lillbarbro

Har gått och tjatat den senaste tiden om en låt som jag tycker så mycket om.
En helt ny med Frida Hyvönen som heter Dirty Dancing. Den är så fin. Melankoli, nostalgi, fin sång och fin melodi. Och så gillar jag att det är en historia. En fin och enkel historia.

Mitt egna minne till filmen Dirty Dancing är också en fin och enkel historia.

Jag var 11 år och hade varit ihop med Kim i 1 helt år. En endaste gång hade vi pussats. Men kära, det var vi. När vi varit ihop i 1 år förstod vi att det var något att fira. En lördagseftermiddag i februari tog vi med våra bästisar Malin och Peter på en resa in till stan för att se eftermiddagsvisningen av Dirty Dancing och gå på Mc Donald´s. Malin och Peter hade bara varit ihop någon månad.

Känslan var magisk. Vi hade alla fått lov att åka till stan utan vuxet sällskap. Ända till Saga på Drottninggatan. På Mc Donald´s fick vi ballonger. När vi ätit klart gick vi ut på Kungsgatan och släppte våra ballonger ut i luften och såg dom flyga upp mot himlen samtidigt som vi kände ett lyckorus och en gemenskap som var av en annan värld.

På bion satt killarna och skruvade på sig när Johnny tryckte sin längtande höft mot Baby´s i en intim och häftig dans. Jag och Malin njöt. Bättre film hade vi aldrig sett.

Efteråt skrev vi lylligt i våra dagböcker om vår stora dag. Känner än idag hur vuxet och romantiskt det kändes för oss små 11-åringar att få uppleva ett sådant äventyr. Och aldrig tröttnar jag på filmen i fråga.




Lyssna på Fridas sång här