Slits mellan två världar
Den ena är den bekväma världen och den andra är den fåfängda.
Jag har alltid hållt mig undan allt vad foträtt heter. För aldrig har man ju hittat en foträtt sko som dessutom är snygg, ja det vet vi ju alla att det är näst intill omöjligt. Och jag har så länge jag kan minnas satt utseendet på skodonet i första rummet.
Men nu står jag här med ena foten i bekväm-land och andra i tänkpåhurduserut-land och våndas. Skon ovan är det skönaste jag trätt på mina fötter. En fluffig sula i mocka som liksom smeker fotsulan. Men utseendet på skon i fråga är ju helt enkelt riktig präktosandal. En sådan sko som damerna väljer för att gömma liktornar och halluxar. Ändå är den något mer neutral än skor brukar vara i denna genre vill jag intala mig.
Och ju mer åren går desto mer börjar jag bry mig om hur mina stackars fossingar mår. Har ju för övrigt drabbats av både hallux, hälsporrar och ichiasliknande syndrom som signalerar till mig att jag ska ta hand om fötterna medan tid finnes.
Å andra sidan tar det emot. Jag vill ha fina skor på fötterna. Kan jag verkligen förlika mig med ett sådan mespropp till sko? Sexig är den ju knappast iallafall. Men det kan jag leva med. Frågan är nu gott folk, hur ska jag göra?
Nu börjar du slå in väldigt smal väg, först blir det bekväma skor och då vet man aldrig vart det kan sluta.
Jag klär ju (som du vet) upp mig varje dag, har exempelvis jeans på mig idag när jag skulle kunna ha på mig mycket bekvämare mjukisar.
mvh
A
haha, ja A, det börjar med en nål och slutar med en silverskål :-D
Lillbarbro; hälsan framför allt! Ichias och ryggen främst tänker jag... men om du nu är inne på det här spåret finns det ju en stor värld av foträta skor! En helt ny värld att surfa i om dagarna!! den är ju neutral, kanske är det det bästa. piffiga foträta är inte så kul, då är hederliga mackor bättre! Jag har själv funderat på ett par birkenstock, som -94, men jag har ju mina fötter under ett ritbord hela dagarna...
Förresten kan du ju ha dem stående på jobbet om det orsakar spänningar hemma :-)
Ja det e där jag mest behöver dom. Och då är det bra att ha nåt härifrån. Men jag förstår dig A att du börjar kallsvettas i kontorsstolen när jag börjar dra åt komforthållet. Men jag tänkte i min enfald att du kanske tom föredrog dem före kilklackar? Var det inte nåt om "vanliga kläder" vi snackade igår? Hehe...
Innan man vet ordet av kanske jag kommer i Masai-dosorna ändå och har blivit en riktig yoga-tanta!
Jag tvekar än. Dom är inte roliga.
Det är klart de är från ditt ställe, jag tänkte inte så långt... Du kan väl testa, sköna att ha i Dalarna om inte annat!
Kilklackar och pojkar; det är något som inte funkar dem emellan...
Word!
