Men så drog jag mig till minnes....
...ett annat undulatminne jag har. Ett mer skamligt sådant.
Det fanns en annan liten undulat i bekantskapskretsen när jag var barn. Det var bästisen Malins lilla krake Putte. Världens räddaste lilla undulat. Och han fick ibland vara med på ofrivilliga äventyr. Man såg hur undulatsvetten pärlade sig i hans gulgröna panna när jag och Malin närmade oss hans trygga bur. Ut ville han inte. Å undra på det:
Lille Putte skulle en dag ut och åka båt tyckte vi. Duschkabinen pluggades igen och vi drog på vatten, eller gjorde ett hav. Sen tog vi en plastlåda som båt och satte lillPutte i den. Putte var vettskrämd och ville ta sig ur. Vilket han gjorde. Han ramlade ner i vattnet som han bottnade i om han sträckte ordentligt på sitt lilla undulathuvud. Det gjorde han också. Han sträckte på sig i panik och vandrade stelt och förskräckt omkring på botten. Sen lyfte Malin upp honom och tvålade in honom över ryggen med babytvål.
En annan gång kom vi på en ny lek. "Gömma Putte". Putte var nämligen en tyst och stilla liten undulat så det gick bra att sätta honom var man ville och han satt kvar. En ganska lugn lek tills jag kom på ett gömställe. Jag ville gömma Putte i Malins rislampa. Minns hur jag tänkte "det får bära eller brista" när jag lirkade in honom på pinnen som satt i det runda hålet i botten på lampan. Men där vågade inte Putte sitta utan flög upp och hamnade förstås i rislampan där han panik-flög runt. Jag pulade in min arm i lampan för att få ut Putte och då bet hans sig hårt fast i mitt finger. Vilket var bra för då kunde jag genom fingret dra ut honom. Plus att jag fick stryk av lillputte vilket jag förtjänade.
Ibland är det mindre lyckat att barn har djur....
Hehehe, detta hade jag aldrig hört! Först trodde jag att badhistorien skulle sluta med att han dog - om inte av drunkning så av intvålningen - sen trodde jaghan skulle dö av panik inne i lampan. Hemskt, men oerhört kul att han bet så hårt att du kunde dra ut honom...
