Ett moget beslut




Japp, ni ser rätt. Nu har även jag börjat med cykelhjälm. Det satt långt inne, men nu är den på plats, som synes. Det är Mammas förtjänst. Jag ringde henne i förra veckan och berättade att jag köpt en ny cykel. Följdfrågan på det blev givetvis "Du har väl hjälm??!!" varpå jag fick lov att erkänna. NEJ. Jag klev direkt in i tonårssrollen igen. Den där man bara inte kan ha hjälm på sig. För att man ser ut som en idiot.

Men se det kan man visst det. Ok, man ser ut som en idiot. Men jag har funderat lite på det och kommit fram till att jag numera kan stå ut med att göra det. Jag vinkar till och med glatt till bekanta när jag svischar förbi dom på min nya hoj, i min nya hjälm. (Fast en liten röst i mitt huvud roper samtidigt "Hiiiiiiii Waaaaayyyyne" och sedan hörs också en liten krasch direkt därpå, i mitt huvud alltså) I verkligheten kommer ingen krasch men OM det nån gång skulle göra det, då e det med cykelhjälmen på.

Ps. Jag valde den minst svettiga modellen, men bandet under hakan har de glömt att tänka på. Både svettig och skavig. Och när jag svalde en fluga i farten kändes det som att bandet även tryckte på kräkreflexen. Annars är den fin min nya hjälm. Och Kollegan frågade mig om jag kommer bli en sån som går in på ICA med hjälmen på. Det kommer jag inte kan jag meddela.




Kommentarer
Postat av: Sylla

Hehe, vore kul se dig på ica med hjälm...men det krävs en ryggsäck då också, och reflex på byxbenet.

Men detta var en glädjande nyhet, med tanke på hur hjälmar ser ut på dem som har kraschat med dem på känns det tryggt med din nya vana.

2009-09-08 @ 08:58:56
Postat av: Emma

Jag har blivit helt van vid hjälm, så pass van att jag gått från att ha velat vara osynlig till att vinka och ropa från cykelsadeln till trendkillar (som jag kände i tidigare liv) samt att jag satt på mig hjälmen i repan på jobbet och gått till cykel MED HJÄLM PÅ till hojen. På vägen mötte jag

Mat-Niklas

tidigare Marknadschefen, som jag kramade om MED HJÄLM.

Fan, farväl snygghet- välkommen säkerhet.

2009-09-09 @ 10:24:34
Postat av: Anonym

Jag har blivit helt van vid hjälm, så pass van att jag gått från att ha velat vara osynlig till att vinka och ropa från cykelsadeln till trendkillar (som jag kände i tidigare liv) samt att jag satt på mig hjälmen i repan på jobbet och gått till cykel MED HJÄLM PÅ. På vägen mötte jag

Mat-Niklas som jag snick snackade med,

tidigare Marknadschefen på gamla jobbet, som jag kramade om MED HJÄLM.

Det här berodde dock på stress och förvirring och inte så mycket om att jag känner mig helt avspänd.

Väntar bara på att matcha med ryggsäck (för att det är så smidigt då jag cyklar)

Farväl snygghet- välkommen säkerhet.

2009-09-09 @ 10:27:01
Postat av: Anonym

Jag har blivit helt van vid hjälm, så pass van att jag gått från att ha velat vara osynlig till att vinka och ropa från cykelsadeln till trendkillar (som jag kände i tidigare liv) samt att jag satt på mig hjälmen i repan på jobbet och gått till cykel MED HJÄLM PÅ. På vägen mötte jag

Mat-Niklas som jag snick snackade med,

tidigare Marknadschefen på gamla jobbet, som jag kramade om MED HJÄLM.

Det här berodde dock på stress och förvirring och inte så mycket om att jag känner mig helt avspänd.

Väntar bara på att matcha med ryggsäck (för att det är så smidigt då jag cyklar)

Farväl snygghet- välkommen säkerhet.

2009-09-09 @ 10:27:26
Postat av: Emma

Vad hände med mina kommentarer ?

2009-09-09 @ 10:28:31
Postat av: LillBarbro

Det är förundrande hur snabbt det går att bli ett med sin hjälm. Redan dag två kände jag att jag skulle kunna låta bli att ta av mig hjälmen när jag vandrade in på "Klippet". Så det dröjer kanske inte så länge ändå tills jag helt obehindrat glider runt i den, kanske bara knäpper upp bandet för att få in lite luft på sin höjd.

2009-09-10 @ 08:45:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0