lillbarbro

...påkommet mitt i sitt blodsugar-inmundigande strax intill övergång mellan höft och lår på A denna morgon. En lite nervös stämning infann sig då jag greppade pincetten för att få bort det lilla snubbkrypet som redan växt en aning i storlek. En känsla av jämn blandning äckel och iver kommer över mig när jag ser något sådant här. A vill hävda att jag var spattig. Jag vill hävda att jag var fylld av iver. I vilket fall, fästingen rycktes ut med framgång. Den fick kontrollgå på ett papper för att vi skulle se att den inte lämnat kvar exempelvis huvud i A. Sedan fick fästingen det straff den förtjänade - toaletten.

Och apropå blandad känsla av äckel och iver. På Svartsö hittade vi plötsligt en helt proppmätt fästing ligga stinn efter maten på köksgolvet. Hela Svartsögänget skockades med mobilkameror runt den lilla äckliga varelsen med stor uppsvälld gråblank kropp. Sedan gick vi i samlad trupp till grillen där fästingen lades. Vi stod knäpptysta med bultande hjärtan ända tills vi hörde ett POFF när fästingen brann upp / exploderade. Tyst kom vi överens om att den fästingen festat så grovt på var lilla taxen Sören.

Så är bestämt.