En tår i ögat
Idag var det Kollegans sista dagen på jobbet. Och jag kan inte ens skriva det utan att få blanka ögon. Hur ska det gå utan Kollegan? Jag vågar inte ens tänka tanken fullt ut. Istället tänker jag på fina glimtar från tiden som varit. Vi har en ordentlig hög med både roliga minnen och minnen ur andra kategorier av sinnesstämningar konstaterade vi härom dagen.
Men när vi står och funderar på roliga ögonblick så är det nästan alltid jag som är inblandad i det ögonblicket. Ett av det vi skrattar mest åt är när vi fick en så stor kartong i leverans att jag utan problem kunde krypa in i den. Och det gjorde jag. När jag kröp in var vi ensamma i butiken men när jag satt där i så hörde jag några komma in. Övervägde att sitta kvar eller att kliva ur. Pest eller kolera. Om dom började prova skor och hålla på kunde jag ju få bli sittande i minuter i den där lådan. Samtidigt som det skulle bli så himla jobbigt att träda ur lådan och fejsa kunderna. Jag valde dock att kliva ur lådan som stod mitt i butiken. Och fy så jag skämdes då jag gjorde det. Hamnade mitt framför fötterna på paret som kommit in och dom tittade förvånat på mig. Jag pallade inte att skoja till det utan gick bara in på lagret och vred mig i skämsplågor. Medan Kollegan skrattade gott.
Annars är det alltjämt räkbomber, Kentor, spaltmocka, värmländska, Spanare, plättar, hallux vallgusar och en massa annat fint jag förknippar med min kära Kollega. I morrn blir det julbord med hela jobbgänget och då får vi fira de 4,5 år som vi haft tillsammans. Kvar efter Kollegans nu ändade dagar på jobbet är iallafall en av de finaste vänskaper och den ska inte tappas bort. Och där kom tårarna.
Goodbajer Kollegan! Och morsning Ulla!
Men åh vad jobbigt det var att glida hem ifrån jobbet igår,med blanka ögon och med en emlig känsla i magen halkade jag fram längs Götgatan.
Har inte heller riktigt pallat med att ta in att det är över nu. Våra dagar som Piff o Puff i kassan, under grillen med frasigt hår på vintern och med schlagervind i lockarna utav fläktarna på sommaren.
Vi har gått igenom så mkt tillsammans bland kartonger och damm inne på lagret du och jag. Det har dryftats om stort och om smått. Tårar har runnit av både glädje och sorg, förhållandevis ofta faktiskt. Speciellt eftersom att jag tar till lipen nästintill varje gång det kommit in en gullig hund och varje gång Kenta blivit bortforslad i ambulans för att han inte är kapabel att ta hand om sig själv, det är så sorgligt! Då brister det! Och då har du alltid varit där kära Barbro och backat upp mig och tagit hand om kunderna så att jag fått gråta klart, du är en sann vän!
Och där kom tårarna igen dårå!
Ja du historien om lådan är väldigt rolig, och just det faktum att du gled ur den som om att det var den mest naturliga sak i världen att sitta instängd i en kartong och leka koja när man är 30 + är helt fantastiskt roligt:-)
En annan väldigt rolig historia är ju oxå han som var inne och mätte alla skor i butiken med tumstock, vi lät honom hållas och tänkte väl att nån gång måste han ju bli klar och kvista iväg. Ja visst, klar blev han ju, men han drog inte utan han tog då helt iskallt upp och tände en cigg och började blossa på en röda prince. Och där min kära vän, du med en ängels tålamod, där gick det för långt även för dig och du gick resolut fram till karln och sa med barsk stämma "Du fattar väl att du inte kan röka här inne" och han svarar dig med sin sönder rökta alkisröst "och vet du hur jävla kallt de e ute?". Och killen hade ju rätt, det var snöstorm och många minusgrader, klart att han var tvungen och komma in till oss för en rökpaus.
Nu tar livet en ny riktning och jag slutar att vara din kollega, men precis som du säger så är vänskapen kvar och det är den som känns absolut viktigast!Är så glad för att jag fått lära känna dig min vän!
Vi har ju faktiskt oxå en massa härliga minnen som är ifrån livet utanför vår lilla holk på Söder och fler lär det bli!
Här är ngr guldkorn, mest bara för att lätta upp detta svulstiga inlägg, undulatkvällen, Barbie & Ken i Italien,Ulla naken och förnedrad i badrummet hemma hos Stor-A efter kväll på Stureplan, Barbro på apoteket med "problemet" egenhändigt illustrerat på servett. Haha hare.....Puss o kram till dig finaste vännen min!
Å vad fint! Nu har man fått garva och gråta lite till. Vi är båda bra på at backa varandra när tårarna kommer på jobbet. Och ja, dom kommer ofta. Så även skratten. Dina små glimtar du bjöd på utanför Holken är riktigt bra glimtar. Nu smalar vi fler såna! Tack för ditt fina inlägg! Puss o Kram!
Ps. "Det luktar sprit!"
Jag kommer också sakna dig! känns så trevligt att se dig i härliga vita skjortor/blusar/tunikor (vet ej vilket ord som passar bäst) när man kommer till butiken.
Tack, vad gulligt! Gillar att du har bilden av mig som tjejen i härliga vita tunikor, nice:-)
