lillbarbro

Helgen nalkas.

För några år sedan betydde fredagen för mig pirr i magen och en massa förväntan i kroppen. Det var G-klubb på fredagen, Nightlife på lördagen. Tror att jag missade Nightlife endast en enda helg på ett helt år. Attans nervig. Nightlife var klubbarnas klubb enligt mig. Låg i Gamla Stan och drevs av Caesars Palace-Caesar och hans tjej Rebecca. Alltid bra musik och ett svettigt dansgolv. Alltid fullt av vänner. Gamla klasskompisar, gamla Bombay:are, vänner från Åre och i stort sett alla vänner man lärt känna de senaste fem åren. Och de övriga besökarna var mest tjusiga och härliga i största allmänhet.

När Nighlife (snyft) försvann blev Berns vårat hak. Jag, Banana och Lillräven i ett släptåg genom alla Berns vrår helg efter helg. Valde man att stanna hemma en kväll undrade man vad man missade. Ville gärna höra av en polare på plats vad som försigick. En jätterolig tid, det ska erkännas, men nu blir jag alldeles matt av tanken på att vara ute både fredag och lördag till morgontimmarna.

Visst tycker jag jättemycket om att gå ut ibland även nu, även fast det numer oftast känns mer lockande med en lugnare bar än en häftig klubb. Må låta torrt men det är ju faktiskt skönt att inte ha den där stressen: Vad missar jag nu?  Vilka e där? Kanske en liten sväng bara? Nervigt värre. Och en smula desperat.

Ikväll så åker jag efter jobbet raka vägen hem. Lagar en god middag och kanske en fin liten dessert. Kanske går det någon trevlig film på tv? Och så blir det Ikea i morrn förmiddag. Kanske ett träningspass på eftermiddagen. Sicken svennebrutta! Men ack så skönt...




Tåget medan de fortfarande tuffade genom Stureplan på lördagsnatten