lillbarbro

Jag köpte mig ett par Hasbeens träskor för två somrar sedan som jag älskat och använt flitigt och som nu är uttjänade. Under dessa år har Hasbeens stigit ordentligt i pris (kanske har nåt att göra med tillverkning i Italien istället för Dalarna och ökad populäritet) Så jag blev ordentligt glad när jag fick nys om en pågående utförsäljning!

Var där i morse tillsammans med hysteriskt många flickor som snällt stod i en kanske 30 meter lång kö. Och som stressades av att se tjej efter tjej komma ut med proppfulla kassar med träskor! Skulle det bli nåt över till oss över huvudtaget? Men se det blev det. Jag norpade åt mig dessa två till mer en halva priset. Så ett tips är att kvista förbi Klara östra kyrkogata 8 (mitt emot Åhlens City typ) tors-fre 10-11 juni mellan kl 8-19   OBS! endast kontanter!


Dessa fast i en lite mer senapsfärgad variant



Och så dom här godingarna. Och båda har jag suktat efter men tyckt är alldeles för dyra. Lycka!

Jag tror jag gör som förra året här på LillBarbro, och samlar våren i bilder. Nu när den äntligen är här. Var uppe i ottan i morse och lämnade in bilen på mecken för att fixa skrikande bromsar. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Promenaden hem blev fin.







Jag har nya klappriga vårskor!



Utanför vårt tillfälliga fönster grönskar det så här vackert, och vackrare blir det när allt slår ut mer. Äntligen vår!

I morse fick jag ett mms som satte fart på tårkanalerna.  En söt liten skrynklig sak ligger på sin mammas bröst med en handduk på huvudet. Banana och Tompa har fått en liten dotter! Banana var inne hos mig på jobbet häromdagen med sin stora mage och av hennes blogg att döma så är det väldigt skönt att flickan äntligen bestämt sig för att komma ut. Nu längtar vi tills vi får komma och träffa hela gänget. Grattis till hela nya familjen!

Okej, det är ju inget för mig tyvärr eftersom vi i helgen rensat ut porslin i obarmhärtig anda. Jag gnydde förvisso endel när gamla favoriter och trotjänare blev ratade till förmån för vårt nya kök som komma skall. Men för er som har utrymme så har Indiska fått in några helt oemotståndliga koppar i puderfärgat glas. Örat är av små glasbollar, och dessa bollar kantar också de små söta faten till. Ack...



Mitt mobilfoto ger inte dessa koppar någon som helst rättvisa så spring till Indiska och kolla in. Gotta love!

När vi ska renovera ska det som bekant ta hela 6 veckor. Cirka. (Och det där cirka:t skulle man gärna varit utan) Och vi har ju undrat hur vi ska lösa det där med dusch och toalettbesök under denna tid. Och då är det så fint att ha en vän som vi kallar för Kollegan. Hon har då alltid svaret på allt. Åh, vad jag saknar henne dessutom!

Kollegan har förstås en vän som ska vara borta hela Maj. Och den vännen bor vid Helgalunden och hyr gärna ut sin etta till oss. Perfekt! Som bonus får man Helgalunden runt hörnen - älskar kvarteren där.

Men innan vi kan flytta in där har vi 11 dagar. Och då har fina Kollegan erbjudit oss husrum i Gubbis tillsammans med henne och hennes fina son. Hur snällt är inte det? Och hur KUL ska det inte bli?? Jag blev likt ett barn på julafton pirrig i magen av förväntan och glädje! Jag har fått alldeles för lite Kollega 2010 så nu blir det översovarvecka. Fy så rysligt fint av Kollegan. Love you!

Tycker ni som jag att det är födelsedagar, barnkalas och bebisar på gång lite var stans i vår? Då vet jag var man hittar presenten...  Min syster som jag här kallar StorBarbro har ett kläd/designmärke som heter Barbro Stockholm. Hon gör fina kuddar, barnkläder, smycken och annat smått och gott och allt finns att skåda (och klicka hem) på hennes nya, tjusiga webshop:

Barbro Stockholm

Hasbeens i all ära, men jag fick ett par stövletter av fina familjen Ståhl härom dagen. Familjen Ståhl jobbar med skomärken från Spanien (Alicante!) och dom har en massa fint och är väldigt rara. Dessa är från märket Sixty Seven och finns snart hos oss i butik. Så glatt att få ett par nya, snygga stövletter till våren. Jag älskar dom!

Cookies n´beans är gäster i Så ska det låta. Och det är säkert just så det ska låta som det gör ikväll på tv:n. Jag bänkar mig. Trevlig helg!

