lillbarbro

Jag har patetiskt nog gått runt och surrat om att köra bikramyoga igen sedan SEMESTERN TOG SLUT. En snabb koll i almanackan och man slås av faktumet att det rullat iväg 3 månader utan att jag tagit tag i den biten. Men sen kommer det ju til slut en dag då man säger till sig själv att man är vek och så tar man sig själv i kragen och gör slag i saken.

Detta hände alltså mig i måndags. Gick och köpte kort och bokade tisdagens klockan-sju-på-morgonen-pass. Att gå upp tidigt gick faktiskt bra. Stan är så tyst och skön klockan halvsju på morgonen. De enda människor man ser är sportisar i trikåtajts.

Till passet var jag i god tid. Passade på att klimatisera mig en lång stund. Så körde det igång. Men paff blev jag då jag redan vid första övningen kände hur det svartnade för ögonen. Kan inte ens minnas att det gjorde det på mitt allra första pass jag någonsin var på! Första delen av passet blev en riktigt tuff utmaning och jag var tvungen att sätta mig flera gånger.

Men skam den som ger sig! Idag blir det kvällspass. Och som motivation har jag sytt mig en yogamatta-väska.



Ps. Träningsvärken är sjuk idag! Den är liksom överallt. På framsidan av halsen till och med! Shit alltså...