lillbarbro

Jag har önskat lite att den nya tjejen som flyttar in här ska vara en annan version av mig. Låter lite knasigt kanske men liksom, en som kommer uppskatta min fina lägenhet på precis samma sätt som jag har gjort. Jag har ärligt talat lite svårt att förlika mig med att min lägenhet inte är min längre. Men idag hade jag fått ett mail på Facebook från den nya tjejen.

Hon började med att be om ursäkt om hon var märklig som hörde av sig till mig på Fejjan. Men hon ville bara presentera sig (då vi aldrig möttes vid kontraktskrivningen) och säga att hon var så glad att få flytta in. Hon skrev att när hon klev in i lägenheten var det som att komma hem och att hon inte ville gå därifrån. Här var jag förstås rörd till tårar och så glad! Det var just en sån jag ville skulle flytta in. Vidare skrev hon att det var lite komiskt för flera av mina grejer i lägenheten hade hon likadana av hemma. Perfekt! Det är ju en jag som flyttar in!

Att hon också förklarade hur kul hon tyckte det skulle bli att få träffa sina nya grannar (styrelsen vill träffa henne innan inflytt, lite speciellt hos oss) kunde ju inte vara mer perfekt då jag vet att mina fina grannar vill att alla ska vara engagerade i föreningen.

Jag svarade med ett mail som dröp av fina, blödiga ord. Kände att vi hade something in common. Vi förstår varnandra, den nya husägarinnan och jag. Plötsligt känns det lättare att låta min ädelsten gå.