En fin grön vägg



Snygga stolar i en annan (eller kanske samma) nyans av grön



Tyger på Åhléns



Ett kök med mycket zink. Snyggt.

Bilderna är hämtade lite här och där, kommer inte ihåg riktigt var, tackar bockar och bugar för lånet!

Det gled just in tre sköna tanter på varsin rullator här i butiken.
"Nu tar vi all plats som finns" deklarerade den ena.

En av dem, den allra skruppligaste, ville prova gummistövlar. Väninnorna hjälpte henne med smakrov och hjälp att resa sig och provgå.  Dom var så fina! Skrattade åt att de stod i vägen. Skojade med mig. Jag hoppas det är så vi kommer vara när vi är gamla. Fortfarande ge oss ut på stan i ett samlat gäng trots att det är bökigt och går långsamt. Hitta på lite trevliga saker i vårsolen. Som att köpa nya gummistövlar och fika på Gunnarssons. För dit måste de väl ändå också gå när de ändå är i nejden och härjar?

Blev glad av att se dessa tre. Tror livet är härligt även när det är 80+ som gäller.

I söndags vaknade jag med känslan att jag vill fixa en massa. Men precis som vanligt slutade det med att 1 av 5 saker blev gjorda. Men det gör ju inget. Det var en mycket trevlig dag. Jag ville bland annat till Ikea för att köpa innerkuddar. Jag ringde Mamma för att höra om hon ville med. Det ville hon.

Det är så mysigt att göra utflykter med Mamma. Jag hämtar upp henne och hon är så fin. Vi småpratar i bilen så att vi missar avfarten till Södra Länken. Men vi är vana. Många gånger har vi hamnat lite avsides på väg till Ikea för att vi tjattrar.

Väl på Ikea beslutar vi oss för att börja med fika. Vilken bra och lugn start. En varsin räkmacka och dricka därtill. Så enkelt och så trevligt. Det är ovanligt lugnt på Ikea. Sista OS-dagen. Perfekt för ett besök. Sedan går vi lugnt plan för plan och kollar in alla små uppbyggda hem. Mamma är genuint engagerad i både tvättställ och bänkskivor. När vi känner oss nöjda går vi till kassan och utanför slår vi till på en påse Anton Bergs mandelägg. På dom snaskar vi när vi far igenom stan igen tillbaka hem.

Lite då och då gör jag och Mamma någonting ihop. Varje gång är det så rackarns trevligt. OriginalBarbro är en fining.

Det är eftermiddag i Italien. Genom de mörka brillisarna har jag utsikt över havet vars strand vi har legat på hela dagen. Ibland har vi snorklat iväg till revet och kikat på färgglada firrar. Jag har just tagit en dusch och gjort oss två ordentliga mackor med den krämigaste av mozzarella-ostar. Till det ett glas iskall öl. Sen sitter vi sida vid sida i eftermiddagssolen på balkongen och läser någon timme för att sedan ta en siesta. Jag och Ulla i Tropea sommar 2008. Jo, man tackar.

På Birka Paradise anordnades en karaoke-tävling för barnen. Många barn var modiga och vågade vara med. De flesta körde två och två med lite försiktig sång så som det brukar vara liksom. Gulligt. Men så ropar plötsligt arrangören upp vår kusins lilla Klara på scenen. Hon är sju år och jag tror hon var yngst av alla. Man undrar lite om hon kommer våga.

Men OM hon vågar! Ensam på scenen kör hon som ingen annan. Mina ögon tåras som på befallning och när jag vänder mig om så ser jag att det händer även MellanBarbro och Anders. Vi sitter och bölar allihop för att hon är så bra. Klara får med sig hela publiken och till och med den obligatoriska schlagerarmen sitter där den ska i slutet. Det här var helt klart det finaste ögonblicket på resan.

Ps. De stående ovasionerna på slutet kommer från "bollhavskillen" Ds.

 

Ja sannerligen, jag har alltid haft en svag punkt för detta klädesplagg. Lite svårt att förklara varför, men det bara är så. Overallen e tuff. Idag inhandlades en ny variant på postorder. Med breda axlar och lite snärtig stuss. Jag hoppas den ska passa.




Som ett litet bevis på min förkärlek till detta klädesplagg har jag satt ihop en lista på overaller genom tiderna i LillBarbros liv. Håll tillgodo:

1976 - Ett gäng stickade historier gjorda av min mamma

1978 - Den s.k "Kram-&-kläm"-overallen - röd i plysch med blå detaljer

1980 - Syster Sofie svassar runt hemma i en vinröd plyschvariant till overall, i vars fickor hon försöker trolla bort grejer för mig. Jag lyckas dock avslöja hennes trick då de stora plyschfickorna skramlar för mycket.

