lillbarbro

I morse var jag och träffade mina kollegor som är systrar och bor grannar med mig. Vi åt frukost i solen i högalidsparken - så trevligt! När jag kom hem igen kände jag att det var en sån där härlig morgon och jag öppnade upp vårat sovrumsfönster på vid gavel och njöt av vädret och allt det härliga, ni vet...



Plötlsligt hade jag besök. Ja jag vet hur det låter. A har anklagat mig för kattkidnappning när jag uppmuntrade vår gårdskatt Majs att komma på husvisit en gång i vintras. Jag vill hävda att det var högst oskyldigt. Det är väl ok om kissen tittar in en liten stund? Det tyckte inte A som snabbt såg till att Majs gick ut igen.



Men den här gången så VAR det faktiskt inte mitt fel. Plötsligt stod vår andra gårdskatt på fönsterbrädan. Han hoppade snabbt ner på golvet och gick sedan hysesyn. I varje rum gick han runt och snokade och jag tyckte ju självklart att det var ganska trevligt. Efter ett tag kände jag dock A:s ord ringandes i huvudet. "Kattkidnappare Kattkidnappare" och tog katten och släppte ut honom i fönstret.



Utanför satt Majs och glodde. Han tycker nog inte det är okej att jag blir kompis med kattkonkurrenten. Nåväl. Jag gick in igen men efter ett tag hörde jag en duns. Katten var inne igen.

Jag lät han va och gick så småning om in i sovrummet och fick då syn på en liten unge på trehjuling med napp i mun som stannat till utanför mitt fönster. "Var är katten Måns då?" sa barnet bakom nappen. Oj. Nu kände jag mig verkligen som en katt-tjuv. Och sedan hörde jag mig själv ursäkta mig inför barnet som stilla och anklagande satt på sin trehjuling och tittade på mig.

"Han smet in här i fönstret, han går nog på upptäcksfärd här inne" sa jag. Barnet sa ingenting. "Jag kanske ska släppa ut honom till dig?" "Ja" sa barnet. Och så gjorde jag. Och skämdes. Men det var ju inte mitt fel! Väl?

När katten Måns för tredje gången försökte hoppa in så sa jag till barnet att nu stänger jag så han inte kommer in igen. Barnet nickade. Jag stängde snällt fönstret igen och kände mig väldigt skyldig.

Nu vet jag vad förnedring är. Att bli anklagad av en 2-åring och ta åt sig.