lillbarbro

Nu har jag och A varit sambo i, få se nu... 47 dagar.

Jag sitter här och känner på hur det känns. Nu bor vi visserligen på 32 kvm så här till en början och vi har inte flyttat till vårat riktiga gemensamma boende än så det kanske är lite för tidigt att avgöra, men jag tycker det finns plusgrejer så det kryllar av det!

En härlig grej till exempel: Jag slutar senare än A på dagarna och A som gillar att laga mat brukar ofta ha mat på gång när jag kommer hem så att jag får sätta mig till ett dukat bord när jag trött hasat mig upp för de två trapporna till hemmet. Det är så lyxigt! I utbyte så tar jag hand om disken. Fine with me.

Jag är också typen som inte mår så dåligt av att ligga nära varandra och sova. Många vill ju ha sin spejs när det ska slumras men så länge det inte är svettigt föredrar jag att ligga på en arm. Iallafall ett tag.

Det enda gången jag känner att jag behöva lite spejs är väl vid toalettbesök. A brukar förvisso inte hänga med på dom men i en liten lägenhet blir det ju som bekant ibland lite för tätt mellan toalett och vardagsrum.

Och så får jag ju lära mig att ta hänsyn till någon annans vilja när det gäller att planera för inredning och så vidare i nya lägenheten. Jag är så van att bara göra efter eget tycke och smak. Men nu får jag ibland hejda mig själv och tänka att vi är två om det här när jag spårar iväg i fantasin om hur man skulle kunna göra. Och det är faktiskt roligt att göra det tillsammans och att välja bort och tänka om och komma på att det blir väldigt bra och fint, på det andra sättet med.

Kanske är det nyhetens behag det här med att bo två men det känns så rätt och bra för mig. Och det är jag så glad för.

Tack fina A för det!