 

1989-1990 - I Ellos-katalogen fanns en jättepyjamas stor som ett tält i mjukistyg som jag hett önskade. Den blev aldrig min men drömmen var stark.

1997 - Syster S inhandlar en grym tight jeansoverall som LillBarbro nästan gör till sin.

1998 - Samma Syster hittade en skön 70-tals slalom-overall i tight modell som jag flitigt lånade i skidbacken.

1999 - Äntligen!! Byxdressen finns på H.M! I en sofistikerad ärmlös svart viskos-version med slängiga ben. Min parad-party dress!

2000 - Igna har fixat ihop en Safari-overall. Khaki förstås, med breda axlar och snedknäppning. Benen har rykt och blivit shorts. Med klackar blir den fabulous.

2002 - Lilla shortsdressen inhandlas i silkigt material. Känns 70-tal. Den e grymt snygg än, men den e för mycket underkläder för att jag ska palla använda den in public. Blir kvar i garderoben.

2004/5 - På TopShop hittar jag en byxdress med korta ben i gubb-byx-material och krage. Mycket tjusig och den används än.

2007 - På Beyond Retro hittar jag en byxdress i blå syntet som känns som den  tillhört Lucy i Dallas 1982. Liten med smalt band i midjan och tunna axelband. Inköpt men oanvänd.

2007 - Monki har en kroppsstrumpa i ski pants-modell, musgrå är den. Perfekt att "bygga vidare på" med tröjor och klänningar.

2008 - Ja nu e det Monki-overallens tur att flytta in i Lucy-garderoben. Lite mer bilmeckarstuk än någon av de tidigare.

Mina älskade, älskade gamla Acne-jeans är lagade flera gånger om. Men när de nu spruckit för kanske femte gången med en jättereva rakt på rumpestumpen så går dom inte längre att komma undan med i alla lägen. Slängas ska de dock inte. Men ett par hela och rena i samma kaliber är något jag med jämna mellanrum sökt efter i butikerna.

Att prova jeans finns det väl ingen som tycker är kul. Förutom den där norskan i Gina Tricot-reklamen möjligen. Fast nu duger ju inte ens hon utan är utbytt mot en 10 år yngre brasilianska. Så att det är trögt för en annan att ta sig till de osmickrande och cellulitframhävande speglarna i omklädningsrummet och knöla in sig i olika jeans är väl inte så konstigt kan jag tycka.

Igår gav jag det en ytterligare chans. Hos Acne rafsade jag tag i ett gäng med sjysst tvätt och smala ben och drog in i provrummet. Huga säger jag bara. Allt satt illa. Jag blev svettig. Höfterna fick inte plats. Tillbaka med alla igen. Men som tur var gav jag inte upp där. Hittade ytterligare en modell som såg ut att vara värd att pröva. Och se där var den, ersättaren! Pålitlig, lagom hög midja som liksom inte tar slut förrän midjan smalnar av. Därmed slipper man tilltryckta kärlekshandtag och riskerar inte att visa en sparbössa om man hukar. Smala ben hela vägen - så som jag vill ha det.



Hurra säger jag! Detta par har potensial att bli de nya favoriterna.
Acne Needle M-waist Lena var namnet.

I går morse var en sån där riktig trevlig morgon. Jag fick besök av Julie och Judit.  Dom kom över på frukost tidigt på morgonen och vi hann hänga flera timmar innan det var dags att gå till jobbet. Kändes som att jag började jobba långt efter lunch. Älskar när det blir så. Här är dom båda under filten i soffan:



Att Judit är lik sin pappa råder det inga tvivel om



Sedan följde dom med mig till jobbet och Julie hjälpte mig märka upp en ny leverans skor som kommit medan Judit sov fint i vagnen. Så mysigt, så trevligt, så bra som en fredagsmorgon kan bli!

