lillbarbro

Så kom dagen då vi skulle få hämta cykeln.

Även denna dag hade stället nattöppet och jag kan sätta ganska mycket pengar på att de här killarna som jobbar kvällspasset har tröttnat sedan länge. Det är ju i allafall känslan dom utstrålar där de trött står bakom disken när man entrar deras butik.

Från det att jag berättade att jag var där tills det att jag frågade hur det gick tog det ungefär en halvtimme.

"Hittar ni den inte?" frågade jag.

"Det e inte det att vi inte hittar cykeln, vi hittar inte vår del av kvittot"

"Då kanske vi kan få ta cykeln så länge så vi hinner montera?"

Killen fick något om möjligt ännu tröttare i blicken. "Har ni tänkt att montera den på plats??!"

"Ja"

"Alltså, vi stänger om en kvart"

"Men vi har varit här i en trekvart"

A föreslog att vi skulle kunna komma tillbaka nästa dag om cykeln var monterad och klar då.

"Vem ska montera" undrade killen bakom kassan.

"Ni"

Killen skakade bara nekande på huvudet. Nu började stämningen bli riktigt tryckt. Men paketet fick vi och verktyg att montera. På vägen ut mötte vi en annan ur personalen som när han såg att vi skulle montera utbrast

"Alltså ni vet att vi stänger om en kvart va?"

"Ja"

"Ni kommer inte hinna"

"Men din polare sa att det bara var tre delar och att det gick jättesnabbt att montera när jag köpte cykeln"

"Men vi stänger om en kvart iallafall"

Nu började det kännas som att vi låg i krig mot personalen. Jag var kymig och pepp på samma gång. Nu skulle vi verkligen montera på nolltid. Några tre delar var det förstås inte tal om. Minst 6 delar var det. Och jag blev smått nervös.

Men vi grejade det. Och när jag sa hejdå till gossarna var det ingen av dom som svarade. Men nu har jag en fin cykel iallafall men jag vet inte om jag tycker att jag kan rekommendera butiken i fråga...