lillbarbro

(...om ni minns, och det tror jag att ni gör)

För ett par veckor sedan skulle jag bege mig till KakelSpecialisten för att inhandla kakel. A var på resa med jobbet och jag skulle således göra köpet allena. I hallen stod jag och funderade: Den gamla sunkiga monki-jackan eller fuskpälsen? Fuskpäls fick det bli trots att jag tänke på att det kan kännas obekvämt att ha alltför tjejiga kläder när man ska röra sig på ett område med övervägande byggjobbare. Och då menar jag att man känner sig alldeles för nippertippig i jämförelse.

Jag bestämde mig för att det var töntigt att bry sig och drog på mig pälsen. Och stövletter till det. Fredag som det var och allt. Efter jobbet skulle jag till MellanBarbro och sova över så jag hade lite hjälpligt packat ner översovningsgrejer i väskan.

Redan när jag parkerade bilen kände jag mig lite too mush med pälsen och stövletterna. Utanför bara blåkläder. Men det var ju inget att bry sig om såklart. Så jag gick ut. Men redan vid ingången hörde jag en röst:

"Du tjejen, du tappar kläder!" En blåställskille som lite nonchigt tar bort luren från örat där han står lutad mot ett staket mitt emot mig.

Jag kollar på marken och ser där mitt vita spetsnattlinne ligga i en hög. Jag rafsar snabbt upp det och skäms. Garvar också lite inombords åt mig själv. Så typsikt när jag redan kände mig fånig. Och så slår det mig. Sa han inte "kläder"? Som i plural? Jo. Detta betyder att eventuellt så var det inte bara nattlinnet jag kastade ifrån mig utan även mina nya trosor jag hade packad med.

När jag var klar med det jag skulle göra och gick ut igen så fick jag det bekräftat. Utanför ingången låg mina trosor också i en svart liten hög. Så förnedrande att jag fick lov att bara dra utan att ta upp dom. Stod inte ut med skammen.

Numera är det Monkijackan och rediga kängor som gäller för min del när jag besöker byggvaruhusen.