PS. När man håller i Judit så är hon så rolig. Hon tittar intensivt och växlar mellan att se väldigt bekymrad ut till att dra på ena smilbandet. Ibland spricker hela munnen upp i ett stort smile. Och pratar man lite med henne så kan manha turen att få respons. Så liten och pratar tillbaka! Judit säger saker som Mmmm bubl okej (om än ofrivilligt så sa hon faktiskt det) Man vill äta upp henne litegrann. DS

Min nya Mobil

Jag har haft en halvtrasig mobil så länge. Den har varit utan tak och därmed har den med tiden börjat glappa och störa sig. Nu fick jag ta över A:s "gamla" Sony Ericson som jag tycker känns jätteny och härlig på alla sätt. Inte nog med att den inte glappar. Täckningen i vår radioskuggade lägenhet är plötsligt helt ok. Jag behöver inte längre trycka mig mot en fönsterruta för att till slut ändå märka att samtalet brutits. Nej nej, jag kan nu prata obehindrat. Dessutom är kameran bra.

Bubble Town

Jag har ingen IPhone men jag är glad ändå. För A har en och jag får spela spelet som jag blivit så hooked på på den. Bubble Town var namnet och det påminner om favoriten från förr "Bust a move" (kusin till Bubble Bobble) dör man ska få bort bubblor från en plan genom att skjuta på dem i rätt färg. Simpelt, barnsligt, och klurigt när man kommer lite längre fram. Allt i min smak. Detta spelar jag långt in på småtimmrna då A snarkar sedan länge och kanske är det Bubble Town som är lite av frklaringen till att jag inte kommer upp så lätt på morgonen.



Alicia Keys nya

Nu för tiden har jag svårt att verkligen gilla en ny låt. Kommer aldrig i närheten av hur mycket jag till exempel gillade Mary J Blige´s "Whats the 411" på 90-tal, eller neneh Cherrys "Raw like sushi" sent 80-tal. Men Alicias nya har potensial. Väldigt emotional över lag och det gillar ju jag. Hemma hos oss går "Empire State Of Mind" varm och då är det Alicias egna version framför Jay Z:s. Men förutom den är t.ex "Find a way to make it without you" och "Love is my disease" mina presonliga favvosar. Den sistnämnda extremt lidelsefull. Me like.



Bubblare: Värmeelementet

Förtjänar en förstaplats men eftersom jag redan nämnt den i tidigare inlägg fick den nöja sig med bubblarplatsen.

Igår såg vi Cookies N´Beans på Kägelbanan. Det var så fint! Massa fina låtar. Och stämningen är så varm att ingen kan gå oberörd därifrån. Sista låten "Orphan Girl" var nästan bäst, förutom att två snackiga tjejer hade mage att stå å snacka högt i accapella-delen! Hrmpf. Peter Jöback var gästartist och även hans julsång med körer av kakorna gick ner med hull och hår. Nu är man minsann julifierad med råge!



Minsta besökaren var Judit. Med jättehörselsskydd! Hon sov sig igenom hela spelningen med ro. Och Mamman Julie fick se Cookisarna för första gången. Just som jag står och skriver kom Cookisarnas extrakaka in här. Vet inte vad hon heter men hon är gotlänska och sjöng igår en Emmylou Harris-låt som fick oss att rysa av välbehag. Nu fick jag säga hur bra dom var! Och ja hon kände igen mig från konserten så jag fick erkänna att jag varit på rätt många... hehe

Just ja! Kom på nu att jag köpte ett par fina Cookies N´Beans-trosor till mig själv. Vilken bra grej!

Idag är det vår dag. Vi har namnsdag! Så grattis säger LillBarbro till:

Mamma OriginalBarbro
Storasyster StorBarbro
Storasyster MellanBarbro
Juliana Barbro Alonso
Bauta Barbro
Betty Barbro
Viola Barbro
Me myself and I - LillBarbro

(och Lill-Babs)

Glömmer jag nån nu eller är det så här många Babsare vi är?
Och tack Sylla för påminnelsen... du glömmer då aldrig!


(bild lånad från http://farbror-sid.se/home/?p=1782)

Idag har Ola och Julie fått sin lilla bebisflicka! Så roligt. Äntligen har hon kommit, dom har ju fått vänta länge på den här lilla kraken. Jag är så nyfiken på det hela, hur det gått och hur hon ser ut och vad hon heter och hur alla mår å så. Men man måste ju låta nyfödda och deras familjer få sin lugn och ro och vänta ut... Dock är man ganska bra uppdaterad som vän till de båda på Facebook. Imponerande hur Ola lyckats hålla statusuppdateringarna vid liv under eftermiddagen. Men det hade de ju lovat att göra, även fast jag nog inte trodde att de skulle lyckas SÅ bra. Grattis till er allihop!

Förresten har jag och A också fått en liten baby idag. Men vår är hård och turkos och en hejare på att röra till det... Lite tung var hon också, 7 kilo tror jag närmare bestämt. Fast förstås världens finaste!

Gonatt!