lillbarbro

Jag har en trogen läsare på LillBarbro - Min kusin. Hon är en fin en. Vi var och fikade på stan igår och jag slängde ur mig mitt problem att komma på något bra i julklapp till alla små barn som numera finns i familjen. Kusinens hjärna börjar genast jobba. Sedan poppar ideér ut i ström. Förutom alla förslag i stunden där på Wayne´s möts jag nu av en lång lista i kommentarsfältet här över grejer jag skulle kunna tänkas hitta på. Och sådan är hon. Det gäller inte bara trivilala problem som julklappsdilemmor, utan även när det är fråga om större grejer. Kusinen är alltid deltagande och engagerad med råd och tankar  - tack du fina!

Jag och Kusinen har varit tajta sedan hon föddes när jag var 2 år. Bodde praktiskt taget på samma gata och spenderade flera dagar i veckan hos varandra ända tills vi flyttade hemifrån. Ungefär som syskon. I början på hösten så gifte sig Kusinen. (Det blev aldrig P Diddy men en annan fin kille som är lite mer nere på jorden). Hon gav mig den ärofyllda och jätteläskiga uppgiften att sjunga på bröllopet. Jag var hur skraj som helst, har aldrig gjort något liknande. Tänkte att det här kommer aldrig att gå. Men Kusinen trodde på mig. Och det gick bra. Och det kändes skönt efteråt att ha trotsat rädslan och klarat det. Tack igen Kusin.

Det var många år sedan vi senast firade jul ihop nu men som dom traditionsnördar som vi är så har vi aldrig upphört att köpa julklappar till varandra. Kusinens önskan i år är något som luktar gott. Och för mig är det för sent att önska har hon uppgett. Härligt!

Vi ses på tisdag Kusinen - Puss!