lillbarbro

Jag har typ världens torraste händer. Ni som känner mig vet. Började i lågstadiet när jag drog runt med blöta vantar hela vintern. Har i stort sett kommit och gått sedan dess. Genom alla dessa år har jag naturligtvis sökt med ljus och lykta efter en bra hudkräm. Det har gått mer eller mindre bra, aldrig perfekt.

Men nu har jag hittat en jag gillar. Skillingarydsalvan. Ni hör ju själva hur redig den är. Gjord i Smålandsskogen. Innehåller inget vatten. Innehåller istället råvaror från den svenska skogen. Underbart. Mina händer blir lena som en babystjärt. Men dock med ett litet minus. Den luktar tjära. Jättemycket. En doft som inandas med varierande reaktioner.

Två gånger har jag dragit på salvan sittandes på tunnelbanan. Första gången var det en mamma med en unge mitt emot. Barnet började sniffa sig runt och titta sig undrande omkring. Ropade sedan "Mamma?!!" med orolig röst. "Det är jag som luktar. Jag har en handkräm som luktar starkt" förklarade jag präktigt. Och skämdes lite.

Andra gången satt jag på tunnelbanan på väg in mot stan med nyinsmorda händer då två killar i 30årsåldern steg på och satte sig mitt emot mig. "Det luktar tjära!" utbrast den ena. "En ganska angenäm doft" sa den andra. Jag höll käften denna gång. "Nej det tycker inte jag" sa den första. Jag knep käft ännu mer. "Vad konstigt, vad kan det vara?" undrade dom och jag började bli lite blossig då jag tänkte på att de som satt runtom oss kanske sett mig med salvan i högsta hugg innan killarna steg på och visste att jag satt och mörkade.

Numer brukas salvan i ensamhet eller bland folk som känner mig. Men den är toppen. Verkligen.