, hårdkokta hackerbruttan på 24 bast heter Lisbeth.  Är det bara jag eller låter det inte som ett skämt? Det är ett mamma-namn. Ok, jag vet att ni tänker att det kommer från rätt käft, nämligen LillBARBROs, men jag tror ni hajjar. De sista ordet som överhuvudtaget yttras i filmen är just "Lisbeth" och det kommer i form av en vem-annars-suck från Micke Nykvist mun. Då ville jag skratta.

Bortsett från det var den faktiskt spännande.

Idag har två av mina favvokillar födelsedag.
                                   
Dels är det Nils                 Och så är det A

Nisse fyller fem och jag kan tänka mig hur det kändes i hans mage i morse när han vaknade. Han ser på klockradion när den blivit 7:00 och innan dess får han inte väcka mamma och pappa. Idag har han varit tvungen att ligga kvar i sängen med pirr i magen och vänta på dom. Dessa tankar fick mig att längta makalöst mycket efter denna lilla skrutt. Hoppas det blir kalas så vi får komma och gratulera. Puss på födelsedagen Nissemannen!

A har jag däremot fått fira ordentligt redan med frukost och paket. Och så fick han den här teckningen som ni ser. Den var tänkt att vara liten och sitta i hans födelsedagskort, men den råkade istället bli enorm. Men den blev ganska lik så han fick den ändå. Grattis på 27-årsdagen min fina A!