Livet utan kollektivtrafik
Jag har bestämt mig för att inte köpa ett nytt busskort förrän nästa måndag. Till min hjälp har jag ett förköpshäfte samt en cykel. (Ja cykeln är hel igen, det var någon som släppt ut luften bara, ingen punka. Retligt naturligtvis, men ändå en lättnad att slippa allt som har med punktering att göra).
Men shit alltså, det är lättare sagt än gjort att hajka fram utan SL-kort! Och det som försvårar uppgiften är de tillfällen då man bestämmer sig för att det inte är en match att cykla från Söder till Kungsholmen. Jag cyklar morskt iväg. Trampar glatt upp för Götgatsbacken och susar ner mot Gamla Stan. Och hej vad det går.
Tills jag kommer till Vasastan. Det finns egentligen ingen väg man kan närma sig denna eller Kungsholmen och undvika en uppförsbacke. Vi har Drottninggatan med tvär uppför på slutet som segar på ända tills man är uppe på Västmannagatan. Vi har Sveavägen, med en trög uppförs till Odenplan. Allra värsta vägen är den över Norra Bantorget då man dels måste äventyra livshanken genom att cykla på Vasagatan, men sedan väntar ju också den grymmaste av grymma uppförsbackar bakom L.O-borgen.
Nåväl, man tar sig dit. Men man tar sig inte tillbaka. Cykeln blir gärna kvar utanför restaurangen, polarn eller vad det nu må vara. Ibland för ett par dagar, ibland en hel sommar. Förköpshäftet bränns på två dagar. Och man finner sig själv vandrandes vart man än ska. Kommer du över? Javisst, jag e där om en och en halv timme. Jag går.
Nu befinner jag mig på den plats där min cykel blev kvar i fredags. Eller ungefär iallafall, har t.o.m fått hjälp med att forsla den åt rätt håll. Och nu ska jag och cyklen jobba på till Söder igen. Denna gång blir det över Västerbron. Sl-kortet må vara dyrt, men ack så användbart.
De dagar Västerbron är för tung från K-holmen så ta Norrmälarstrand. Då får man visserligen Götgatsbacken, men den är iaf lika kort som den e brant. För inte nog med att Västerbron tar knäcken på en, Hornsgatan gör att man ibland vill hugga av benen...
Å gud igenkänningen. För mig brukar det bli dyrare att försöka dumpa SL, både i pengar och slit. Men jag tror nog att trots västerbrons jävlighet så skulle jag nog välja den vägen från söder till k-holmen. Jag börjar gilla västerbron. Mitt trick är att inte hetsa upp mig över att det är jobbigt, ta uppförsbacken i sakta mak, inte bry mig att jag cyklar som en kärring, och försöka njuta av utsikten. Nerförsbacken, som ju alltid kommer efteråt, är belöningen.
Å gud igenkänningen. För mig brukar det bli dyrare att försöka dumpa SL, både i pengar och slit. Men jag tror nog att trots västerbrons jävlighet så skulle jag nog välja den vägen från söder till k-holmen. Jag börjar gilla västerbron. Mitt trick är att inte hetsa upp mig över att det är jobbigt, ta uppförsbacken i sakta mak, inte bry mig att jag cyklar som en kärring, och försöka njuta av utsikten. Nerförsbacken, som ju alltid kommer efteråt, är belöningen.
Julie, det är bara för att du ju slipper Hornsgatan direkt efter Västerbron. Den härskna grädden på det mögliga moset.
Det beror på var på söder man ska, nu skulle jag till Södersjukhuset och det vart närmst med västerbron men annars föredrar jag också norr mälarstrand, även fat jag anser att uppförsbacken börjar redan vid bron i g:a stan för att sedan eskallera på götgatsbacken. Efter den har jag nästan astma, men kan rulla resten av vägen till jobbet....
Ett alternativ på hornsgatan, iallafall om man vill till skanstull är ju den trevliga vattenvägen längs årstaviken. men den e crowded.
