lillbarbro

I lördags var vi bjudna på en 30årsfest hos en vän till A som heter Carro. Det var minsann ingen vanlig skiva det, nej nej. Denna fest innehöll drama! Det började i godan ro med lite mingel med drinkar och popcorn.



En söt liten tvååring vid namn Leo fanns också på plats. Fast plötsligt gjorde han inte det längre. Hans mamma gick runt och frågade folk om vi hade sett honom utan resultat.

Vår vän C hade skojarskjortan på så när Mamman frågade honom om han sett Leo så svarade han rappt "Ja han gick åt det hållet, var nån kille i en glassbil..." "Åh men lägg av!" avbröt Mamman och sprang vidare. "Oj det där var nog lite magstarkt för en orolig mamma" tänkte jag, och så kände även C i efterhand. Men lite roligt skulle det allt varit om Leo hade dykt upp igen. Vilket han inte gjorde. Istället hände detta:



Födelsedagsbarnet dök till musiken från Borta med vinden upp i ett fönster på övervåningen. Där öppnade hon ett brev som just kommit. När hon såg dess innehöll blev hon förskräckt och släppte ut allt genom fönstret.



Flygblad! Som berättade att Leo var kidnappad. (Här kunde C andas ut) Nu satte en stor jakt igång. Alla gäster beordrades ge sig av till flygplatsen.



Och plötsligt var jag flygvärdinna på Pirat-terroristerna Airlines! Ett jobb som för min del mest handlade om att dela ut förfriskningar och samla in skräp. Och så en säkerhetsgenomgång förstås.



Här ser ni "planet" styra sin kos mot Kanada.



När vi landat blev vi stoppade av en avspärrning. Här stod en polis och letade misstänkta bomber. Efter ett tag släppte hon dock igenom oss och följde med oss mot vårt mål.



Men man går aldrig säker förstås. Plötsligt kapades planet!



Av en kapare som var sådär farligt snygg, ni vet. Och väldigt scary....



Han försökte ta kol på vårt födelsedagsbarn!



Men se den gubben gick inte för snart var hon på benen igen och då berättade hon att den så kallade Botkyrkahjälten som hade varit med oss via sms och mobil under resan nu hade sms:at och sa att han hade läget under kontroll. Allt vi behövde göra var att gemensamt ropa på honom. Så ropen skallade över nejden:

"BOOOOTKYRKAHJÄLTEEEEEEEN!!!!"

En bil kom glidandes, och ut steg Botkyrkahjälten med Leo i famnen!



Piff puff paff! Dogge! Såklart.



Så fort överlämningen var klar var Dogge redo att fotas med alla glada gäster.



Det kändes lite skumt men självklart ville vi också ha en bild med vår hjälte som var inhyrd just för bara detta. Han stannade och tjabbade med gästerna lite och drog sedan vidare till andra liknande äventyr. Så det kan gå va!

Snipp snapp snut slut.