lillbarbro

A har blivit Farbror till en underbart söt liten krabat. Vi var och hälsade på honom igår. Han föddes i tisdags. Dörren hem till krabaten öppnades av en stolt fader med ett mycket harmoniskt och lylligt leende på läpparna. En lika lyllig nybliven Mamma stod ett par steg bakom och log samma sköna smajl.

Krabaten låg och sov. Söt som socker var han med pussmun, pianofingrar och en väldigt bedårande liten näsa. Efter ett par timmar så tyckte föräldrarna och vi att lillkillen kunde få ta och vakna, så vi fick prova att hålla honom. Inte vaknade han för det. Han bjöd bara på ett par sköna grimaser och somnade om.

Det är nåt med nyfödda bebisar som man inte kan motstå. Samtidigt som man är dödsskraj för att hålla dom fel så finns det knappt nåt mysigare än att få ha en sån plutt i famnen. Lukten av bebis är ljuvlig. Och så andas dom som små sparvar.  Dom känns så otroligt ömtåliga och samtidigt är dom så rogivande och mjuka.

Att se den nya och alldeles lyckliga familjen gjorde mig glad. Världen är rätt så fin ibland ändå. Och jag - jag är ju nästan lite Faster va? Eller nej, det kanske är att dra det lite långt. Nåja, Hurra i vilket fall för den nyfödda Lillkillen. Hipp Hipp!