lillbarbro

Vaknade i morse och hade dröm att jag var på en smal, rak och lång bergstopp med lös snö i drivor som kunde ramla över en eller som man kunde falla igenom. Under och på sidorna fanns iskallt vatten och på andra sidan en stor skidbacke med folk som gjorde loopar med skidor och snowboards. När de gjorde sina konster så kom dom så nära i luften att jag nästan tappade balansen av vinddraget och snöstänken. Som att inte detta var tillräckligt obehagligt så var jag plötsligt i det iskalla vattnet och fick köra klädsim. Hade hoppat i för att ta upp mitt fina överkast som höll på att sjunka. Oturligt nog hade det bundits en tegelsten i nacken på mig vilket försvårade mina simtag till pelarna vid snöbergets botten.

Jag var inte rädd där jag låg i vattnet och sprattlade, men det kändes omständigt att ta sig i land och jag insåg att det heller kanske inte skulle vara möjligt. Jag hade någon sort assistans iallafall som hjälpte mig vid bergskanten men där tar drömmen slut.

Det är spännande med drömmar. Det känns så självklart att dom grundar sig i något. Men vad? Jag somnade med lite kymig söndagsångest igårkväll och ville helst ha en till ledig dag med A. Och i morse skulle jag till banken och dividera om mitt pensionssparande och lite andra grejer. I tankarna finns också en lite negativt pirrig tanke på att det snart är spelningsdags med mitt band. Blandat med pirr av förväntan. Jag är vek när det kommer till utmaningar. Jag gissar att det är dessa få grejer som ligger bakom min tegelsten i nacken. Vad tror du?